Min hjärna efter litteraturvetenskap, en onsdagskväll i september

Jag: Var intressantare; dofta, smaka, låt!
Äpplet: Du kan inte göra mig större än vad jag redan är, ett universum i ett fröhus - skönhet på en kvist.
Jag: Du är bruna fläckar och misstänkta hål.
Äpplet: Jag är ljuset om våren, jag är värmen om hösten.
Jag:...du är ett äpple.
Äpplet: Jag är inspiration.
Jag:...du är ett sketet äpple.
Äpplet: Jag är kunskapen, den förbjudna.
Jag: Jag kan förinta dig med knivar och tänder.
Äpplet: Jag är evig.
Jag:...
Äpplet: Jag är perfektion.
Jag: Du kommer snart att vara äppelmos.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback