Your Window Into Madness

Shit pommes, alltså! I'm in love. Big time.

Men lite rädd och orolig över det som komma skall. Tänk om, tänk om, tänk om inte. Skulle vara jätteroligt om, men nu märker jag att jag sitter här och bygger upp förväntningar som jag inte borde. Det bästa vore att somna in i någon månad eller två för att sen vakna upp i ett nytt hem. Det var skitjobbigt att gå in, framför allt då det bara var vi där över huvud taget. Och väldigt annorlunda från vad jag förväntat mig med tanke på stockholm. Typ folk överallt och massa armbågar, både bildliga och bokstavliga. Men i alla fall. Jag har svårt för sånt, att gå in genom dörrar. Imorgon måste jag gå igenom en annan dörr som nog kommer att kännas än mer i magen. Jag är rädd att jag pratar i nattmössan.


woot!

Så väldigt trött. Vet inte riktigt varför, har väl sovit dåligt. Drömt om Florida, tydligen.

Och tydligen har någon redan skrivit min c-uppsats. Vilket är lite störigt. Till och med använt samma citat. Men jag får väl tala med Elisabeth imorgon...men då måste jag ju erkänna att jag inte har läst länken hon skickade mig för tre veckor sen förrän nu. Oh, well. Det är väl bara att börja om. Igen.

Dessutom ska kroppkakegasquesaffischen göras. Tyvärr är kroppkakor inte mer än grå bollar och inte självklara att definiera när man ser en tecknad. Alltså kommer jag försöka låna en digitalkamera på kalmar imorgon.

Och imorgon ska vi även gå och titta på en lägenhet. Med en fungerande öppen spis. Allt händer i morgon. Borde ta mig till posten också och skicka tillbaka mobilen jag inte vill ha.

Ehh. Sa jag att jag var trött? Av trotijan. Säkert.

Ibland snubblar man över en textrad eller ett citat som fastnar. Häromdagen revivade jag min gamla A Tribe Called Quest-skiva och genast fastnade raderna "If you feel the urge to freak do the jitterbug, come and spread your arms if you really need a hug". Too true.

Förhoppningsvis lyckas vi ta oss ur kloakerna idag. Jag är tveksam, och orolig att det är Norikos fel (inte mitt!) att vi har irrat runt där nere så pass länge som vi har.

Och det irriterar mig oerhört när ett (halv-)matriarkat ändå definieras av männens synvinkel och plats i det. Som när det i öbornas himlen finns hur många unga, snygga, halvnakna och villiga kvinnor som helst. Och när den kvinnliga etnografen i fråga om vad som attraherar enbart fokuserar på hur kvinnorna måste se ut för att vara attraktiva. Du-ude!

Antar att jag borde klä på mig. Eller nåt.

Plats: En hög
Humör: Bakis. Fruktansvärt bakis (håller jag på att bli gammal?)
Soundtrack: Barnamörderskor hos Oprah

God. Vi hade tentaöl igår och många öl blev det. Jätteroligt, och på något vis lyckades vi skrämma bort alla från vårt långbord samt de som satt bakom oss. Jag undrar varför de gick? Snubben i baren tyckte det var en dålig idé när vi ville köpa den sista vinflaskan en halvtimme innan stängning. Så här i efterhand kan man väl säga att han hade rätt.

Humör: Utmattad och förnorskad (førnorsket?)
Soundtrack: Merz - Verily (I like very much)

När jag först flyttade in här i Ekeby för knappt två och ett halvt år sedan, låg det precis över vägen en restaurang/pizzeria som kallades Kakelugnen. Kakelugnen bytte så småningom namn till Efesos och specialiserade sig på grekisk och turkisk mat. Och pizzor. Efesos blev Rasamo (precis likadan som den förre) och Rasamo har nu blivit La Fontana. Som verkar satsa på att lägga in antingen kantareller eller kräftor i alla rätter (that's what we Swedes like, right?), i alla fall enligt menyn som trycktes in i brevlådan tidigare idag. Skandalen är att de har höjt priset på pizzorna med tio spänn! Och tagit bort min favorit, hawaii special (som en vanlig hawaii, fast med curry och banan också). Vart ska vi nu gå bakistunga mornar?

Som på onsdag, kanske. Fast då, dagen efter norsköl, börjar nästa språkhistoria klockan tio. Jag HATAR språkhistoria, som ni kanske minns, men nu kan jag inte ens gnälla då jag har valt det helt frivilligt. Anyways. No more norska! Per Arne, och möjligheten av Per Arne flanerandes förbi grupprummet, skrämde livet ur mig idag. Jag har läst Klas Klättermus och Folk och rövare i Kamomilla stad. Som kurslitteratur. I feel greit.

Jag vill sova.

Plats: I hallen, mest för att kunna skriva "i hallen"
Humör: Neutral, som Schweiz. Inte låtsasneutral som Sverige. (Burn!)
Soundtrack: TV On The Radio - Wolf Like Me

Ahh, sista lektionen i norska idag. Höjdpunkten var när jag fick använda ordet 'pektaktik' i utvärderingen. Det är bra ord, jag tycker om det. (Parantes: Förortsungar försöker sälja sig genom att använda uttrycket "Guldbagge regn!". Var är alla upprörda röster? Eller ska jag säga Vart är alla upprörda röster? Kul.) As it turns out, det är pekandet och tvångsutfrågningen jag hatar och inte själva snubben. Men det är alltid mycket enklare att handskas med sin självbild om man får hata någon annan, as opposed to sidor hos en själv alltså. Anyway.

