Nu åker vi till IKEA och köper lite lycka! Och en osthyvel.
Känns som om jag av någon anledning inte skriver här lika ofta nu efter att jag har slutat på bgc...och på tal om bgc så fick jag min första lön idag! Mycket väl behövligt kan jag bara säga...det har varit en hård sommar.
En viss herr Arne (inte han med penningarna) kom förbi rummet idag och inspekterade, jag var av en händelse inte här (mycket lägligt så var det inskrivning på engelskan då, mer om det sen) men allt verkar ha gått bra ändå! I morgon kommer mamma med en byrå och en stor bil för att ta oss till IKEA (som sagt) då jag förhoppningsvis inte ska behöva köpa något mer sen! Nu är det i och för sig mest köksgrejer eftersom jag haar snyltat på Emmas hittills, men listan är ändå fruktansvärt lång. Och eftersom jag har lyckats med att inte döda Stevie Wonder (min yuccapalm) på nästan ett år så har jag bestämt (och fått tillåtelse) att köpa en ny växt. Kanske två!! Peråebba kommer ju ta tillbaka lilla Elefantfot och Stig-Helmer så fort de har bestämt sig för var de ska bo (nu kanske det blir Uppsala i alla fall) och då kommer det ju onekligen att bli lite ensamt för de små. Framförallt kommer nog SW sakna SH, de är ju trots allt mer eller mindre bröder...även om de ser ganska olika ut efter att ha vuxit upp i olika hem (har man sett på maken! Miljön spelar in.)...och ungefär NU tror jag att det är en bra idé att sluta babbla om mina växters känsloliv.
Var var jag någonstans?
CHAnyway. Eh. Fan, minns inte ens när jag skrev senast. Vad vet ni inte?
Jag har ett vagt minne av att jag satt och skröt lite om att jag blev klar med litt-tentan i tid, så då har jag nog inte nämnt språkstrukturtentan i måndags (ni hör ju hur kul det låter). Det gick i alla fall bra, den har blivit rättad, men det enda jag i resultatväg mer specifikt är att jag hade exakt hälften rätt på fonetik-delen. Där satt den! Vilken tur att man är tråkig nog att vara bra på grammatik.
Kräftskivan på kalmar var faktiskt riktigt bra! Vi stannade inte så länge, och jag har fortfarande inte fått tillbaka mina skor, men jag minns klart och tydligt att jag tog tre snappsar, vilket är ganska ovanligt, och att den sista inte ens var hallands eller något annat fånigt sött, utan...utan...ehh...antingen op eller skåne. En annan sak jag inte har lyckats glömma bort är den flock av kajor som flög över oss när vi satt där utomhus i den sena sensommarnatten. Tre gånger! Som tur var hade snubben bredvid mig ätit upp och gått för att ta en cigg när olyckan hände. HU! Och nu när jag tänker efter så tror jag att jag lovade Ebba att gå ut med henne när jag hade fått lön (anledningen till att det blev ganska tidigt var ju pengabrist, men det var nog lika bra det så här i efterhand)...jaja, hon får väl höra av sig om hon kommer ihåg det. Till och med Mike (som hatar kräftor, snappsvisor och finare middagar, framförallt om han måste betala för det) hade roligt! Men så fick han en kronärtskocka också.
Inskrivningen ja. Lyckades gå till fel sal i år igen, innan litteraturen satt jag ju och lyssnade till inledningen av en arkeologi-föreläsning, nu lyckades jag hamna i en turkisk tenta. Anna Bo kom och räddade mig i alla fall, efter att Peter Brandt (som dessutom har lämnat ett mycket förvirrat meddelande på min telefonsvarare) lyckats skrämma upp mig genom att säga att det var 30% fler sökande än de hade räknat med, och eftersom jag har lirkat mig in bakvägen var min plats inte alls garanterad. Men alles gut, som de säger. Mira har också fortsatt, Stefan visste jag skulle gå vidare, men den slapphäcken misslyckades med att dyka upp, Anna Bo såklart, Sandra (kul, kul) och Agnieszka (som för övrigt imponerades av att jag kunde stava till hennes namn), så vi är ganska många från min grupp.
Och för er som är intresserade, så blir min nya adress "rum 19" istälellet för "rum 9", eller "rum 22" om ni är så efter, den 1/9.
