The Day of Many Phone Calls
Jag gillar nog inte danska. Inte just nu i alla fall, i verkligheten och om någon vecka när tentan är avklarad (inte bara skriven, utan klarad!! (DON'T JINX IT!!!)) kommer jag nog att le välvilligt emot den igen.
Började läsa den danska roman vi ska prata om imorgon i dag. Den påminner fruktansvärt mycket om The Catcher In The Rye, vilket är bra på ett sätt (det är en bra och intressant bok) men dåligt på ett annat (it drives me NUTS).
Annars har jag ringt en massa folk idag. Alla har jag ringt. Och pratat med de flesta. I morgon ska jag ringa några fler. Prata lite mer. (that rhymes, and you know it)
Bläh. 70 sidor kvar på jävla boken. I do not like it. Men speldag/kväll coming up! Jag ska köpa mig ett Wario. Hoppas man ska peta i näsan. Det brukar man ju få göra, så jag ser inte varför de skulle ändra på ett vinnande koncept.
Köpte en kokosnöt häromdan. Den var god.
Och tvålgiraffen höll ut länge, men nu är den krossad. (det VAR Mike!!)
Jag känner mig lite som månen i The Mighty Boosh. I'm the Moon.
The Eagle Has Landed
Plats: Vår egna trasiga soffa
Humör: Trött och så
Soundtrack: Fiskbubbel
Det känns väldigt skönt att vara hemma igen.
Planet som teoretiskt sett skulle ha fått mig till skolan i tid till dagens seminarium var självfallet försenat. Trots att det var ett morgonflyg. Och SAS. Och i alla fall.
Borde ringa samtal och vattna växter, men jag orkar inte.
Armar och Sköldpaddor
Plats: Samma blå soffa
Humör: Mätt utvilad
Soundtrack: Poirot (Fett med bättre än Miss Marple)
(Hercule Poirot: You think it is wrong, Hastings, to enjoy the compliments, or the 'buttering,' as you say?
Captain Hastings: No, but do you have to show it quite so much? It's not English.
Hercule Poirot: Perhaps it is Belgian. And why should I be the hypocrite, to blush when I am praised, and to say like you, "It is nothing." Hmph! I have the order, the method, and the psychology. There, I admit it. I am the best. I am Hercule Poirot.) Too true.
I förrgår åkte vi alltså till Reading. Det kändes rätt konstigt att vara tillbaka och inte ha någonstans att sova, så att säga. Reading är egentligen inte ett ställe man åker till för att roa sig, man bor där eller är fast där. Pratade med banken (bankkort måste man inte ha i England, men det känns onödigt att stänga kontot då det är rätt praktiskt när man faktiskt fortfarande har pengar kvar sen man bodde där. OCH man kommer ihåg sin pin), blev påhoppad av de gamla vanliga ge-oss-pengar-människorna på Broad Street, och mötte sedan upp Dan i the 3B's runt fem. Sarah dök upp efter ett tag och gav mig min och Annas post (HSBC tänker frysa Annas konto då hon inte har använt det på över två år. Hennes saldo är £1.32 så jag tror inte hon kommer bli så upprörd). Kvällen gick i nostalgins tecken, vidare från the B's gick vi till the Cooper's, till the Thai Corner, tillbaka till the Cooper's, till the Purple Turtle. Varför ändra ett vinnande koncept liksom?
Sarah försvann innan the Turtle, då hon skulle upp och jobba nästa dag, men jag, Mike och Dan fortsatte glatt vidare in i natten. Planen var att åka tillbaka till London samma kväll, men rätt snart stod det klart att det inte var så sannolikt, så istället tog vi oss hem till Dan samtidigt som de första snöflingorna började falla.
Dan har en nioveckors kattunge. Väldigt söt, men smått livsfarlig. Han och hans bror har tydligen döpt den efter en fotbollsspelare som jag inte kommer ihåg vad han heter. Roligt är att de sen tidigare har en hund (Ellie!) som JAG tycker är väldigt snäll och charmig, och hon är lite avundsjuk på kattungen. De är väldigt söta tillsammans, sover i samma korg och katten försöker fånga både sin egen och hundens svans. Tydligen gillar hunden att sitta på katten. Och under tiden vi var där förökte hon putta in honom i den öppna spisen.
