Tjohoo!
Plats: Fortfarande datasalen
Humör: Glad, lättad, och hungrig
Soundtrack: Hawksley Workman - Your Beauty Must Be Rubbing Off
Tänk att jag alltid glömmer hur lätt det är att skriva, egentligen. Kanske inte kvalitativt, men definitivt kvantitativt. Framförallt eftersom engelska institutionen insisterar på att ha dubbelt radavstånd istället för gamla hederliga ettåthalvt. Jag har alltså lyckats skriva en hel del sen sist, även om det som sagt inte nödvändigtvis är bra. Men det har mest varit historia, snart kommer den språkvetenskapliga delen då man måste hitta alla störiga fonetiska tecken och allt kommer vara 'ai blev a i old english me fortsatte vara ai i de västskandinaviska och blev ei i de östskandinaviska vilket man kan se på ord som ......'. Not very funny, hunny.
Bara ett gnäll: Tangentborden här är kanske inte de bästa, i synnerhet inte om man är van vid Mikes mega-användarvänliga (utan å, ä och ö förvisso...). mitt lillfinger för ont från shift-knappen. Jävla i-landsproblem. Men hemsideförmannen på kalmar sa igår att han hade blivit så pass digitaliserad att han inte längre kunde skriva för hand utan att få ont i handleden, bara av en mening eller så, vilket tydligen var ganska handikappande på tentor. Och på den här kursen har två personer sina laptops med sig på föreläsningarna, en sitter och skriver hur mycket som helst och den andra spelar in dem. Helt sjukt. Jag sitter där med mina papper med varken rutor eller linjer och två pennor med olika färger och känner mig avancerad.
Nu: Lunch. Sen: Semantikföreläsning.
Dagens tips: En tråkig plats förstärker inte tråkigheten av en text.
Humör: Glad, lättad, och hungrig
Soundtrack: Hawksley Workman - Your Beauty Must Be Rubbing Off
Tänk att jag alltid glömmer hur lätt det är att skriva, egentligen. Kanske inte kvalitativt, men definitivt kvantitativt. Framförallt eftersom engelska institutionen insisterar på att ha dubbelt radavstånd istället för gamla hederliga ettåthalvt. Jag har alltså lyckats skriva en hel del sen sist, även om det som sagt inte nödvändigtvis är bra. Men det har mest varit historia, snart kommer den språkvetenskapliga delen då man måste hitta alla störiga fonetiska tecken och allt kommer vara 'ai blev a i old english me fortsatte vara ai i de västskandinaviska och blev ei i de östskandinaviska vilket man kan se på ord som ......'. Not very funny, hunny.
Bara ett gnäll: Tangentborden här är kanske inte de bästa, i synnerhet inte om man är van vid Mikes mega-användarvänliga (utan å, ä och ö förvisso...). mitt lillfinger för ont från shift-knappen. Jävla i-landsproblem. Men hemsideförmannen på kalmar sa igår att han hade blivit så pass digitaliserad att han inte längre kunde skriva för hand utan att få ont i handleden, bara av en mening eller så, vilket tydligen var ganska handikappande på tentor. Och på den här kursen har två personer sina laptops med sig på föreläsningarna, en sitter och skriver hur mycket som helst och den andra spelar in dem. Helt sjukt. Jag sitter där med mina papper med varken rutor eller linjer och två pennor med olika färger och känner mig avancerad.
Nu: Lunch. Sen: Semantikföreläsning.
Dagens tips: En tråkig plats förstärker inte tråkigheten av en text.
Kommentarer:
Trackback