Your Window Into Madness

Sorligt med att lämna korridoren:

Emma
Carine
Klara
Någon annan som städar i köket
Nära och bra tvättstuga
Möjligheten att låna något (typ ett ägg eller socker) utan besvär

Fett jävla jätteskönt med att lämna korridoren:

Ingen som snor ens mat
Ingen som snor ens grejer (typ rivjärn och litermått, som saknas nu)
Ingen som lägger ned ens rena disk i en skitig ikea-påse
Slipper städa upp eller ignorera andras skit
Snubben ovanför
Tjejen nedanför
Möjligheten att lämna smutsig disk i diskhon (i blöt!)
Mer utrymme
Mer utrymme
Mer utrymme
EGET KÖK!
En liten katt
En egen balkong
Närmre stan och skolan
Bättre mataffär
BADKAR
Vissa andra som bor i korridoren
Plats för folk att sova över
Utrymme att ta ut svängarna i Wiin
Mer utrymme och eget kök
Eget kök och mer utrymme

Dagen närmar sig...har precis betalat den första månadsavgiften och flyttanmält.


Och bara för att jag inte kan låta bli: Oh, Batman. You didn't.

Kanske är jag färdig med hemtentan nu. Det är väldigt svårt att veta, vi har inte fått några riktlinjer om omfång, den enda vägledningen har varit att svaren ska vara "uttömmande, men utan att svamla". Som OM de går att kombinera. Ännu svårare blir det när man istort sett bara chansar, en av frågor har till och med "jag räknar inte med att ni ska kunna klara det" i formuleringen. Men det har varit några absurda dagar, vakna/släpa sig upp ur sängen/översätta ett diplom från 1355/lunch/göra en meningsbyggnadsanalys av Gustav II Adolfs avskedstal till ständerna/middag/koma/stupa i säng, och så om igen från början. Jag är glad att den är över, och hoppas att jag slipper göra den igen.

Igår var det kalas. Tiden mellan halv tolv och halv fyra gick väldigt snabbt. Dessutom hade jag inte tagit med mig mina nycklar, då jag förutsatt att jag och Mike skulle gå hem samtidigt, istället fick han glädjen att mitt i natten bli väckt av porttelefonen. Som låter hemskt. Det var väldigt trevligt. Jag är jättetrött. Imorgon blir det tentafest. Men inte på Orvars. Var som helst förutom Orvars.

Men snark. Mer reklamprat: När vi kom hem från England beklagade jag mig för vissa utvalda personen över den skitstöriga reklamen för Coke Zero (och vad skillnaden mellan den och cola light är är jag inte säker på, framför allt inte nu när även light gjort reklamer för att tilltala män) och vad glad jag var att den inte skulle kunna visas i Sverige, för no, no, no, no, no, snälla KO, sätt stopp, tack. Nu verkar den vara på väg hit. "zeroismore" med lockande löften om det bra utan det dåliga, BHar utan krångel, flickvänner utan "vi behöver prata" (i England var det minsann "without the nagging"). Ungefär samtidigt lanseras glassen girlie.

Tentan går framåt, gjorde en scientific break through med runorna. I kick ass! Tyvärr visade det sig dock att jag hade missat några sidor på ortografiuppgiften....men what the hey.

Jeezy Chreezy, vilken dag! Först: Vem möter mig och Agnieszka i korridoren i SVC om inte Christer Hedin! Jag log (med öppen mun) och han log tillbaka. Tror inte han kände igen mig, men ändå! Stannar till utanför datasalen för att Oh-my-goda min kamrat, och så släntrar Richard Glover runt hörnet! (om ni inte fattar varför jag blir så till mig rekomenderas att läsa gubbsjuke-punkten på "Utmanad?!")

Fick ut hemtentan i språkhistoria idag. Det verkar vara mycket pusslande och utlistande, nästan inget "eget tänkande". Det känns ovanligt och uppfriskande. Nu verkar det bra. Får se hur det känns i morgon.

Jag har tydligen blivit utmanad av Flodhästen, a.k.a. Duribald.


REGLER:
Varje spelare börjar med att skriva sex sanningar/egendomliga saker om sig själv. Bloggare som blir tagen ska skriva sex saker om sig själv i sin blogg och samtidigt ange reglerna för spelet. Slutligen väljer bloggaren fem nya bloggare och gör en lista av deras namn. Efter det är gjort skriver han eller hon en kommentar i deras bloggar för att låta dem veta att de har blivit tagna och att de ska läsa ens egen blogg för mer information.

