Your Window Into Madness

Vettigt/intressant/charmigt inlägg nr. 1:

Idag har pluggandet tagit sig uttryck i c-uppsatsläsande. Inte min, utan den jag ska opponera på. And me no like. Psykoanalytsika läsningar har alltid irriterat mig, och nu när jag inte riktigt hänger med i begreppen blir jag inte gladare. Med andra genomgången blir det klarare, och jag har hittat några snälla saker att påpeka och några att tycka borde förtydligas. It may go OK. Men jag tror att det hade gynnat ventileringen om någon annan än jag hade fått just den här uppsatsen. But at least it makes me feel good about mina andrahandskällor! Jag har svårt att köpa riktigheten i en 72-kortsuppsättning av olika arketyper, som ger en sex blanka kort att måla in "egna arketyper" på.

Jag har ont i rumpan. Jag skyller på Vertigo Rex (you remember my bike) och den hårda stolen Stefan i köket.

Lustigt. Mitt vettiga/intressanta/charmiga inlägg nummer 1 påminner väldigt mycket om alla andra skräpinlägg jag skrivit i mina dar.

Från och med nu ska jag bara skriva intressanta, eller charmiga, eller roliga, eller intelligenta blogginlägg. Gone is the time of the Essay Escapists, jag-är-så-trött-och-eller-nojig--oj-oj-oj-oj-oj! Här att stanna är den nya motivationen.

Då kan man ju tycka att det var en osedvanligt korkad dag att börja engagera sig i sitt skrivande på. Då tycker man nog antagligen rätt också.

Jag vill inte förmiska betydelsen av Himmels uppviglartal från igår, men nu har spelmötet som tidigare (i mitt huvud) var känt som The Grand Plan! nu kommit att kallas "Vad i...?!". Soundtracket har också ändrats från I Love the Chosen One till, faktiskt, Kaiser Chiefs Leeds-betraktelse. I synnerhet första halvan av första versen.

Watching the people get lairy
Is not very pretty, I tell thee
Walking through town is quite scary
And not very sensible either

Ahh. Min karaktär fick bli riktigt arg, så arg att han blev förtvivlad. Lite renande, men infuriating, och dumma jävla idiot-lunar.


Annars regnar det och jag ska lämna in min uppsats om två och en halv timme, ha min sista namnforskning om tre och en halv. Sen borde jag läsa en massa saker. Pah!

Min dator låter väldigt ansträngd och vägrar kommunicera i någon minut varje gång jag äpple-s:ar. Mina bilder är väldigt stora, jag tror inte Angus McApple tycker om det. Det är lite oroande, även om det som behöver sparas bara är små-pet, så blir det en väldig massa småpet, och tid förlorad och allt sånt tjaffs. (Oroa er inte...det kommer bara att bli en två-tre till inlägg om uppsatsen. Kanske fem.)

Det var trevligt, och varmt, men inte för varmt (typ AAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHHHHHHH-varmt, som jag upplever ganska ofta i mitt liv), havet var salt och sällskapet trevligt. Jag kom hem med en solbränna! Den är skruttig, men med mina mått mätt mastodontisk!

Annars har jag gjort min imitation av en maltesisk taxichaufför med minervärdeskomplex för alla som vill lyssna (island maybe small, you know, but everything big! Biggest hospital in world! Airport; terminal normal, eh,  runway biggest! University has every course!) och bestämt att sommarens mål blir att skaffa mig en ÄNNU större solbränna (och krossa Anders) och få bättre hållning. Än så länge går det sådär.

Nu märks det kanske att jag inte gjorde så mycket. Personligen satt jag mest vid havet och läste, och ignorerade uppsatsen som låg och skräpade i väskan.

Jag sitter och flyttar runt saker i min uppsats (opponering den 31!!!), och jag tror att den blir vettigare. Vettig, kanske till och med. Tyvärr ser det ut som om jag måste stryka två paragrafer, men då slipper jag göra dem läsliga och så får jag plats för en annan, intressant diskussion. Bland annat blir det "not a tree"-grejen som får ryka. Men den verkar nog rätt svårförståelig trots allt, det här med "if a tree was not a tree, he wondered what it really was". Exempelmening från den diskussionen: "The difficulty for the graphic novelist lies then in the impossibility of drawing "not a tree" as there is no direct antonym to a tree: an image of something else that is not a tree would be that thing instead, and not "not a tree". Känns som att det går att göra saker och ting enklare både för sig själv och sin opponent. Josefine.

