Your Window Into Madness

Två viktiga saker som ni alla borde göra, eller i alla fall kolla in.

Uppsalabor bör gå in på www.shortfilmfestival.com för att spana in utbudet på Uppsala Internationella Kortfilmsfestival som börjar idag. Ikväll är det invigningsfest då yours truly ska hälla upp champagne och SE PROPER ut. Förhoppningsvis slipper jag öppna flaskorna då det alldeles säkert kommer att sluta i kaos och smärta för alla inblandade, men den andra tjejen som också var stationerad vid champagnen kunde eventuellt inte komma eftersom hon kanske skulle behöva bekämpa fågelinfluensan. Hon var visst något sorts veterinär. Fantastisk Film-passet verkar särdeles intressant (och läskigt har jag hört), men ni kan inte gå så många för då blir det inga biljetter över till mig!


Och alla som känner att de har något inom dem som bara vill ut och inte är rökhosta (hur länge kommer det där egentligen vara roligt?) kan anta utmaningen och skriva en kort roman på 50 000 ord i november. Det är visst den (inter-)nationella romanskrivar månaden, eller på engelska 'National Novel Writing Month', man får skriva på vilket språk man vill och sent illhör texten en själv. Kolla in www.nanowrimo.org. Så om ni inte hör av mig från och med nu så vet ni vad jag gör.

Kryssningen var det ja. Min skildring kommer nog inte att bli den detaljrikaste, mer sådana hittar ni hos Proppen och Kim. De var inte slapphäckar som jag och sköt upp allting.

The Great Big Kryssning ut i Världen

    Proppen är visst någon sorts storkund hos Åhlens och lyckades alltså mygla till sig några gratisbiljetter på det viset (vad har hon köpt, kan man fråga sig?). Tillsammans med henne, Kim och Lotta skulle jag alltså utforska världen i allmänhet, och vår lilla C4-hytt under bildäck i synnerhet. Tog tåget ner från Uppsala, där VÄRLDENS mest IRRITERANDE tjej underhöll någon typ av anglikan genom att berätta varför svenskar var så bra på engelska (och en bi-historia om hur hennes morfar kunde sex olika språk, bl a Tyskland) på en svengleska som var riktigt smärtsam att lyssna på.
    Sen vid Gärdet anade jag att jag hade kommit rätt eftersom hela stället tycktes vara fullt av finska och rullväskor. The Gang anlände och vi tog våra första stapplande steg som resesällskap- rakt ut mot rehab-center om man ska tro på skylten som pekade ut mot båten.