Blablabla. Jag och Mike fick sova i världens kallaste rum, på en bäddsoffa som var lite smått U-formad. Det var helt okej, men som jag skrivit tidigare kan jag inte sova så bra när jag är full. Jag var jättefull. Faktiskt drack Mike bara en pint mer än jag gjorde, Dan bara två. Så inte helt oväntat mådde jag skitdåligt igår. Hela dagen var bara ett stort "öughhh". Men när jag gick upp var det faktiskt ett litet snötäcke över staden. Ett snötäcke som helt hade smält bort runt klockan ett förvisso. Taxisnubben var helt till sig, så mycket snö hade han inte sett sen 1983. Det var knappt att man hade hjärta att berätta hur det är hemma hos oss.
Virgin var helt omgjort. HELT. Det kändes väldigt konstigt, allt såg så organiserat och städat ut. De hade till och med en rulltrappa. Unbelievable. Och Gideons rum på övervåningen hade de rivit ner, alla genrer som fanns där inne hade dessutom blandats ihop till "specialist music" (här pratar vi alltså jazz, world musik och country) vilket är ännu konstigare än att bara ha dem i samma rum under "easy listening". Då var i alla fall alla genrer på olika hyllor och sektioner, nu var det värsta röran. Och soundtracken hade minskat med två hyllor! Alltså inte hyllor som i hyllplan, utan som i hyllor. Upprörande. Soundtracken blev ju mina små hjärtebarn efter all tid jag tillbringat med att märka, sortera och hata dem. Men roligt var att the Darkness (spelet, inte bandet) var på framsidan till 360. Och bara John With The Big Nose var kvar och han hälsade inte.
Det mesta av det här betyder ingenting för de flesta av er, men ni får fan ta och stå ut.
Var på Lush i the Oracle i Reading också. Jag vet att de finns i Sverige, men det är ändå inte samma sak. Köpte en shampokaka och fick sjukt mycket grejer på köpet. Jag luktar gott nu. Igår luktade jag pub.
Och det känns oerhört skönt att veta att allt som krävs för att mota bort lappsjuka är att påpeka att man har den. Love and Kisses.
Humör: Mätt utvilad
Soundtrack: Poirot (Fett med bättre än Miss Marple)
(Hercule Poirot: You think it is wrong, Hastings, to enjoy the compliments, or the 'buttering,' as you say?
Captain Hastings: No, but do you have to show it quite so much? It's not English.
Hercule Poirot: Perhaps it is Belgian. And why should I be the hypocrite, to blush when I am praised, and to say like you, "It is nothing." Hmph! I have the order, the method, and the psychology. There, I admit it. I am the best. I am Hercule Poirot.) Too true.
I förrgår åkte vi alltså till Reading. Det kändes rätt konstigt att vara tillbaka och inte ha någonstans att sova, så att säga. Reading är egentligen inte ett ställe man åker till för att roa sig, man bor där eller är fast där. Pratade med banken (bankkort måste man inte ha i England, men det känns onödigt att stänga kontot då det är rätt praktiskt när man faktiskt fortfarande har pengar kvar sen man bodde där. OCH man kommer ihåg sin pin), blev påhoppad av de gamla vanliga ge-oss-pengar-människorna på Broad Street, och mötte sedan upp Dan i the 3B's runt fem. Sarah dök upp efter ett tag och gav mig min och Annas post (HSBC tänker frysa Annas konto då hon inte har använt det på över två år. Hennes saldo är £1.32 så jag tror inte hon kommer bli så upprörd). Kvällen gick i nostalgins tecken, vidare från the B's gick vi till the Cooper's, till the Thai Corner, tillbaka till the Cooper's, till the Purple Turtle. Varför ändra ett vinnande koncept liksom?
Sarah försvann innan the Turtle, då hon skulle upp och jobba nästa dag, men jag, Mike och Dan fortsatte glatt vidare in i natten. Planen var att åka tillbaka till London samma kväll, men rätt snart stod det klart att det inte var så sannolikt, så istället tog vi oss hem till Dan samtidigt som de första snöflingorna började falla.