Mina underligheter/sanningar ni inte visste om mig:

1. Jag kollar upp folk, ofta folk som bara perifiert tränger in i mitt liv. Det kan gälla lärare, kursare, folk som stöter på (som i flörtar med) mina vänner, folk som jobbar med min pojkvän, folk som kommer ut och hämtar nycklar på mitt sommarjobb. Sådana människor. Läser du det här har du säkert blivit kollad på ett eller annat sätt, birthday.se, hitta.se, eller bara googlad helt enkelt (text OCH bilder). Kanske också som del av ett par, som "-ditt namn- och -din partners-". Storebrorssamhället Sverige är fantastiskt. Och internet. I'm a freak. I know. Det värsta är att jag aldrig kan hålla tyst om det heller.

2. Ofta slänger jag mig med uttrycket "det var det värsta jag har varit med om", och det är väldigt ofta inte sant. Det värsta jag har varit med om är när vi åkte på familjesemester till Egypten och gick genom bazaaren fram till templet i Karnak. Hela resan var rätt jobbig, dels för att jag inte gillar värme (jag vet, bra idé att åka till Egypten.) och dels för att jag inte gillade hur the locals tittade på en och pratade med en. Men på vägen som ledde fram till Karnak kände jag för första gången riktigt intensivt hur jag blev förnedrad och trampad på enbart på grund av mitt kön. Jag var femton år, smått självmedveten feminist, och hamnade ifrån min familj. Det var fruktansvärt jobbigt, för jag är fortfarande väldigt dålig på att säga "nej". Då var det ännu värre, jag kunde varken säga "nej, jag vill inte köpa en sjal" eller "nej, det är inte okej att du tar på mitt bröst eller pussar mig på kinden".

3. Ostbågar är min svagaste punkt. Lämna mig ensam i ett rum med en påse ostbågar (eller cheez balls!) i tio minuter och du kommer att finna A) ingen ostbågspåse och B) en Karin med väldigt gula fingrar. Och säkert en massa smulor i håret och på hakan.

4. Jag är gubbsjuk. Det vill säga, jag faller väldigt lätt för gamla mäns charm. Tanters också, men mest män. Några exempel: Göran Dahl (übergubben. Min engelsklärare i gymnasiet och alldeles, alldeles underbar. Han var väldigt bra för mig, mindre bra för andra (som lärare betraktat), och han gick lite på sparlåga kändes det som. Jag fick ett gammalt exemplar av Pride and Prejudice av honom, som han hade plockat upp i Dover av alla ställen. (om han inte har flyttat sen gymnasiet vet jag var han bor och när han fyller år (se nr 1.)), Bergman (filosof), Musik- Leif (berättare av ruskiga (sanna) historier och spelare av tysk bingo), Schröder (spansklärare i Gärdet. Honom hade jag inte ens, såg honom bara gå runt med plastkassar i korridorerna och fick höra historier), Christer Hedin (religionshistoriker med enorm näsa och fantastiskt vetande. Ansåg att jag och Proppen är "typiskt ordentliga människor".), Richard Glover (brittisk sprätt) och Snusk-Uffe (litteraturvetare med fokus på erotiska skildringar i medeltida litteratur. Ses alltid med sin magväska, imponerande skägg, plåster på huvudet och säger ålderdomliga saker som "en gång under 1600-talet blev det aldrig sommar"). När Mike skulle försöka försäkra mig om att det inte var någon fara att ringa bankmannen som varit så otrevlig när vi var där första gången, att han var mycket trevligare nästa gång han hade pratat med honom körde han faktiskt med argumentet "but you like old people!"

5. Jag stör mig något så fruktansvärt på barn med talfel. Inte så mycket i verkliga livet då jag träffar rätt få barn överhuvudtaget och för att jag själv hade lite svårt att rulla r:en i början av min karriär som talare, men på film och tv. Typ snorungen i Jerry Maguire (jag tror att samma illbatting är med i Stuart Little) och den ena av tvillingarna i 7th Heaven. GAH! Det är I-N-T-E sött! "I wuve yoo." Just shut the fuck up.

6. Jag var med i Rädda Barnens tidnings ungdomsnummer (all text var skriven av människor mellan 13 och 18, man var tvungen att skicka in ett personligt brev för att bli uttagen, och jag tror att jag skarvade lite mitt samhällsengagemang i mitt) när jag var 14. Jag har fortfarande inte läst min artikel för jag skämdes över att den var så dålig när jag lämnade in den (jepp, typ skriven natten innan dead-line). Jag vet inte om den var dålig, jag tror att jag mest hade ångest över alla andras ambitiösa hållning.