    Mina fördomar mot kryssningar har tidigare varit att endast pensisar och femtonåringar i klump åker på dem. Och så folk som försöker casha in på spriten, förstås. I och med att vi tog den första sittningen vid buffén fick jag dem i alla fall delvis bekräftade, men tydligen är det poppis bland småbarnsföräldrar att åka också. Efter att vi alla gjort oss fina som små prinsessor  och tagit för oss av både mat och (tapp-)vin (i ölglas på fot?) var vi nämligen omringade av stereotyper. Bredvid var ett gäng tanter som intresserat, väljer jag att minnas det som i alla fall, lyssnade på vår konversation om bajs, bakom var ett gäng tonårskillar som i stort sett slevade i sig glass och sedan gick, på andra sidan småbarnhuliganerna, och ytterligare bakom något sorts mansgäng. "Frisyren" är väl egentligen allt som behöver nämnas i det här sammanhanget.
    Så efter att Sofia mycket vårdslöst tappat en mussla i Rhode Island-såsen och Lotta mycket djärvt snott en physalis från efterrättsbordet blev det cider i hytten. Är jag ganska säker på i alla fall. Där rockade vi loss till Anastacia och lite finskt dragspel i en mycket härlig blandning. Därefter tog jag tillfället i akt att testa spellyckan med Lotta, eftersom jag mycket lägligt INTE bett Proppen sticka mig med en gaffel om jag försökte. Hon och Kim försvann iväg någonstanns (upp till våning 'stjärna') medans vi båda faktiskt hade lite tur med oss! Så pass att det finansierade nästan allt mitt spritintag för resten av kvällen, som faktiskt blev oförskämt mycket.
    Väl uppe i 'Stardust' (fancy schmancy) var det karaoke på agendan, på nåt sätt verkade som om det förväntades Britney av mig, så för att få en bra utsikt gjorde Proppen ett fientligt närmande och tog över en stackars finnes bord. För övrigt var det smärtsamt många ensamma killar som satt för sig själva i mörkret och såg missnöjda med livet ut. Han pratade bara finska visade det sig, lite engelska har jag för mig, men det var ändå svårt att kommunicera med honom. Inte för att jag direkt försökte, men ändå- jag skyller på det. När han så småningom lämnade oss gav han en mycket intressant lapp till Lotta, där det stog ett hyttnummer (ganska högt upp också, måste jag få tillägga) och de mystiska orden "KOP-KOP". Vi är ännu inte helt säkra på vad det betyder, vi har fått förklaringarna 'säl-säl' och 'klapp-klapp', men det låter lite för rumsrent tycker jag.
    Därefter inträder kvällen stjärna, den fulla islänningen som skulle starta en Wedins i Finland. Han hoppade på oss, rent bokstavligen, med en redbullburk som tydligen innehöll whiskey också (nåt jävelskap var det i alla fall, om han är sådär normalt skulle man inte ha honom i möblerade rum, ännu mindre skoaffärer). Efter lite snack, eller försök till, så hamnade han på film i alla fall. Jag är inte helt säker på VARFÖR Sofia kände att hon ville dokumentera denna unika individ, men efter lite grimaserande tog han plötsligt tag i mig och våldskysste min näsa. Det var en mycket spännande upplevelse, måste jag säga. Ytterligare lite senare bet han mig i armen också, så jag antar att jag var lite utav en favorit av någon anledning, och att jag nog egentligen borde gå och testa mig. Någonting måste han ha.
    Men efter detta lilla glada utspel fick han plötsligt för sig att Kim inte var någon 'snäll människa' och att hon därför norde kastas ut genom fönstret vi satt vid. Mycket charmigt. Och det var väl ungefär här som jag vände mig tillbaka mot bordet vi satt vid och upptäckte att det plötsligt satt annat folk där och att de hade köpt drinkar (men inte till mig och Kim minsann! Jävla snåljåpar) och jag såg i alla fall en hand på Sofia som inte var hennes. Efter att de suttit där ett tag utbrister plötsligt Lotta 'Men, ni ser ju likadan ut!', och de visade sig  vara enäggstvillingar och en kille som hette (Kung) Karl. De var på väg till någon typ av släktfest med deras FINLANDSSVENSKA släktingar (ni vet, svenskar som bor i Finland kan man säga, som inte alls pratar finska). De verkade väldigt fascinerade av islänningen, uppriktigt eller om det bara var för att de var så ointressanta i sig själva att de inte hade något annat att prata om vet jag inte, denne som stormade iväg ungefär nu för att komma tillbaka vid ett flertal tillfällen, bland annat för att nypa Lotta. Då blev han tillsagd att gå och tillbringade resten av kvällen bakom våra ryggar. Men dessa gökar Gustav, Fredrik och Karl fortsatte i alla fall att bjuda på drinkar resten av kvällen, vilket inte var helt fel. När jag skulle gå och köpa något till mig själv skickade Fredrik (?) iväg Gustav (? Vem vet, de var ju mer eller mindre samma person. Jobbade till och  med på samma kontor) som gjorde den spännande dealen med mig att jag skulle välja och dela ut drinkarna, han skulle betala. Jag var också tvungen att tumma på att inte avslöja hur det låg till...men nu är det såhära va. I vilket universum skulle JAG köpa drinkar inte bara till dem jag är med, men även till några konstiga korkskallar som jag precis har träffat? Låter CSN bekannt kanske?!