Anyway, det här var bara en pausfågel. Snart kommer Maltaresumen.

Jag håller på att bli tokig. Planet hem från Malta var fem timmar försenat, vilket ledde till att jag inte kom hem till Uppsala förrän runt sju på morgonen (dvs för tre timmar sen) sen dess har jag försökt att inte somna, för soffgubbarna borde komma någongång mellan nu och tolv och namnforskning klockan ett, och förgäves försökt komma på vad det var Kierkegaard sa. "Tro nånting är ett hopp? Fall? Att kasta sig ut? nånting 70000? 3000? 1000? 75000? famnars (?) djup". Egentligen sa han det nog utan "nånting" och chansningar, och säkert på danska också. Och så skrev han det nog också. Har misslyckats kapitalt med att hitta den svenska varianten på nätet, vilket ju inte borde vara så svårt. Jag skyller på sömnbristen.

Lustigt. Nu, efter att ha gnällt, insåg jag ju självfallet att jag sökt på famnar, inte famnars. Makes sense. Det var inte så spännande trots allt. Jaha. Då får jag väl komma på en annan anledning som ursäkt för galenskap. Ehh, till exempel opponerings-schemat som handledaren mejlade mig.

Malta var trevligt. Ni kommer inte få några vykort. Sån är jag. Kanske får ni höra spännande detaljer sedan.

Jag vill göra en blandskiva. Vem vill ha en blandskiva? Satisfaction not guaranteed.

Det är någonting som inte stämmer. Det ska inte vara så här, det är jag rätt säker på. Men vad är det som felas?

Nu är alltså dagen här. Det tycks mig en smula overkligt, det är för (eller kanske till) den här dagen som jag har pluggat de senaste två åren. Nu får det bära eller brista. Men helst bära.

Det jobbigaste är tanken om - om inte jag kommer in, om inte mina vänner kommer in. Vad ska jag göra då? Min plan B (B som i banan) är just nu en vag tanke på kinesiska, men det skulle bara vara nästa termin tills jag tar mig i kragen och skaffar ett jobb. Vad kan jag jobba som? Nästa chans till revansch blir om tre år. Liksom. Tre+två år är en väldigt lång tid när man bara har tre CSN-år kvar.

Saker jag alltid lyckas förundras över:

*att alla skor ger mig skoskav
*hur mycket jag tycker om att spela Zelda
*att jag trots strikt hållna inköpslistor alltid lyckas glömma köpa minst en sak på ICA
*hur snabbt det blir mörkt
*hur länge det är ljust
*hur snabbt vatten kallnar
*hur mycket trevligare det är med städade kök
*att jag blir väldigt mycket argare och ledsnare mycket fortare när jag snart ska få mens
*att jag gillar att baka
*att vi alla en gång kommer att dö
*hur goda följande saker är:
-citronvatten
-farinsocker
-smultron
-kokt potatis
*hur saker man säger sig "men det här kommer jag komma ihåg" alltid glöms bort ändå (t.ex. filtersorter)
*hur snabbt tiden går när man gör saker (läser, spelar, ritar, skriver) så att man aldrig hinner göra allt man vill på en dag (läsa, spela, rita, skriva)
*hur glad man kan bli av småsaker
*hur korkade folk är

Det har varit många ord omkring mig de senaste dagarna, men allra mest i kombination med att inte ha tillgång till dem. Jag vill också skriva dubbeltecknade romaner om the importance and transparency of language. Fast det är ju egentligen inte geneomskinligt jag menar, utan grötigt och svårgenomträngligt, men det är inte lika snyggt.