Dan har en nioveckors kattunge. Väldigt söt, men smått livsfarlig. Han och hans bror har tydligen döpt den efter en fotbollsspelare som jag inte kommer ihåg vad han heter. Roligt är att de sen tidigare har en hund (Ellie!) som JAG tycker är väldigt snäll och charmig, och hon är lite avundsjuk på kattungen. De är väldigt söta tillsammans, sover i samma korg och katten försöker fånga både sin egen och hundens svans. Tydligen gillar hunden att sitta på katten. Och under tiden vi var där förökte hon putta in honom i den öppna spisen.
Blablabla. Jag och Mike fick sova i världens kallaste rum, på en bäddsoffa som var lite smått U-formad. Det var helt okej, men som jag skrivit tidigare kan jag inte sova så bra när jag är full. Jag var jättefull. Faktiskt drack Mike bara en pint mer än jag gjorde, Dan bara två. Så inte helt oväntat mådde jag skitdåligt igår. Hela dagen var bara ett stort "öughhh". Men när jag gick upp var det faktiskt ett litet snötäcke över staden. Ett snötäcke som helt hade smält bort runt klockan ett förvisso. Taxisnubben var helt till sig, så mycket snö hade han inte sett sen 1983. Det var knappt att man hade hjärta att berätta hur det är hemma hos oss.
Virgin var helt omgjort. HELT. Det kändes väldigt konstigt, allt såg så organiserat och städat ut. De hade till och med en rulltrappa. Unbelievable. Och Gideons rum på övervåningen hade de rivit ner, alla genrer som fanns där inne hade dessutom blandats ihop till "specialist music" (här pratar vi alltså jazz, world musik och country) vilket är ännu konstigare än att bara ha dem i samma rum under "easy listening". Då var i alla fall alla genrer på olika hyllor och sektioner, nu var det värsta röran. Och soundtracken hade minskat med två hyllor! Alltså inte hyllor som i hyllplan, utan som i hyllor. Upprörande. Soundtracken blev ju mina små hjärtebarn efter all tid jag tillbringat med att märka, sortera och hata dem. Men roligt var att the Darkness (spelet, inte bandet) var på framsidan till 360. Och bara John With The Big Nose var kvar och han hälsade inte.
Det mesta av det här betyder ingenting för de flesta av er, men ni får fan ta och stå ut.
Var på Lush i the Oracle i Reading också. Jag vet att de finns i Sverige, men det är ändå inte samma sak. Köpte en shampokaka och fick sjukt mycket grejer på köpet. Jag luktar gott nu. Igår luktade jag pub.
Och det känns oerhört skönt att veta att allt som krävs för att mota bort lappsjuka är att påpeka att man har den. Love and Kisses.
Is There Anybody Out There?
Jag börjar få lappsjukan. Eller börjar jag bli skogstokig? I vilket fall, jag har en växande känsla av att vara isolerad.
Försökte desperat hitta något att läsa bland det fantastiska sortimentet på WHSmith (Ha!). Det gick...sådär. Det slutade med att jag köpte en bok som handlade om en snubbe som jobbade i en ostaffär, hans rivaler (andra ostaffärer antar jag) ett gammalt bysatinskt mysterium och, framför allt, hans näsa. Det kan gå precis hur som helst, antingen är den fantiastisk eller fruktansvärd. Only time will tell. Men jag behöver något mer att göra, har läst ut alla böcker jag hade med mig (Sociolinguistics, Smoke & Mirrors, Rape: A Love Story) och har seriöst övervägt att skriva på uppsatsen. Men riktigt så illa har det inte varit, än. Vi får se hur det går för nässnubben först.
Imorgon ska vi åka och hälsa på i Reading. Har inte varit där på ett år, men det känns längre sen. Träffa Sarah, och Dan, och till och med få ett nytt bankkort (någon gång i en inte alltför fjärran framtid ska jag säga till min bank att jag inte bor på Benson Close längre). Kanske titta på det nyöppnade Virgin. Dåliga vibbar, men folk jag inte gillar har tydligen inte fått fortsätta.
Snart ska jag göra "svenska köttbullar" (folk i England tycker det är jätteroligt att vi bara kallar dem "köttbullar") med bara fläskfärs.