Annars har jag bara spelat Tales of Symphonia dagarna i ändå, men det är snart slut så då har jag ingenting att leva för längre...om jag nu inte faktiskt går och köper Four Swords. Eller nöjer mig med The Lost Age. Vi får väl se...I'll keep you posted.
Pizzakillen och cola
jepp. Kanns bra nar pizzasnubben genast sager "hej! Det var lange sen! Du vet att du alltid ar valkommen hit!" sa fort man satter foten innanfor dorren. Alldeles for mycket cola idag ocksa, men jag skyller pa tentan. Sa trott, sa trott.
I morgon blir det kraftskiva pa kalmar, men det kanske jag redan har sagt. Chanyway. Peace out.
A young girl coming of age
HaHA! Nu har jag bråkat med skrivaren i datasalen igen, den har verkligen något emot mig. Typ, MYCKET. Anna Bo var som tur var här och hjälpte mig, har snyltat på både hennes konto och email. Vi träffades igår och pluggade en hel del faktiskt, sen idag igen för att gå igenom våra svar (pinsamt nog hade hon mer än mig på frågan om boken som hon inte ens hade läst) och nu är jag faktiskt färdigt fyrtio minuter innan sista inlämningstid. How about that, eh? Hämtade ut tentan klockan nio i morse och satt och skrev hemma till klockan tre och tog bara en paus för lunch, believe it or not! Hur det går med själva tentan får vi väl se, jag gillar inte mys-Åke och tror inte han hyser några varmare känslor för mig heller. Han har en fantastisk förmåga att folk att känna sig dumma! Därför försökte jag förgäves få tag på Agnieszka i veckan för att se om hon ville prata böcker med oss, men hon var på Öland den jäveln. Däremot vill Stefan väldigt gärna plugga grammatik med oss på söndag, så det blir nog bra. Jag påminner visst väldigt mycket om hans flickvän.
Åkte hem till Uppsala i förrgår, lyckades få Peråebba att ta lite (mycket) av våra grejer med sig när de skulle upp med bilen, vilket var ganska väldigt jätteskönt. Passade på att inviga de nya gamecubespeen också, Mike fick Beyond Good and Evil av mig i födelsedagspresent och det verkar faktiskt väldigt bra! Kul ide också, att man ska ta kort på en massa saker och inte BARA slå ihjäl slemmiga monster. Dessutom är man kompis med en talande gris, så det kan ju inte bli annat än bra!
Igår bjöd johan på lunch, Peråebba var också där. Det var riktigt trevligt faktiskt, på något sätt blev Mike lurad att komma med på kräftskiva på kalmar på fredag. Vi får se hur det går, han gillar ju varken kräftor eller nubbevisor. Men, men, han behöver komma ut och luftas lite granna tycker jag, även om det är kul att det går så bra med demon (nu kan till och med jag fatta något av det som händer).
Nu är Anna Bo också färdig, så nu ska vi konfrontera Toffel-Åke och inte oroa oss för nästa tenta förrän imorgon!
Blommor och blad (och någon skum jävla sak i mitten)
Jepp, nu är det bara en halvtimme kvar av fångenskapen. Säkerhetschefen (som har varit på semester hela tiden och kom tillbaka först idag), Ingela och alla fastighetskillarna kom hit och fikade, jag fick minsann både blommor, bulle och en liten present! I år fick jag dessutom välja själv, så bland alla fula muggar och väskor hittade jag en första hjälpen-kudde, vilket ju kan vara bra att ha. Just nu består mitt sjukvårdsmaterial i Uppsala av några alvedon och kirurgtejp. Det kunde vara värre dock, bland alla de historier som Lennart har upprepat i sommar finner man guldkornet om innehållet i sjukvårdslådan i scoutstugan i Handen: en rulle silvertejp och en häftapparat.
Målade en citron i förra veckan. Jag har i stort sett aldrig 'jobbat' (ohhh) i akvarell förut, men det gick väl ganska bra. Men jag såg till att informa Mike om att det faktiskt var en citron innan han fick chansen att fråga vad i helvete det skulle föreställa. Min heder är intakt.
Nu fattas bara papiljotterna och förklädet
En middagsbjudning TILL. Tredje dagen i rad.
...fast det räknsa väl inte egentligen. En bjudning ska väl vara en fem-sex gäster i alla fall. I förrgår var det bara Proppen, igår var vi fyra totalt och idag blir det bara Kaffekannan och -kanske- Peråebba. Men jag måste fortfarande laga mat! Quesedillas kanske...om det nu stavas så.
En sista dag i buren.
