Your Window Into Madness

Satt helt fredligt och läste Proppens blogg i datasalen i skolan när helt plötsligt blodet börjar rinna. Från näsan. MYCKET. Blev lite grisigt, så jag fick springa iväg till toaletten och sitter nu med en massa papper upptryckt i näsan. Åsa säger att det är stress.

Har suttit och pluggat mycket de senaste dagarna, språkhistoria, fonetik och lingvistik- tenta i morgon. Klockan åtta. Kommer nog att köra, även om det känns mycket bättre nu än för några dagar sen. Omtentan ligger taktiskt nog på fredag den trettonde.

Och igår gick jag in i emergency bake-mode. Började med att traska iväg till ica väst för att köpa alla ingredienser och sen blev det lussebullar, kryddiga knäckkakor, havrekakor, jordnötskakor, maränger, knäck och pepparkakor. Och ingenting gjordes med samma smet!

I lördags lyckades jag mygla mig ur personalfesten utan var hemma och kokade marmelad istället. Gick ut snabbt med kursarna, men alla var så döda att det inte blev långvarigt.

Imorgon blir det Stockholm och lite julstress. Och Anna har skaffat en lägenhet. Nice.

Anledningen till att jag fortfarande sitter i skolan är att jag vet att därhemma väntar storstädning och telefonsamtal till tandläkaren (har liksom inte tid att gå när de vill att jag ska gå). Och eventuellt har min bok kommit...och då måste jag ta mig till ICA väst...och det orkar jag inte.

Borde kolla om klänningen faktiskt passar till skorna (eller tvärtom), annars blir det så jobbigt i morgon.

I går jobbade jag alltså på Fröken Nylins efterträdare (det fina namnet på Kalmars söndagsfik). Och det känns inte så bra. Det är ju tänkt att det ska vara två fikavärdar, men än så länge är det bara jag och de verkar inte leta så aktivt efter en andra. Hon som har fiket nu är ensam och sa mest jämt igår att det var det värsta hon har gjort, att hon har känt sig helt övergiven och att hon har jobbat sju dagar i veckan (från klockan sex på morgonen på söndagar). Resurserna som man jobbar med (fem sex pers) verkade helt hopplösa, det var bara utbytesstudenter från Indien och västra Afrika. Och jag har inga problem med utbytesstudenter, men det jag har svårt för att folk som inte gör vad man säger eller gör det skitlångsamt. Som dessa grabbar gjorde. Mike tror att det kan ha att göra med att deras ursprungsländer inte har världens bästa syn på kvinnor och då framför allt kvinnliga "chefer". De kallade mig för "the new boss" och gjorde de på ett sätt som kändes att "få se hur mycket vi kan jävlas med henne". Inte kul. Jag har inte så mycket problem med att säga åt folk vad de ska göra, men att behöva säga det gång på gång på gång, eller att de inte gör det på rätt sätt eller snabbt nog tycker jag inte om. Då kommer det sluta med att jag står där ensam och fixar allt medan de hänger bakom disken. Anyway. Försökte intensivt övertala alla som kanske kanske kanske skulle kunna tänka sig att vara fikavärdar att faktiskt bli det också. Det var mycket det-vore-kul-men-jag-vet-inte-det-blir-ju-så-mycket-jobb man fick som svar.

Jag vet inte om jag är en väldig tidsoptimist eller bara dum i huvudet, men nu känns det att det börjar bli lite tight om tid innan jul. Åker till England om tio dagar och innan det måste jag hinna göra färdigt alla julklappar (typ mammas tröja, koka marmelad, baka en massa shit, sy tre väskor (modell "påse" så det är inte så farligt), komma på något till Aida, och gra proppens ***-******) och köpa till alla andra (Johans väckarklocka (?), pappa, Mikes pappa) eller bara komma på något över huvud taget (Mikes mormor och morfar, Sarah). Det sorliga är att när jag fick reda på att Mikes syster hade gjort slut med sin pojkvän så hann jag tänka "skönt, då slipper jag fixa något åt honom" innan "vad tråkigt". Det är iofs inte första gången de gör slut, så vi får väl se hur det går med den saken.

Och varje gång man blandar in alkohol i korridoren så kommer vi på ännu fler saker vi kan göra som man kan blanda in alkohol i. På julbordet i lördags kom vi fram till vinprovning (alla tar med en flaska var...kommer sluta jättebra) och filmkväll tror jag. Eller var det spelkväll?

..kommer inlägget inte att handla om. Kom ner till Stockholm för en halvtimme sen kanske, sitter och luktar på pappas pizza-bak. Katten sitter också och stirrar på honom, men jag vet inte om det är av samma anledning som jag. Vi lämnade in uppsatsen idag, stolta över att vi faktiskt hade forskat lite. Mindre stolta över att 85% av tiden som vi skrivit den på har gått åt till att äta lunch och klaga över den med alla andra grupper. Det slutade med att den fick titeln "Your local NP -a study of noun phrases in the Press-" vilket vi tyckte var roligt. Jag känner mig lite töntig...men det var i alla fall bättre än "noun phrases in contemporary journalism". I morgon blir det julbord i korridoren, men typ ingen kan komma. Ska försöka tvinga iväg Mike till systemet och köpa starkglögg. Vi får se hur det går. Och ibland är saker mer läskiga än mystiska. Tyvärr.

