Your Window Into Madness

Folk är så konstiga. Jättekonstiga.


Mikes föräldrars hus har en damm i trädgården. Med guldfiskar. Och grodor. Och små, små ödlor.

Nu har även jag en iPod! Så nu gäller det bara att hitta en dator som är hipp nog att samarbeta med den, förhoppningsvis min egen, men det känns lite tveksamt då det är en ärvd historia. Mikes hade ju funkat perfekt, men nu är ju den på semester...måste kanske åka ner till Stockholm bara för att utnyttja päronens iMac. Woohoo!!

Fiket igår gick ganska dåligt, elle, vi sålde för drygt 5000, men var för sörsta gången tvugna att dela ut kontanter i lön. Hur mycket som helst över! Det tog väldigt lång tid att truga på folk resterna (jag gillar inte att slänga fullt ätbara mackor och kakor...framförallt inte när jag redan tömt soporna), särskilt då Asim och Yassir (fullt möjligt med felstavning) inget ville ha. Johan, däremot, säger ryktet att han tog 11 mackor. Jag tog tre, en hink med kycklingröra och en massa bröd till korridoren. I alla fall.

Johan ska komma över idag och spela lite tvspel, kanske, om han klarar Zelda, så blir det Tales of Symphonia.

Och om 45 minuter börjar mitt nya liv.

Så lustigt.

Efter att igår ha skrivit att snön försvunnit så kunde man ju inte annat än vakna upp till ett nytt snöfall.

Och en av livets stora frågor har äntligen besvarats! Uppsala återanvänder inte (längre) anti-halkgruset från år till år.

Våren är upon us!! Och visst, även jag tyckte att det blev lite löjligt i längden med all snö, men med våren kommer min deadline. Det tyccks som om jag mest har suttit vid köksbordet och läst DN och kollat på tredje klotet från solen den här terminen...och bakat, så klart. Fick tillbaka mina första sidor idag dock, de verkar ha passerat kontrollen fint. Hade rätt ont i magen i morse, framför allt eftersom jag drömde att Agnieszkas pojkvän Dennis (som också spelar inselkampf, den ni!) hade sagt att de sidorna var de bästa han någonsinn läst! A var inte helt nöjd med det, med tanke på att hon också skriver sina första sidor omkring nu men kunde inte annat än hålla med. Fatta vilken besvikelse att vakna upp till det.

Och nu är det snart valborg! Vi måste baka pajer, and lots of them. Det verkar som om det bara är jag som är lite paj-fantast bland fikisarna, så vi får se hur många av mina recept jag får igenom.

Och jag har köpt en ny (hrmm) cykel! (som tur är sitter hrmm:et bakom "ny" till skillnad från "köpt" (Johan erbjöd att be Gustav "hitta" en cykel åt mig"). Den är väldigt trevlig, en svart, tung, oväxlad gammal historia som har fått namnet Vertigo Rex (Rex skulle egentligen inte ha varit med, men det visade sig att det var märket och det lät ju ganska fräsigt). Den lever faktiskt upp till sitt namn, lite rock 'n roll sådär. Tilläggas bör att min förra cykel, Skrotis, också lever upp till sitt namn. Och Mike ska få mammas "nya" cykel eftersom hon vill få en anledning att köpa en annan, den här ska tydligen gnissla. Snubben som sålde den till henne sa att den bara hade ägt av en gammal vänlig dam som hade haft den ståendes i vardagsrummet eftersom hon var rädd för att cykla i Stockholm...om hon tidigare hade åkt till kyrkan med den på söndagar är ännu oklart.

Mikes föräldrar har nu flyttat till utkanten av London, han ska dit och inspektera det mycket suspekta området Forrest Hill nu på lördag. Men innan dess blir det sushi.

Och jag har gift mig lyckligt med Celia, fått en liten son, och har numer tre kor, ett får, en häst, en hund, sju hönor, en tupp och en massa sötpotatis i jorden.