Inlägg 600 och slutet på sagan om the beebeebee
För att fira jubilaren och det nya året utlyses här och med att bloggblogg kommer att gå i graven. Istället kommer jag att finnas borta på livejournal och häva ur mig allt skräp som inte får plats inuti min hjärna. Där kommer jag också att kunna låsa en del inlägg av känsligare natur (about bloody time!) och alltså dra för gardinerna för fönstret in i galenskapen. Tycker man att man har investerat nog med energi i mitt liv för att ha rätt till även den biten är det bara att höra av sig (mejl, kommentar, to my goddamn face) så ska nog även det gå att ordna. Men då måste man ha ett lj-konto själv. Sorry.
(cue outromusiken)
De 52 veckorna
Jag har varit fruktansvärt inkonsekvent och orättvis. Jag har inte stått fast vid mina första uttalanden och jag tänker fortfarande förbehålla mig rätten att ändra mig. Ingenting är skrivet i sten. Bara på nätet.
Det gick inte riktigt som planerat heller: alldeles för mycket alternative, inte nog utforskning av genrer som jag vanligtvis inte rör mig i. Veckorecensionerna gick ju åt helvete rätt snart. Men. Men jag gjorde det.
5
Stars - In Our Bedroom After The War
4.5
Feist - The Reminder
The National - Alligator
Noah and the Whale - Peaceful, The World Lays Me Down
Lambchop - OH (Ohio)
4
Gene Krupa & Buddy Rich - The Drum Battle
Lightspeed Champion - Falling Off The Lavender Bridge
Marah - Angels Of Destruction
Voxtrot - Raised By Wolves
The Who - Who's Next
Vampire Weekend - Vampire weekend
Tindersticks - The Hungry Saw
Cat Power - Jukebox
Grizzly Bear - Yellow House
Transatlantic - Bridge Across Forever
Black Kids - Partie Traumatic
Efterklang - Parades
The Faint - Fasciinatiion
The Hold Steady - Stay Positive
MGMT - Oracular Spectacular
Daniel Martin Moore - Stray Age
3.75
The Killers - Day & Age
Hawksley Workman - Los Manlicious
Johnny Flynn & The Sussex Wit - A Larum
3.5
!!! - !!!
The Redwalls - The Redwalls
I Love You But I've Chosen Darkness - Fear Is On Our Side
Blanceflor - Sånt man inte pratar om
Eva Cassidy - Songbird
Get Cape. Wear Cape. Fly - Searching For The Hows And Whys
The Fratellis - Here We Stand
Kings of Leon - Aha Shake Heartbreak
3
Gossip - Movement
First Floor Power - Nerves
Blood Music - Don Quite
Kate Bush - Hounds Of Love
R.E.M. - Accelerate
Tokyo Police Club - Elephant Shell
Wild Sweet Orange - We Have Cause To Be Uneasy
Pelle Carlberg - The Lilac Time
Klaxons - Myths of the Near Future
The Enemy - We'll Live And Die In These Towns
Razorlight - Razorlight
2.5
The Apples In Stereo - Electronic Projects For Musicians
Midlake - Milkmaid Grand Army EP
Maia Hirasawa - Though, I'm Just Me
Kanye West - 808s & Heartbreak
2
The Hellacopters - By The Grace Of God
Edith Backlund - Death by Honey
Glasvegas - Glasvegas
Hot Chip - Made In The Dark
1
Kate Nash - Made Of Bricks
v 52
Kanye West - 808s & Heartbreak
Gud, jag orkar inte. Jag har inget tålamod för det här albumet och jag tänker inte ge det några fler chanser det här året. Eller kanske någon. Till sist.
Jag visste ju redan innan att det skulle vara autotunat beyond redemption, men ändå blir jag förvånad över hur löjligt mycket det är. Det finns bra spår, absolut, därför får det ett högre betyg än vad det verkar förtjäna från min brödtext, men alldeles för mycket är bara gah. Det är möjligt att jag inte är "på rätt ställe" för att helt kunna uppskatta de raffinerade texterna, och kanske är mina öron inte tränade nog att swoona över kickass Kanyes fantastiska toner. Jag hoppar spår – konstant.
Betyg: 2.5
v 51
Razorlight - Razorlight
Ytterligare en väns insisterande ledde till Razorlight som jag egentligen hade tänkt gå förbi (gud vad många kompisar med övertygelser jag har). Och ännu en vecka av okej indierock som inte slår strumporna av en, men som samtidigt är trivsam lyssning. Jag har inga direkta klagomål på detta deras verk från 2006.
Betyg: 3
v 50
Daniel Martin Moore - Stray Age
Mycket trivsam, lågmäld, finstämd folkpops&s. Något som man vill ska fortsätta vara oförstört, och kanske lite hemligt. Något man inte talar om, men lyssnar till innan man somnar.
Betyg:
v 49
Jag hade tänkt komma undan Glasvegas i år, men en bekant insisterade så häftigt och så länge och kom med uppföljningsfrågor att jag inte kunde stå emot. Och här sitter vi nu.
Jag vet inte. Det är rätt tråkigt, dialekter till trots. Samma, samma, samma. Jag förstår inte ens hypen – och jag är ändå gammal Oasisfantast. (Har någon sett min (What's the Story) Morning Glory? förresten? Den har kommit bort.)
Betyg: 2
Ti hi hi!
Den eviga frågan: Hur kan man inte älska pandor?