Something's not right in this country.
Wide Eyes
Plats: Framför Rambo?
Humör: Glad ändå. Och pratig.
Soundtrack: Ja. Rambo.
Kom precis hem från den nya lokala puben och luktar pub. Dvs rök. Många av oss reflekterar så här i efterhand om hur skönt det är med rökfritt i Sverige, och gud vad vi har rätt. Och att man inte minns hur störigt det var. Allt sitter i håret, liksom.
Saker börjar lugna ner sig lite här borta i alla fall. Sorgen är ju inte min egen på samma sätt som med farfar och morfar, så jag har inga problem med att ventilera saker här. Vi var nere och hälsade på Mikes morfar (Pops) igår, och hans morbror som bor med honom. Och Mikes mamma som mer eller mindre varit där sen det hände. Nu fokuserar alla på hur man ska lösa "problemet" med Pops, som varken kan prata, höra eller se särskilt bra. Hur man ska hitta något som tillåter honom att kommunicera med andra som inte är i samma rum. Det verkar som att de manicker som riktar sig till blinda enbart läser upp saker, medan de för döva bara visar liten text. I alla fall.
För att unket citera ett tidigare inlägg, "moving on to better things". Alltså i inlägget, hade jag tänkt. Men då jag inte är av sorten som på förväg planerar utseendet på mina själablottningar kommer jag fortsätta skriva om citat. Jag höll nästan på att citera Dennis i rubriken med "I Hate All Things Living", varför minns jag inte riktigt, säkert något om röken. Men då var det det där med "living". Alldeles för ofta märker jag att jag precis har börjat säga en mening som någonstans i den kommer innehålla liv eller död, och alldeles för ofta rättar jag mig själv genom att spärra upp ögonen och säga "ehh". (Därav Wide Eyes, som jag på något high brow-vis hade tänkt koppla till Bright Eyes och säga något om att det var dags att vakna för det är morgon. Sa jag att jag känner mig lite pratig? (vilket för övrigt kom till uttryck i en kommentar jag lämnade i Anders blogg.))
Jag har druckit min första cola idag sen i måndags. Det känns som en evighet.
Och fortfarande inga svar! Varken från studievägledaren eller kalmar. He-lo-ho? Jag skulle gärna vilja veta.
Och varför dyker Jonathan Strange & Mr. Norrell upp överallt? I don't get it.
Och tänk vad man missar när man är borta. Inte bara en "F" utan en "Fredrik".
Anna och Roger kanske köper en hund i morgon. What's up with that?
Roligt är choosemyname.blogspot.com. Någon som har en sisådär 40,000 dollar till övers kan köpa sig en historia som räcker en hel livstid.
Nu ska jag låtsas att jag har mer pengar än vad verkligheten bekräftar och leka vuxen. Kanske slentrian-spana på lägenheter.
The Aftermath
Plats: En blå sammetssoffa i Forest Hill, southernmost förort till London
Humör: Konstigt
Soundtrack: Lars Winnerbäck - Samma håll
Det verkar fortfarande lite på låtsas, allt är likadant men helt annorlunda. Nana var liksom spindeln i nätet i familjen.
Och jag oroar mig lite för skolan, och har lite dåligt samvete för att jag oroar mig för skolan. Mest hjälper jag bara till om dagarna, städar lite, lagar lite mat, diskar lite, lite sånt. Tänker på alla böcker jag inte läser och alla uppsatser jag inte skriver. Alla mejl jag inte får svar på! Tentan var idag, inskrivningen imorgon. Vet inte när delkurserna ska väljas. Begravningen är på fredag (nästa), ska försöka boka om biljetterna till nästa helg i stället för på onsdag.
Folk dricker för mycket varma drycker i det här landet. Jag tackar nej två av tre gånger men får ändå i mig en sex-sju koppar om dagen, och då jag inte dricker te längre blir det en väldig massa kaffe. Mer än vad jag dricker hemma i alla fall, där är det väl mellan noll och två om dagen.
Någon sa precis "nothing makes God happier than...". It pisses me off.