THIS is where the action is, oavsett vad Hellacopters och CO hävdar. Alla har kommit tillbaka från semestern, de nya konferenslokalerna ska tas i bruk och allt är inte riktigt klart, det går inte riktigt att boka, eller se vad som finns inne i salarna, en massa (säkert fyra) personer ska börja idag och måste fotograferas och få kort, ÅTTA ordinare har glömt sina hemma och fått tillfälliga, tårtor lämnas in, blommor hämtas och jag vet inte vad!! Jag säger då det, så här mycket har jag inte haft att göra på hela sommaren. Jag har bara hunnit med TVÅ hjärterspel! Det är inte klokt.
Det var riktigt trevligt igår, alla var glada och vi lyckades riktigt bra med maten också. Kristina kunde inte sluta fascineras av citrongräset och ställde en del frågor om kokosmjölken också. Det var jättekul att träffa Emmeli igen, de andra också såklart, men de har jag ju sett en del av det senaste året i alla fall, även om det bara har varit för kycklingmiddagarna en gång i månaden. Allt fick ju ett litet abrupt uppehål i somras då jag blev av med blindtarmen dagen innan det var tänkt att jag skulle bjuda på middag. Men vaddå? Det var ju bara nästan tre månader sen! Ingrid verkade riktigt lycklig också nu när hon får hålla på med sina "passioner", så det var kul. Emmeli sa någonting om att ta en fika med Jenny Lindholm också, har inte träffat henne sen jag beklagade mig över den hemska nya gymnasieklassen. Och Cali, som visst har blivit en player, var tydligen i Kosovo, har man hört på maken. Och nu vill jag inte tänka på hur lägenheten ser ut...
På bussen hem från Frihamnen såg jag några kufar på Värtavägen som tycktes skrubba tält. "Ha ha" tänkte jag bara för att inse att det visst var gamle Putt-Putt och Tyko som stod där i sitt anletes svett. Så jag hade ju inte så mycket val än att hoppa av och gå och säga hej. Fick till och med se den nya lokalen, som är mycket mindre än den gamla. Det var lägerkaos överallt, men samma gamla sunkiga hörnsoffa och stolar. Lite högre i tak också, så det går nog lite bättre att köra livlina inomhus nu...inte för att det är en bra idé till att börja med, men vaddå? Både Patrik och Tyko verkade riktigt glada, har ju inte sett dem på åratal (faktiskt!) och det kändes lite ovanligt. I alla fall Tyko. Han påstod att han bara skulle ha en (och en halv) avdelning till hösten, men vi får väl se. Och tydligen berättas det en del historier om mig och Gruttan! Vi har blivit levande legender. Presenterade mig som 'Karin' för en Karl som är någon sorts värvad pappa tror jag, varpå Tyko förtydligade att det var jag som var 'Kakan' i alla historier. De nya junisarna har tydligen också undrat vilka dessa 'Kakan och Skrufsan' är som alla pratar om. Än har de alltså inte glömt oss! Och dessutom verkar de ha förskönat minnena om oss. Lovade visst i ett svagt ögonblick att komma på någon ledarsamling eller om de behövde hjälp med något 'spökspår', bara de SKICKADE MIG INBETALNINGKORT så jag kunde BLI MEDLEM IGEN!! Jesus. I've lost it.
a a o o a
Och ni har ingen ANING om vilka bokstaver de dar uppe ska forsoka forestalla! Mikes dator har tagit over natet, och jag orkar inte starta macen och koppla om. Sa det sa. Se det som ett litet pussel i dessa galna sudokutider.
Igar laste jag om Leila som bara slet dagarna i anda, hon lagar mat, diskar stadar, klar pa folk och sliter. Jag lag pa soffan och forsokte lista ut nagot trevligt att bjuda pa pa kvallen och kande att jag verkligen kunde -identifiera- mig med Leila da jag ocksa bara -slet- dagarna i anda. I vilket fall. Proppen kom pa middag ("med vin! Och efterratt!" som hon sa fint skriver i sin blogg) och markte forhoppningsvis inte att en viss ung herr Mike rakade ha ner marangerna i golvet innan hon kom. Jag blaste pa dem! (alltsa borde de ha varit okej) Sen gick vi ut for att titta pa knappisarna som sprang midnattsloppet (for instance Proppens kompis Kim). Det maste ha gatt ganska bra for henne anda eftersom vi inte sag henne bland de sista efterslantrarna dar vi stog och hangde och gladeligen gjorde oss lustiga over folk som klarade sig hela vagen fram, eller i alla fall deras springstil. (ett mycket starkt argument for att jag inte ska springa nagot sorts lopp, nagonsinn, ar just min egen sadana)
Nu ska jag ivag och traffa Emmeli! Vi ska ta oss ivag till frihamnen och titta pa var gamla larare som visst auktionerar dar varannan sondag. Sen blir det middagsbjudning ikvall igen (jag kanner hur jag sakta men sakert dras in i vardinnetrasket), den traditionsenliga med Erica och Kristina...men nu far Emmeli ocksa vara med pa ett horn. Hmm...kyckling.
