Your Window Into Madness

Jag märker att jag oftare och oftare sitter och klämmer mina kinder och/eller stirrar ut genom "inomhusfönstret" under föreläsningarna. Och oftare och oftare på grund av lärarens språk (dagens föreläsning hette för övrigt "Kontroverser - Sex...Oh Yeah!"). Han inledde kursen med att erkänna att hans engelska många gånger är bättre än hans svenska, och jag hoppas verkligen det, för hans svenska gör ont i mig. Han direktöversätter allt och fel, och ibland undrar jag om han faktiskt menar det han säger eller om han bara använder fel ord.
Dessutom kodväxlar han som en galning (JAG kodväxlar som en tokig människa, men, MEN, jag gör det inte när jag undervisar (för jag undervisar inte), jag håller mig till att växla mellan engelska och svenska i löpande tal när jag pratar med mina vänner, inte med folk i kassor, eller mormor, eller i brev eller telefonsamtal med kundtjänster). Och han är alldeles för förtjust i att ta med citat som inte ger något, som han dessutom inte kommenterar. Och så sa han "Sidney Poe-ter" när han menade Sidney Poitier. Och så blir han alldeles uppeldad över amerikanska åldersgränser och talar om dem som vore de internationella. Och kollar aldrig upp saker (till exempel tyckte han att det var viktigt att nämna att man inte ska blanda rött och grönt, för 8% av män är färgblinda, "jag vet inte hur det är för kvinnor". Trots att han uppenbarligen tänkt nämna färgblindhet, skrivit in det i sin powerpoint, har han inte lagt tre sekunder på att bara kolla in wikipedia (som han för övrigt lovordar jämt) för att se att det är ungefär 1%). Överhuvudtaget går han aldrig in på djupet, han staplar sina punkter och lämnar det där. Jag är INTE bitter. Jag har bara vissa minimikrav (som är ett väldigt roligt ord, använd det oftare!).