Min uppenbarelse är av liknande karaktär. Den kom till mig för inte länge sedan, när jag satt i badet och försökte fånga luft under vattenytan (det är sånt man gör när man tar tvåtimmarsbad. Ifall ni undrade.): jag har alltid inom mig sett titeln till Lost In Translation som vilse i översättningen, inte förlorad. Själva uttrycket (ja, det är väl ett uttryck både väletablerat och respekterat) har jag använt och uppfattat som något som försvann/gick förlorat i översättningen (en känsla, ett uttryck, en kulturell förståelse, blablabla), medans jag med filmen har tyckt att det var någon som gick vilse. VARFÖR? Jag vet inte. Men så är jag en sådan där som inte fattade att Rednex skulle betyda bondlurkar på pinsamt länge. Och så tyckte jag att det skulle vara en punkt efter "inte nån sätter fart." i Idas sommarvisa, men den gåtan löste jag för några år sedan. Dessutom upptäckte jag idag att jag felciterade Of Montreal för någon dag sen, när jag hävdade att det lät "physics makes us into bitches" när det egentligen är "physics makes us all its bitches". Originalet kanske är snyggare och vettigare, men jag tycker min har sin charm ändå. Det här tillsammans med en översättning som har förföljt mig sedan några månader tillbaka, då "finally" blev svenskans "äntligen" och inte "till slut" (vilket JAG tycker att det borde ha varit) sätter stämningen för lördag, då jag kommer att skriva det troligen viktigaste provet i hela mitt liv.

För övrigt: Slängde jag ut en geting genom fönstret idag, efter att ha gömt mig bakom en dörr perverst länge. Och nu inser jag hur litet rummet i Ekeby faktiskt är.

EDIT: Alltså. Lost In Translation är väl om någon, men jag menar att jag inte kopplat samman det med frasen, bara sett tre enskilda ord.

Ibland känns det bra att veta att även framstående personer kan vara riktigt urbota korkade. Typ "asagudarna borde rimligtvis ha kommit från Asien (det hörs ju på namnet), ska inte jag åka till Azerbajdzjan (återigen, det hörs ju på namnet) och gräva efter dem nu när jag har färdats över stora hav på egenhändigt snickrade flottar för att bevisa min tes och inte har någonting bättre för mig? ". Felberäknad etymologisk skattjakt om jag någonsin hörde talas om en. Jag klarade muntan! Swisch! Och Lasse är fruktansvärt snäll som säger att man "nästan har rätt" när man egentligen har helt fel. Ackusativ och dativ är helt olika saker, liksom.

Har suttit i skolan ett tag och väldigt aktivt undvikit att plugga. Funderar på att nöja mig med dessa mina fem meningar och gå hem och strunta i att hjälpa Mike med tvätten. Bara få läsa lite, spela lite. Dricka saft! Och skjuta upp alla tråkigheter till vilodagen istället. Det låter trevligt. Så blir det. Nu ska jag bara meddela min studiekamrat om mitt beslut.

En dålig dag.

Imorgon ska jag munta, skriva och förhoppningsvis rensa ut frysen och skafferiet i Ekeby. Men egentligen vill jag bara stanna hemma och läsa och kanske spela lite Zelda.

Jag borde hålla mig ifrån alla dessa berättelser och historier om folk som gör ont, går sönder och dör, men det går inte. I vardagsrummet håller en son precis på att dö ifrån sin ensamstående far och i sovrummet insjunkar en kinesisk kvinna i alzheimers. Någonstans i korridoren ligger Egil och trycker, han som saknar sin Bödvar. Inte för att kasta den första stenen, men jag tror att det kan ha varit Kaptenen som satte igång allt. Nu suger jag upp allt som en svamp. Dessutom drömde jag om farfar igen härom natten, han hade börjat odla en mustasch och bjöd på mango.

Det var kul. Jag var full, och dryg, och varm, och kall, och glad, mest. Pratade med någon som hävdade att jag var emot allt han sa. Tog en av de värsta bussresorna i mitt liv. Lite sånt.

Idag har varit seg, men avslappnande, I guess. Börjar känna mig lite sjuk och inse hur snedfördelat mitt pluggande har varit de senaste veckorna.

När Proppen och jag lyckas synkronisera vårt msn-användande ska jag dela med mig av fina bilder.