Jag vann! Blev sa glad att skiter i om ni far sitta och klura pa vad det ar jag skriver. DN pa stan har skapat en cd som heter pophopp som de hade en utlottning om, och JAG VANN! I never win.

Annars har jag haft The Twelve Days of Christmas pa hjarnan sen igar da de minsann serverade starkglogg. Roberta var valdigt sot nar hon forsokte gora rorelserna till den.

Och mister fuck-face ovanfor kom hem klockan tva inatt (tio minuter efter att jag hade gatt och lagt mig) och spelade musiken hogre an han nagonsinn har spelat den tidigare. Och den var sa hog att hans gaster var tvugna att skrika tillrackligt hogt for att vi skulle hora dem for att overrosta musiken. Javla pucko. Sa vid tio i fyra (efter lite dozing) ringde jag slutligen storningsjouren (eller som Mike har programmerat numret i min telefon: Uppsalahem Noise Police) och efter en halvtimme ungefar slutade ljuden. More or less, de var val bedovade av volymen eller high on cocaine eftersom man fortfarande kunde hora lite av deras samtal. Sen var jag javla arg att jag inte kunde sova...det var inte kul att lufsa ivag till seminariet i morse.

Men mest ar jag glad, aven om jag lyckades gora mig sjalv ganska bitter av att beratta om snubben dar uppe. De hade jattegod lunch i skolan, som inneholl VALDIGT mycket vitlok. Kom och andades pa Mike och han var inte imponerad. No more kisses for you. Hmpf! Han skulle bara veta att jag tanker ha massa vitlok i middagen ocksa. Uppsatsen ar i stort sett fardig, och imorgon aker jag till stockholm for att se Geten med modren.

Jag vann!!

Jag har kommit fram till att anledningen till att så många av mina senaste inlägg har handlat om skolan är för att det är här (skolan) som jag har börjat skriva dem. Nu behöver jag nämligen inte bara byta internetsladd för att kunna använda å, ä och ö på min dator (till skillnad från Mikes), utan måste även byta batterier i musen. Vem orkar sånt?

Så nu tar jag istället min femtiofjärde paus i skrivandet på uppsatsen som jag skriver med Agnieszka om noun phrases (eller som vi kallar dem; NPs) eftersom det inte är så motiverande. Intressant är det däremot, vilket är ganska sorgligt. Fast jag har hela tiden vetat att det var så här det skulle sluta, att jag skulle tycka att postmodifiers och determinerns var spännande var ju ganska givet så fort jag kom på mig själv med att skratta åt grammatikskämten. Vi i "gruppen" (vi har minsann en sån också) är inte ett dugg bättre än matematikern som tycker det är roligt om punch-linen i en historia är "delat med noll".

Ikväll är det också Christmas Gathering med the English Society. Jag ska gå, främst för att det sägs att alla möten med ES slutar med att lärarna blir berusade och inleder fylleslag. Ikväll står mulled wine på drinklistan (vilket jag antar skulle vagt kunna jämföras med glögg).

Och i måndags var det landskap på kalmar. Jag blev vald till fikavärd! 100% av rösterna fick jag också, utan att ha kört en valkampanj a la amerikanskt presidentval. Förklaring är att det bara var jag som hade anmält mig som kandidat till de två fikavärdsposterna. Och att jag röstade på mig själv. Men tilläggas ska att alla minsann inte fick 100%! Inte ens den nya inspektorn (som verkar jääääääääääättetråkig). Det här kommer innebära en del jobb för mig, söndagar 9.30-18.00 samt baka en gång i veckan. Förutsatt att de lyckas hitta en till fikavärd, annars blir det nog ytterligare lite mer bak. Min första kreativa förändring kommer kanske bli att sälja obakad pepparkaksdeg serverad i skivor. Men jag vet inte om det är så populärt. jaja. Jag kommer i alla fall få KK-kort så jag kan smita förbi köerna till nationsevenemangen OCH ta med mig en kompis. På kalmar kommer jag nog få sätta upp en person på gästlistan också (och som tur är har jag ju bara två kompisar).

Annars är det Lucce-gansque nästa onsdag! Lyckades få biljetterna till Snerikes efter lite krångel (de är så jävla dumma i huvudet. Jag hatar dem! Men det blir säkert kul ändå, de har bara inget sinne för organisation. Och kom ihåg! Inga stövlar.). På nåt sätt ska jag lyckas klämma in både Sofia och Cissi på sovplatser i rummet, utöver mig och Mike. Och jag tänker definitivt inte vara någon sorts graceful host och låta dem sova i sängen medan vi sover på soffan. No way, Jose! Men vem av dem som sover var får de göra upp om. Jag tar inget som helst ansvar.

Nu var det väldigt länge sen jag bloggade, och väldigt mycket har hänt.

Framförallt är det farfar som har hänt, eller bortgången av honom i alla fall. Det kom snabbt och ganska oväntat (för mig that is), men ja. Allt det gamla vanliga; han var gammal, slapp ligga på sjukhus, hade levt ett bra liv, och det var nog bäst så i alla fall. Och själva bortgången var riktigt 'vacker', men det är ingenting jag vare sig vill eller kommer prata om. Min sorg är alltid privat, så ni behöver inte fråga eller säga något heller. Jag är som en katt som bara lägger sig i ett hörn.

Och nu när det var sagt så känns det alldeles fel att skriva om allt annat banalt som har hänt. Ni får helt enkelt ta och vänta en liten stund....en liten stund till, menar jag.