Sista jobbdagen imorgon! Tjohoo!
Jamen för i helvete.
Jag tycker att det räcker nu. Jag vill inte bbli klämd på av flera personer, ha dem dunkande med knytnävarna på mina njurar, trycka sina fingrar långt ner i magfläsket eller sticka upp dem där jag inte vill ha fingrar uppstuckna. Jag vill inte. Jag vill inte kissa i fler burkar, lämna mer blod eller ta mer antibiotika. Det var bra så, tack så mycket. Jag tycker inte om att sitta i telefon med sjukvårdsupplysningen som ena dagen säger åk till akuten, nästa ' försök äta lite blåbär och a-fil' och åter nästa 'åk till akuten'. Jag vill inte åka till ackis. Jag vill inte kvalificera mig för ett frikort, varesig för läkarbesök eller på apoteket. Vill inte, vill inte, vill inte, VILL INTE, V I L L I N T E ! ! ! !
Däremot skulle jag uppskatta om min högra vrist skulle vilja känna för att inte vara svullen längre, jag vill nämligen inte behöva oroa mig för blodproppar heller. Jag klarar mig utan, thank you very much.
Jävla skit.
"här är de viktiga kuverten igen." "jaha, tack då." "Alltså..de är JÄTTEviktiga!"
Fan! Hörru Micke K, kan du inte komma tillbaka och påpeka hur VIKTIGA kuverten som du vägrade prata med MIG om, utan var tvungen att vänta på KJELLE för att en nämna dem, är? Kan du inte fortsätta bete dig som om det enda jag gör om dagarna är att lägga patiens? Jag RÄKNAR och SKRIVER UPP att ingen har rört de där JÄVLA kuverten VARJE DAG!! Kan du inte komma tillbaka med den där bekymmersrynkan mellan ögonen och uppföra dig irriterat oroad så att jag får tillfälle att påpeka hur nedlåtande du är och kanske komma på något bättre att säga än "jajaja". Någonting bättre, så att du kan säga "ursäkta" istället för "jaha, det visste du?".
Ajajajaj
Jag känner hur jag förfaller. Tårna ramlar nästan av, ryggen värker, min sikt är skum och jag har svårt att minnas saker. Samtidigt var det trevligt att sitta som näst yngst vid "ungdomsbordet" på farfars födelsedag, det var bara Stefanié som var (tre månader) yngre. Förutom Johan och Robert var alla andra mellan 29 och 36. Och ingenting spännande händer heller, eller, nja, nu kan jag komma in på kvarnen när de har cp-21-års-gräns. Vuxna presenter blev det också, ljusstakar, verktyg ochh glasögon. Det är hårt att bli gammal och grå.
Jag finns, hear me roar!
Nu kan man äntligen hitta mig på hitta.se (bla) med MITT telefonnummer som MITT telefonnummer, inte kära mor mins. Däremot verkar de ha lite problem med Uppsalas geografi, jag bor tydligen i Gottsunda, där jag fortfarande aldrig har varit.
Och musen som jag rengjorde häromdan blev ren eftersom den sabbade mitt hjärterspel, jag håller inte på att bli huslig.
Duh
Den här dagen har snabbt blivit bättre! Inte spännande nödvändigtvis, men trevligare. Ingela fick psykbryt pga sin svärfar och spydde lite galla över honom och bestämde sig raskt för att gå och köpa fikabröd för att bli lite gladare, vilket innebär att jag har minst en sockermunk som ligger och väntar på mig när det blir kafferast! Och så kom jag på att jag fyller år i morgon. Grattis, grattis!
Och nu ska jag återgå till att hälsa på folk som går förbi och låtsas som om jag inte finns.