Annars är det väldigt mycket snack om big brother här, kändisvarianten, och rasism. Faktiskt är det mer intressant här borta än hemma där de bara tycks fokusera på storbystade bimbos och innebandykillar. Jermaine Jackson är med. Skitskumt. Och rasism, eller nåt. Och programledaren är rätt rolig, ingen Adam Alsing här inte. Anyway, jag har bara sett ett avsnitt och ett efteravsnitt (I know!). Folk är idioter. Bla bla.
I can't believe I just wrote about Nana and Big Brother in the same post. Fan.
Nu: fauxplugg
Senare: Vem vet.
Humör: Konstigt
Soundtrack: Lars Winnerbäck - Samma håll
Det verkar fortfarande lite på låtsas, allt är likadant men helt annorlunda. Nana var liksom spindeln i nätet i familjen.
Och jag oroar mig lite för skolan, och har lite dåligt samvete för att jag oroar mig för skolan. Mest hjälper jag bara till om dagarna, städar lite, lagar lite mat, diskar lite, lite sånt. Tänker på alla böcker jag inte läser och alla uppsatser jag inte skriver. Alla mejl jag inte får svar på! Tentan var idag, inskrivningen imorgon. Vet inte när delkurserna ska väljas. Begravningen är på fredag (nästa), ska försöka boka om biljetterna till nästa helg i stället för på onsdag.
Folk dricker för mycket varma drycker i det här landet. Jag tackar nej två av tre gånger men får ändå i mig en sex-sju koppar om dagen, och då jag inte dricker te längre blir det en väldig massa kaffe. Mer än vad jag dricker hemma i alla fall, där är det väl mellan noll och två om dagen.
Någon sa precis "nothing makes God happier than...". It pisses me off.
Annars är det väldigt mycket snack om big brother här, kändisvarianten, och rasism. Faktiskt är det mer intressant här borta än hemma där de bara tycks fokusera på storbystade bimbos och innebandykillar. Jermaine Jackson är med. Skitskumt. Och rasism, eller nåt. Och programledaren är rätt rolig, ingen Adam Alsing här inte. Anyway, jag har bara sett ett avsnitt och ett efteravsnitt (I know!). Folk är idioter. Bla bla.
I can't believe I just wrote about Nana and Big Brother in the same post. Fan.
Nu: fauxplugg
Senare: Vem vet.
Nana
Slap dang into the middle: Mikes mormor gick bort i lördags natt.
Det var väldigt oväntat, men det gick förhållandevis snabbt och hon var (troligtvis) inte medveten om att det hände. Än så länge känns det på något sätt overkligt, men ändå inte. Med hjärnan förstår man, men inte med hjärtat, så att säga.
Det är inte så här folk dör. I min värld och släkt är man sjuk månader och år innan man dör, man kollapsar bara inte. But alas!
Mike, jag och Dan åker till England imorgon, blir borta en dryg vecka.
Moving on to Better Things
Humör: Förväntansfull. Och lite orolig.
Soundtrack: The Kooks - She Moves In Her Own Way
Nu finns det inte en endaste låda märkt "diverse" som inte har gåtts igenom. En massa damm var det, men också saker jag helt glömt bort, saker jag har letat efter, undrat över, oroat mig för. Men allt är okej!
Det roligaste jag hittade var nog "Karins övertygelsebok 1999", en sån där basic svart anteckningsbok med röda kanter på sidorna, som vi fick i nian (antar jag att det var, eller möjligtvis slutet av åttan) på SOn för att skriva ned våra åsikter om olika religiösa och filosofiska frågor. Tankar som för övrigt betygsattes. Då, när vi fick dem, var jag mitt uppe i min religösa antireligion-period. Det var intressant, och lite förvirrat.
Men det jag hade tänkt dela med mig av var insikten att jag älskar mig själv. I love me! Framför allt den jag var förr, det händer oftare än min ödmjukhet vill erkänna att jag hittar ett papper där jag skrivit ned något några år tidigare, och gapskrattar. Jag var skitrolig när jag var yngre än jag är nu, och jag tycker att det är lite synd att jag inte insåg det då. Alltså, att jag tycker jag är rolig betyder väl egentligen inte att jag de fakto VAR rolig, det beror väl på vad man har för humor. And I totally get me.
"Symboliskt tomma sidor". HA!
