Your Window Into Madness

Vårt hushåll är väldigt trevligt (gentilt, enligt vissa), men inte särskilt driftigt. Det tar emot att påpeka såhär till allmän beskådan, men fortfarande står det ett antal lådor i sovrummet. Som inte packats upp sedan flytten, alltså. Våra kaotiska hjärnor har fyllt dessa och ett par påsar (och en låda som är full av sådana påsar) med blandat skräp: strumpor, växtnäring, tomma glasburkar, några böcker, tvättmedel, mina gamla skolgrejer, fotoalbum, ett par skor, en lavendelpåse, och så vidare. Men nu har första genomgången gjorts (min), imorgon kommer den andra att avklaras (en viss herr Mike tar ledigt från jobbet för att fixa), saker kommer att flyttas upp på vinden, och andra saker kommer att sorteras in i lådor och ställas in i bokhyllorna som fortfarande ligger omonterade i hallen. Dessutom har jag blivit intresserad av trädet i köket igen - kanske kommer det att bli av trots allt.

Skolan är jobbig då samtliga delkurser kräver in uppgifter och läsning till samma dag i veckan (tisdag). Därför har just tisdagar en tendens att bli lite "speciella". Och det står återigen klart hur viktigt bekräftelse är för mig. Om jag bara får ett eller ett par erkännanden eller uppmuntrande kommentarer, hur små de än må vara, så blir alla klagomål mycket enklare att hantera. Sen gäller det bara att inte låta det stiga mig åt huvudet.