Nostalgi
Eller nästan i alla fall. Lunchen bestod av stek fisk, potatis, rivna morötter och filsås. Okej, det var någon sorts riktig fisk och inte blöta fiskpinnar, och filsåsen påstods vara västkuströra, och det är inte tisdag idag. Men ändå!
Tvingades lämna ut adressen till den här fantastiska litterära skapelsen igår, så nu kanske någon som är (liiiiite) intresserad kanske får ta del av den här unika genvägen in i min hjärna. Eller vad säger du Proppen?
Min dag har hittills varit ytterligare ett utmärkt exempel på händelserikhet, har suttit och läst gamla krönikor av Kerstin Weigl hela dagen när jag inte har varit upptagen med att hänga med skorna på tårna. Skorna som jag för övrigt köpte i förrgår för 110 spänn. Hade klämt lite på dem tidigare i sommar (både i fältan och tyresö centrum (centrum var tjugo spänn billigare på den tiden)) och när de nu var på 50% så kunde jag ju inte låta bli att slå till. De är jättefina just nu, men är troligen ett par som jag i min ålderdom kommer undra vad jag såg i. Äh. Ska ta mig ut till skogskyrkogården efter jobbet (har faktiskt aldrig varit där) för att möta upp Johan och Stephanié för att därefter bli upphämtad av fadren och skjutsad till farfars födelsedagskalas. Han fyllde ju egentligen igår, men mormors bror (och farfars jag vet inte vad det kallas, men svärdotters pappa (inte mamma (annars hade det ju varit lite incest (ärligt talat, det är inga skumma släktförhållanden (hur många paranteser är jag upp i nu? (5))))) dog för någon vecka sen och begravningen var igår. Ingen verkar direkt ledsen, änkan sägs bara har hängt kvar i äktenskapet pga av att hon är katolik. Personligen tyckte jag inte om honom, skrev i dagboken för något år sedan att jag hatade honom, vilket kanske är lite starkt uttryckt, men inte gillade jag honom i alla fall. Sa nåt om det till mamma at the time varpå hon upprört frågade om han hade gjort närmanden. What? Var det ett troligt scenario eller?? I vilket fall, tråkigt för mormor att förlora både en man och en bror på en sommar, men som hon själv sa för några veckor sen när folk pratade om hur sjuk Lasse var, "Jag har aldrig gillat mina bröder". Jag är glad att jag gillar mina.
The Jaws of Life
Jajamensan, nu har jag till och med rengjort musen...med två trasiga gem. Man får inte roligare än man gör sig!
AAAAAAAAAAAAAAAAAAAHHHHHHHHHH!!!!!!!! (en haiku)
I glasbur fångad
Livet rinner förbi
Var är min penna?
Hur mycket kan man egentligen skriva om hur tråkigt man har?
Ja...sitter och förtorkar som vanligt.
Igår släptte de faktiskt ut mig ur buren, fick ledsaga en vilsen själ ner för korridoren. Sitter och väntar på att vakten som sitter och väntar på folk ska försvinna så jag slipper låtsas jobba igen. Jag börjar vänja mig vid att sitta och hänga med huvudet på armen och spela hjärter med de där fuskaporna som ska föreställa mina motspelare.
VD är läskig. Fick ringa henne tidigare idag för att meddela besök, trots att lilla lappen säger att man ska ringa fyra personer innan man ringde henne...men de personer som man ska ringa tyckte visst att VD kan hämta sina besök själv. Jaja. Hon skrek inte på mig i alla fall...
Ingela är och käkar nu, så det betyder att det snart är dags för höjdpunkten på min arbetsdag: lunch!
Hur mycket kan man egentligen skriva om hur tråkigt man har?
Ja...sitter och förtorkar som vanligt.
Igår släptte de faktiskt ut mig ur buren, fick ledsaga en vilsen själ ner för korridoren. Sitter och väntar på att vakten som sitter och väntar på folk ska försvinna så jag slipper låtsas jobba igen. Jag börjar vänja mig vid att sitta och hänga med huvudet på armen och spela hjärter med de där fuskaporna som ska föreställa mina motspelare.
VD är läskig. Fick ringa henne tidigare idag för att meddela besök, trots att lilla lappen säger att man ska ringa fyra personer innan man ringde henne...men de personer som man ska ringa tyckte visst att VD kan hämta sina besök själv. Jaja. Hon skrek inte på mig i alla fall...
Ingela är och käkar nu, så det betyder att det snart är dags för höjdpunkten på min arbetsdag: lunch!