Your Window Into Madness

För två och ett halvt år sedan klippte jag håret själv - och det blev bra. Riktigt bra. Faktsikt, helt oförskönande, riktigt jäkla bra. Den gången, för länge sedan, ligger sedan till grund för alla mina beslut att igen försöka ansa håret själv. Eftersom jag uppenbarligen lyckades bra en gång, borde det inte vara omöjligt att lyckas igen, tänker jag. Så jag plockar upp saxen och lägger samtidigt mitt sunda förnuft och sinne för proportioner i lådan.

Men nu har jag i alla fall klippt lill-luggen bakom lockningsgränsen. Jag hatar den där fjongen.