Your Window Into Madness

Imorgon kan jag tydligen logga in på studera.nu för att se om jag har kommit in på översättarprogrammet. Eller inte. Teoretiskt sett har man kunnat ringa tidigare, förutom att Rutan har varit på semester,
men då ställs man inför den svåra frågan om det är bättre att börja gråta över telefon med främlingar eller att sväva i ovisshet. Jag tycker att ovissheten är rätt bekväm, jag kan liksom lura mig själv att det har gått bra. För det här är egentligen första gången jag har haft anledning att oroa mig över huruvida jag har kommit in på det jag sökt eller inte. Jag hade kick-ass-betyg både när jag lämnade högstadiet och gymnasiet, plus att de saker jag sökte inte var jättesvåra att komma in på. Sen dess har jag lyckats hålla mig till platsgarantier. I know.

I HAVE NO ALTERNATIVE PLAN!

Mamma, pappa och mormor hade vägarna förbi idag. De verkade glada hela bunten, framförallt mormor. Vilket är roligt. De hade visst blivit lurade av några smutsiga stockholmare i ockelbo. Fast det var inte därför de var glada. Tror jag.

Äh. Screw this. Jag ska fan köpa några skivor, det var länge *host* sen.