Soundtrack: The Kooks - She Moves In Her Own Way
Nu finns det inte en endaste låda märkt "diverse" som inte har gåtts igenom. En massa damm var det, men också saker jag helt glömt bort, saker jag har letat efter, undrat över, oroat mig för. Men allt är okej!
Det roligaste jag hittade var nog "Karins övertygelsebok 1999", en sån där basic svart anteckningsbok med röda kanter på sidorna, som vi fick i nian (antar jag att det var, eller möjligtvis slutet av åttan) på SOn för att skriva ned våra åsikter om olika religiösa och filosofiska frågor. Tankar som för övrigt betygsattes. Då, när vi fick dem, var jag mitt uppe i min religösa antireligion-period. Det var intressant, och lite förvirrat.
Men det jag hade tänkt dela med mig av var insikten att jag älskar mig själv. I love me! Framför allt den jag var förr, det händer oftare än min ödmjukhet vill erkänna att jag hittar ett papper där jag skrivit ned något några år tidigare, och gapskrattar. Jag var skitrolig när jag var yngre än jag är nu, och jag tycker att det är lite synd att jag inte insåg det då. Alltså, att jag tycker jag är rolig betyder väl egentligen inte att jag de fakto VAR rolig, det beror väl på vad man har för humor. And I totally get me.
"Symboliskt tomma sidor". HA!
Und Drang
Det blåser som fan!
Roligt med aftonbladets rubriker, de som handlar om stormen. Till exempel kan man hitta den spännande "Värmerekord i Sverige i dag - Dock inget svenskt rekord."
Har jag sagt att Dan kommer på torsdag? Det gör han i alla fall. Mitt i tentaplugg och fantasiupplevelser. Det ska bli kul...och intressant.
Och jag vet inte riktigt vad jag ska tro, färgade håret idag med liknande resultat som förra gången. Kanske ska man byta märke?
Nu står den efterlängtade och nya bokhyllan upp! Och jag har redan proppat mitt utrymme fullt. Igår (när den fortfarande låg ansikte ned på golvet) trampade Mike igenom bakstycket. Det var väldigt oväntat och spännande. Fråga inte, jag kan inte förklara.
Be not afeard. The isle is full of noises,
Sounds, and sweet airs, that give delight and hurt not.
Sometimes a thousand twangling instruments
Will hum about mine ears, and sometime voices
That, if I then had waked after long sleep
Will make me sleep again; and then in dreaming
The clouds methought would open and show riches
Ready to drop upon me, that when I waked
I cried to dream again
The Tax Collector
Humör: Trött men uppspelt
Soundtrack: The Kooks - The Seaside
Oh my-hy Gah-had! Rollspelet är på g! Min karaktär blev inte alls som jag hade tänkt mig! Principfast, liksom. Jag är av princip emot alla principer! Men jag har en igelkott. It makes me happy.
Ibland blir man lite trött på folk, som idag när vi pratade om språk och kön. Vissa tycker inte att man ska "vända upp och ned på hela universum" och att det är så synd om pojkar som blir söndertjatade och folk vill förvandla till kvinnor. De får ju inte ens slåss med svärd för det är fult att vara grabb. Stackars.
Och jag och Mike har städat garderoben. Det tog nästan hela helgen och är ännu inte klart. Vi har en stor garderob. Och mycket skräp. Craptastic!
Det är allt ni får nu. Over and out.
Soundtrack: The Kooks - The Seaside
Oh my-hy Gah-had! Rollspelet är på g! Min karaktär blev inte alls som jag hade tänkt mig! Principfast, liksom. Jag är av princip emot alla principer! Men jag har en igelkott. It makes me happy.
Ibland blir man lite trött på folk, som idag när vi pratade om språk och kön. Vissa tycker inte att man ska "vända upp och ned på hela universum" och att det är så synd om pojkar som blir söndertjatade och folk vill förvandla till kvinnor. De får ju inte ens slåss med svärd för det är fult att vara grabb. Stackars.
Och jag och Mike har städat garderoben. Det tog nästan hela helgen och är ännu inte klart. Vi har en stor garderob. Och mycket skräp. Craptastic!
Det är allt ni får nu. Over and out.