Your Window Into Madness

Jag vet att det var många saker jag ville säga igår som jag aldrig sa, och som nu såklart är borta för evigt. Det (och med 'det' menar jag kvällen igår) var bra, det var skönt, det var kul. Men fan att man alltid måste betala för det. Idag har jag varit segare än kola och bara tittat in lite då och då för att se hur min hjärna klarar sig utan mig. Det var en lååång väg till ica, men som tur är, är cola verkligen det universalhjälpmedel som sägnen påstår. Med jämna mellanrum rullar jag ur soffan för att vända på min kompis Anders blandband, och förvånas över att ljudet ändå är så bra som det är, och förbannar att teknikens framsteg gjort mig så bortskämd att det faktiskt är jobbigt att anstränga sig med vändandet. I alla fall idag.

Annars ser jag syner, mest kajflockar i ögonvrån och insidan av mina ögonlock. (And then I too found five dollars!)