    Jag borde kanske nämna att de var 37 (visade det sig) och att de trodde vi var äldre...i alla fall Proppen som de trodde var 28 (och jag är ganska säker på att de sa så för att smickra), hon var helt plötsligt inte lika intressant när det framgick att vi firade hennes 21-årsdag. Så när det drog sig mot slutet av kvällen och den ena av tvillingarna hade gått och lagt sig, kom Karl fram till mig när vi stod på dansgolvet och frågade vad jag 'tyckte om Fredrik', Fredrik som stod vid baren at the time. Jag var faktiskt diplomatisk nog att klämma ur mig "han är väl sjysst", varpå snubben frågade vad jag tyckte om honom. Och inte för att det automatiskt är något fel med folk som bor på Östermalm (jag hoppas att jag i alla fall i viss mån är ett bevis på detta), men den här snubben var ganska slemmig. Men av någon anledning sa jag att han väl också var 'sjysst...förutom att ni luktar jävligt illa'. Och han måste ha tillhört generationen innan humorn uppfanns, dålig eller inte. 'Luktar vi illa?!!' utbrister han och luktar sig själv i armhålan (alltid lika imponerande). Sen frågade han Proppen vad hon tyckte om Fredrik (vad är det som är så speciellt med denna Fredrik?), varpå Kim helt sonika drar iväg med henne så att de står en och en halv meter ifrån och dansar. Karl mumlar något och försvinner bort till Lotta och Fredrik. Tydligen fick även Kim frågan som fick svaret 'ingen kommentar'. De måste ha känt att det var väl spenderade spritpengar!
    När det bara var vi kvar på dansgolvet försökte Kim önska en låt av BSB (HU!), men då tyckte djn att 'vi stänger snart...jag ska bara spela lite dålig musik först'. Och ungefär här klättrar Karl upp på kvällens första bord. Så när ljusen tändes var det dags att leta upp lite prima fyllemat. Robert Coffee var öppet och sålde pizzaslice. Även här satt islänningen bakom oss och såg ledsen ut och Karl och Fredrik såg plötsligt mycket äldre ut än de gjort däruppe bland gratisdrinkarna och mörkret. Nån finne kom förbi, rabblade lite på finska och lämnade fyre snickers på bordet. FYRA snickers, FYRA tjejer. Ändå snor Karl en utav dem, den snåljåpen (vad?)!! De var väldigt på att ha en efterfest, Lotta också, men vi andra var lite tveksamma. Vi förslog först KOP-KOP-killens hytt, men det var de för pryda för. Och till deras kunde vi inte gå, 'för nu är det såhär...vi bor med våra föräldrar'. HA HA HA!! Det var skitkul, men det verkade inte de tycka, konstigt nog. Men på något sätt lyckas de bjuda in sig själva till vår rosa-toalett-och-kakel-hytt där de verkar vilja tillbringa natten i Kims och Proppens säng. Men efter att det så tjusigt avslöjades att denne Karl var om inte gift, så i alla fall tillsammans med, tvillingarnas kusin. De försvann ganska snabbt måste jag säga! Och Lotta med. Hon skulle 'kedjeröka' och försvann ut i natten. Hon hävdar att det var ganska oskyldigt, men ändå vaknade hon upp med två sugmärken på halsen. (Sugmärken har jag aldrig fattat. Vem fan SUGER på någons hals för att det är sexigt/skönt/upphetsande/whatever? Surely, sugmärken gör man för att jävlas. Gör jag för att jävlas i alla fall.) Eftersom hon och jag hade underslafarna var det min uppgift att släppa in henne när hon nu (eventuellt) skulle komma tillbaka. Jag lyckades så klart köra min vanliga stil, dvs vända sig mot väggen och mer eller mindre förlora medvetandet.  Först när någon skre mitt namn insåg jag att det inte var i drömmen det bankade. Sova djupt? Jag? Aldrig!
    Det var väl slutet på dag ett, den blev ganska detaljrikt ändå måste jag erkänna. Men nu måste jag nog faktiskt slita mig från den spännande berättelsen och hoppas att jag inte råkar radera den när jag ska försöka publlicera (ingenting är omöjligt!) I morgon blir det intressanta ljud och karaoke-Isabell.