Your Window Into Madness

Lite för mycket information kanske, men...jag stack precis hål på örat. Inte så blodigt som det kunde ha varit, inte ens så smärtsamt som det kunde ha varit. Jag använder inte ens örhängen särskilt ofta längre, och ännu mer sällan har jag något i alla fyra hål, men det känns ändå som slöseri att låta dem växa igen. På min födelsedag kom jag på att det kanske var dags för ett av de sporadiska sätta-på-sig-örhängen-testen och kom inte igenom på H2, hur mycket jag än försökte. Då sörjde jag i kanske en fem minuter och tyckte att det var sorligt att jag aldrig skulle komma mig för att ta nya hål, men så alldeles nyss försökte jag igen på impuls (...annars brukar jag planera sånt här veckor i förväg?).

Det gör ont och det bultar och jag vågar inte ta ut det igen. Tyvärr hade jag inte stora nog förhoppningar på att lyckas för att använda ett pluppörhänge, så vi får se hur det blir när det blir sängsdags. Undrar för övrigt om jag ens har några pluppar kvar...humm.

Anywho. Tänkte att folk skulle vara intresserade av mina örsnibbar så här en tisdagskväll.