Borde läsa Brødre i blodet, men det är roligare att köpa ananaser. För bara tio spänn! Spring till ICA väst, barn. Och läsa One Big Damn Puzzler. För övrigt funderar jag på om författaren är brittisk eller amerikansk. Det är svårt att veta, kände en liten triumf när "wanker" användes av amerikanska barn i den, men det varade i bara tre sekunder (sekunder fyllda av "men hallå...så omedveten kan man väl inte vara...?) tills det klargjordes att någon hade luskat fram uttrycket. Jag lutar nog ändå mot att han är brittisk. Och då kan man ju undra varför så många brittiska författare finner nöje i att beskriva sina kvinnliga karaktärers bröst på ett lite putslustigt vis.

Jag HATAR Pernilla Wahlgren! På så många olika nivåer och av så många olika anledningar. "Jag är brunett nu!". GAAAAAAAAAAAAAAAAAHHH! Won't somebody PLEASE rip my heart out and end this misery? Eller än bättre, hennes hjärta.

Nu måste jag bara göra det svåra valet mellan textanalys och fornisländska. Kanske också mellan Island och Danmark. Och Uppsala och massa böcker. Eller Stockholm och glid.

Ahh. Jag tycker nog ändå om reklam. Det finns väldigt många specifika reklamer som jag hatar med en passion (gångbart svenskt uttryck), men jag är ändå intresserad av dem. Just nu råkade jag snubbla in över en tv-shop-demonstration för theMinuteMarinator. "Marinera vad som helst PÅ BARA 9 MINUTER!" Värsta dryga killen som älskar kött, någon överstylad överlycklig kock, massa mat, och det tog bara 9 minuter att blanda en sallad! (Som man OCKSÅ kan använda the minute marinator till! WOW!) Fantastiskt roligt. Annars är min favorit the magic bullet. Maten där ser för jävlig ut.

I alla fall.

De två senaste dagarna har varit väldigt utmattande. Och jag känner mig fortfarande inte helt haj på det. Man räknar väl med att det tar ett tag innan man får kläm på allt man faktiskt kan göra, men jag tycker inte om att vänta på aha-upplevelsen. Som om jag förlitar mig för mycket på den "gudomliga" igolkotten som sitter på mitt huvud. Och man blir så trött i huvudet. Väldigt böh?. Men kul, så klart. Så klart!

Just nu är jag sugen på mat. Helst vill jag ha någon sorts linsgryta, men även för sådana som jag (frukostbojkottare) känns det lite för udda att göra storkok vid halv elva på morgonen. Eller amerikanska pannkakor, men då borde jag införskaffa lönnsirap. Nu har vi i vilket fall lite mer utrymme i kylskåpet, Linda och Tessan har flyttat så jag passade på att norpa deras hylla. Den vi hade var högst upp, med inte bara mindre utrymme till att börja med utan även lamp/termometer/frysknapparna-grejen som stack ned. När jag skulle visa Mike förändringen trodde han att någon hade snott all vår mat. Han är inte heller världens skarpaste på morgonen.

Plats: Mitt i teknologin
Humör: Mysigt
Soundtrack: Isobel Campbell & Mark Lanegan - The False Husband

Ah. Mina skivor har kommit! Nu måste jag seriöst överväga vilken musik jag har fått nog av på iPoden. Det är jättejobbigt faktiskt. But I loves it anyway.

Var nere i Stockholm i förrgår och hälsade på Proppen. Champagne och vin och prat och kort och ont i huvudet igår. Och danska ambassaden.

Idagendag blir det nog musiklyssning, norska, klippning och preludium.

Mest omotiverade bloggskrivandet hittills. Jag återkommer när jag faktiskt tänker lägga ned lite energi på det här.

Plats: Sängkanten
Humör: Glad
Soundtrack: Joni Mitchell - Little Green

Tar en paus för att uppdatera bloggen, som platsar på måste-göras-listan då den mest beklämmande punkten på densamme är "städa". Kan ju inte ens plugga! (Jo, men NEJ.)

Skrev min danskatenta igår, jag tror faktiskt att det gick bra (varje gång jag säger det känner jag hur det hugger till i bröstet, citat: don't jinx it.). Tog en tentaöl med med tentarna på Smålands (!) och skrapade upp knät på vägen hem. På precis samma sätt som Siân gjorde illa sitt i England, fast utan £20-sedel på marken. Det kom blod! Men det är okej.

Har faktiskt lyckats få en del gjort idag, varit på det första norskaseminariet, letat efter Norsk som nabospråk och misslyckats, köpt några muggar (utan öron), fått en påse te, laddat busskortet, skaffat en "tvålkopp" som egentligen är mer som ett gummigaller, och röjt undan det mest iögonfallande skräpet ur rummet. A&D och A(&A) kommer på middag så jag tänkte att det kanske skulle vara trevligt om man faktiskt kunde sitta på soffan. Men det kanske bara är jag.

Kom just på att vi inte har så många (okrossade) glas, så jag måste nog gräva fram de blå studentglasen.
 Hmm. Något mer. Wario är i stort sett ett enpersonsspel. Väldigt oväntat! Men i sviterna av danskpluggandet lyckades jag och Mike spela igenom det hela och låsa upp the multiplayer mode. Men man ska bara använda en kontroll! Det verkar väldigt konstigt. Men man ska fortfarande peta sig i näsan. Sånt är kul.

Hupp! Åter till städningen!