Your Window Into Madness

Det är fantastiskt vad lite sömn kan göra för ens välmående. Sömn, lite uppstrukturering och organisering.

Det är mycket i skolan: översättningar, översättningar, novellskrivning, boksammanfattningar (och innan dess, bokläsningar). Om jag skärper mig borde det gå, men det kommer fortfarande att vara jobbigt. Fortfarande är den där j-vla novellen a slap in the face och vägrar berättas, men det kommer att gå. Kanske inte bra, men det kommer att gå. Det måste gå.

Dessutom har jag gett mig själv tillåtelse att bara behöva närvara vid ett kalas per helg och fika tre gånger i veckan. Vilket i och för sig är synd, jag tycker om folk och när de vill umgås med mig, men det verkar inte funka i längden. Just nu har jag fikor inplanerade en och en halv vecka in i framtiden, vilket känns väldigt vuxet och viktigt. Och perverst ospontant. Så om jag nekar umgänge så är det ingenting personligt, det är bara vissa regler som måste efterlevas.

Heroes om en kvart. Woo!