Jag känner mig fortfarande rätt utslagen (fortfarande lite svårt med sömnen), och dagen-innan-julafton-handel är inte roligt. Framför allt inte om man får för sig att det vore en bra idé att gå in i en lekaffär (vilket man ju gör, för ens kompisar är som de är). Men folkmassorna till trots var det inte så mycket hat. Varken från eller till mig. Mest bara...uttröttad.
Lustigt, däremot, är folk som försöker köpa tv-spel i julklapp. De som blir förvånade över att alla spel inte fungerar på alla konsoller - de som ringer och frågar vilka maskiner ungarna har egentligen, men inte får något vettigt svar av föräldrarna heller. Och den outömliga källan av tålamod hos personalen som tvingas svara på samma korkade frågor hela dagen lång. "Så, fungerar wii-kontrollerna till pstrean eller?" Jag hörde den själv.
Trött
Jag är på mitt godmodiga humör idag, så jag ska bespara er detaljerna (oroa er inte, jag kommer att ta ut svängarna i nästa mensinlägg istället). Men tillåt mig att säga att de senaste nätternas fåtaliga sovtimmar nu har tagit sig ton. Det var ett bra tag sen sist även om det har varit nära ett antal gånger den här terminen. Och det var ännu längre sedan som det sattes igång av en nysning. Värdelösaste reaktionen någonsin.
Det värsta är att det gjorde mig till värsta navelskådande, nostalgiserande idioten. Men det finns ju så många fina minnen! Det gröna kaklet, den lilla skogsdungen utanför Banská Štiavnica, gränden mellan The Monk's Retreat och the pound shop, och alltid, alltid insidan av mina ögonlock.
bitaR
Jag är skadad. När jag ringde till Ayakos för att beställa sushi (=belöning för avklarad runologitenta) bytte jag ut det
Det där, go' vänner, är på samma gång grammatiskt, fonetiskt och nordistiskt underhållande. Och anledningen till att jag aldrig kommer få några nya vänner.
ETA: Ha!
I did it my way
Nu har jag gjort vad jag har kunnat för julen. Ljusstaken är nedplockad från vinden och en krans till dörren har införskaffats (förhoppningsvis den sista krans jag behöver köpa EVER). Annars är jag så där grinig som jag bara blir när det känns som om jag inte pluggar tillräckligt. Det finns ju så många andra saker man skulle kunna göra. Som till exempel...
Well.
Mike är hemkommen från England. Han klev in genom dörren som ett barn efter tre påskägg. Mycket energi, helt enkelt.
Annars är gamla hederliga bloggblogg under avveckling. Det enda som återstår är fyra skivinlägg, eventuellt fyra allmänna inlägg, och så till sist en vidarebefordran. End of a glorious true story.
v 48
The Killers - Day & Age
The Killers, ja. Jag står fast vid att Brandon Flowers är en förbannad idiot som behöver få en sig ordentlig spark i baken med the Humble-boot. Och dude, jag förstår att du försöker använda "dancer" som ett adjektiv, och att du tycker att det är djupt och profound på alla nivåer som finns, men DET STÖR MIG UTAV BARA HELVETE ATT DET INTE FINNS ETT "S" PÅ SLUTET!! "Are we human, or are we dancer"SSSSSSSSSSSSSSSSSS. Däremot är jag alldeles förtjust i citatet som det bygger på.
Says Hunter S. Thompson: We're raising a generation of dancers.
Hursomhelst. Day & Age är mycket glättigare än Sam's Town, mer dazzling på ett ljusblå-smoking-och-fånig-mustasch-sätt. Bättre? Annorlunda. Och jämn.
Betyg: 3.75
v 47
MGMT - Oracular Spectacular
Det finns låtar som jag älskar av hela mitt hjärta på den här skivan, och det finns låtar som jag inte bryr mig så mycket om. Vilket jag hatar, för jag vet aldrig hur jag ska anpassa betyget. Efter formtoppen eller genomsnittet? Så jag får väl ta och dra en siffra ur min magiska hatt (läs MY ASS!!).
Betyg: 4
Videon till låten vars inledning alltid fastnar (do-do do do doo doo, alternativt iäe-iäeä-ä-ää om man har otur).
v 46
The Enemy - We'll Live And Die In These Towns
För ovanlighetens skull det här året, är det här en skiva som går ut starkt vid första lyssningen för att sedan bli lite sämre för varje framtida omspelning. Den har fortfarande charmen av ungdomar som försöker vara lite, lite hårdare än vad de egentligen är – men de gör det med glimten i ögat. We'll Live And Die In These Towns är, en del svängiga refränger till trots, inte särskilt minnesvärd. Samtidigt helt okej.
Betyg: 3
Oh, the irony
Året som går
Snart har de 52 veckorna gått, mina vänner. Och eftersom jag för första gången i hela mitt liv faktiskt båda har avgett OCH hållit ett nyårslöfte är det tillfälle att korka upp champagnen och fira.
Jag kommer att göra en blandskiva med det bästa av år 2008s veckoskivor. En viss person i min närhet har uttryckt intresse över att få en kopia, så då tänkte jag passa på att fråga: Vem vill ha en? Va? Ge er till känna så fixifixar jag en.
Håll bara i åtanke att den inte kommer att anpassas efter något sorts flyttänkande och att låtarna därför kanske spretar lite. Och, just det: om ni har fått en blandskiva tidigare under året är det inte helt omöjligt att det blir en eller annan dublett på den nya.
Var det allt? Jag tror det.
