Your Window Into Madness

Det här kommer att bli en sån där natt som jag inte sover. Jag har haft en väldig tur i mitt liv med sovgenen, så jag har väldigt få nätter när jag inte sover alls. Men nu är det alltså dags. Det var ett tag sen.

(De är väldigt lätta att känna igen - klockan är bara en halv ett men jag vet redan. Så det är lika bra att bara ge upp drömmen om sömnen och försöka göra något semi-vettigt istället.)

Det som jag gillar minst med den här sömnlösa natten är timingen (generaliserat i början av något). Nu för tiden vet jag att den här natten antingen är ett tecken på eller en utlösande faktor för en lite småjobbig framtid. De närmsta veckorna kommer att vara trötta för att jag kommer ha svårt att komma in i nattsömn igen, de kommer att vara griniga för att jag inte kommer att kunna sova ordentligt> äta ordentligt> sova ordentligt> äta ordentligt, jag kommer att ta åt mig av allt folk säger, och folk kommer att ta åt sig av allt jag säger. Jag kommer att tycka saker som jag helst inte vill tycka.

Det är obehagligt hur lätt man glömmer bort känslor, och sen hur lätt det är att påminnas om dem. Nu minns jag varför jag inte är stormförtjust i kakor.