Your Window Into Madness

Rosenbladsmarmeladen är på g. Jag började insamlandet av rosenblad på väg hem från Flogsta natten till fredag. Helst skulle jag vilja tro att jag var rätt stealthig, men sanningen är nog snarare att det var jag, med en prasslig fryspåse, en cykel parkerad helt synlig mitt på diverse cykelbanor, och några väldigt uppenbart smussliga jag-väntar-inte-alls-på-att-ni-ska-gå-er-väg-så-jag-kan-vända-mig-om-igen-moments. Swisch! Som katten om natten.

Och jag VET att det är tråkigt att läsa om, men jag kan inte låta bli. Vi rollspelade ikväll. Och varje gång blir jag  förvånad över hur perverst roligt jag tycker det är att slå på folk. Inte så mycket när mina kamrater närmar sig döden, men när man får slå många tärningar och Dennis säger "hur många träffar?!". Jag tror att det enda jag saknar, förutom bättre kunskaper om världen, är ett tydligare och närmare mål. Och färre snygga elakingar.