Your Window Into Madness

Trots att vår lärare idag skrattandes deklarerade att den senaste översättningen var det sämsta vi någonsin gjort, och trots att jag stångar huvudet mot den politiska texten som ska in imorgon gång på gång på gång, så känns det någorlunda okej. När jag nu försöker arbeta med den har jag tittat på den för länge, jag kan bara hjälpligt se vissa av felen som borde hoppa ut och hugga mig med en kniv i ögat. Seriöst, jag satt och stirrade på "ett symposium som tog plats i Moska" och tyckte "joooo...näää?" i fem minuter. Inte ens en tillfällig flykt in i litteraturens flytande ögon och perfekt skulpterade kroppar och sa han verkligen precis det där? ("Do I dazzle you?") kunde hjälpa koncentrationen.

MEN! Det som är okej är att jag inte tänker syssla med den här sortens översättningar ändå (och allt löser sig alltid för alla i framtiden, right?), och att vissa andra saker bara slinker ur mig lite sådär utan ansträngning. Naturliga alliterationer. Omskrivningar som jag tycker funkar och inte är övertydliga eller vaga eller omotiverade. Glimtar i ögonen. Allt sånt som måste skalas bort och tonas ned innan jag skickar in den till den sista delen av treenigheten som också är gammal, halvdöv och fascist.