Jag utmanar:
Anders
Agnieszka
Proppen
Skrufsan
Evil Fisk

Humör: Glad. Men lite arg. GRR!
Soundtrack: Oasis - Champagne Supernova

Något jävla as stal mina cykellampor (småsketna, men ändå!) och skruvade av locken på ventilerna (om det nu är så de kallas...) på båda hjulen. Det är fan värre än att någon stjäl hela cykeln, då kan man kanske på något smärtsamt sätt rättfärdiga det med att de var desperata, men det här är bara sabotage. Precis som jävlarna som slänger ner cyklar i ån. men det ger dem 350 extra år i skärselden, so I guess the joke's on them.

Nu bjuder Per och Ebba också på en lägenhet! På Kungsholmen. Vilket innebär att vi smyger närmre dagen då mina föräldrar säljer mitt barndomshem än en liten bit. Vilket är sorgligt. Det är en fantastisk lägenhet, och vi vet alla att vi har haft tur som har haft den som hem. Ibland har jag skämts för den inför andra, för den försätter mitt ursprung i sinnevärlden, där även andra kan se hur privilegierad jag är. Men märk väl, jag är inte så fruktansvärt bortskämd som jag skulle kunna vara. Faktiskt. Vill jag gärna tro det i alla fall, mina föräldrar är bra sådana. I vilket fall, så kommer jag sakna lägenheten på precis samma sätt som alla saknar sina barndoms magiska och vardagliga lokaler. Och jag tycker lite synd om Spocken, hon tar väldigt lite plats själv, men jag tror hon uppskattar att ha så många ställen att sova på. Och mycket kommer jag att sakna mitt fönster, elementet under fönstersmygen och soliga dagar med benen utanför.

En annan grej, eller person antar jag att det är, som jag inte tycker om är unge herr Mika. No, I DON'T like you without making you try, varför är jag inte helt säker på, men vi pratar starka känslor här. Han försöker för mycket. Är för arty. Och dude, ka-ching? NEJ NEJ NEJ!! Dessutom klär smilet honom inte.

NOOOOOOOOO! Oprah sa precis "boy's are just different!". Och Julia Roberts sitter med sin "babylycka" och glänser. Kan man verkligen tycka om sina barn mer än sina vänner? JA, klart man kan och man gör för det kommer naturligt för världens bästa jobb är att vara mamma. Jag kände mig mycket lyckligare alldeles nyss när Desperate Housewives stod på i bakgrunden, det var det där avsnittet väldigt tidigt i säsong ett när Lynette dumpar sina ungar vid vägkanten.

Just nu länner jag ett intensivt hat gentemot amerikaner. Så sent som i förrgår myste jag vid tanken på Amerika, mer de faktiska platserna, inte så mycket "Tanken om Amerika!". Jag vill dit igen. För tillfället skulle jag nog nöja mig med de båda kusterna, screw the south! Siân är i där nu, eller snart. Borde landa i Houston om sex timmar kanske.

Oh My God, Oprah! What are you doing to me?! "A lot of women put their husbands on the back burner when they get kids because they forget about the whole being a wife thing." Barn freak me out. Och det värsta är att jag nog nu faktiskt håller på att vänja mig vid tanken på att jag någon gång i framtiden kanske kommer ha barn. Få barn? Vilket är rätt jobbigt, för jag har hela tiden vetat om, har hela tiden närt tanken på, har hela tiden varit livrädd för och övertygad om att jag kommer att hata mina barn. (Märk väl. Jag skrev "mina barn" plural, inte "mitt barn" singular. Vad fan ska det betyda?! Det var inte genomtänkt, och nu när jag såg det sekunden efter att det dök upp på min skärm blev jag faktiskt lite upprörd.) Och att jag nu faktiskt varken kan hitta eller komma på den svenska termen för postpartum depression hjälper inte.

"The baby sucks all the brain cells out of me." Sign me up for a baby, someone!

Mike kom aldrig hem igår. Men det är okej, jag hade lite svårt att vänja mig i början av hans tid på Starbreeze, det har gått över nu. Trist, så klart, att man inte ser honom så ofta.

Sötpotatis. Jag skulle vilja ha lite sötpotatis. Honungs- och ingefärsglaserad?

Jag var verkligen på skitdåligt humör förra veckan. Och det värsta är att det var en skitgrej som utlöste det, verkligen en skitgrej. Ett skitord, till och med, men jag var inte beredd på det och det tog verkligen. Jag tror inte att det var menat att såra, men jag tog åt mig som fan. Sög upp det någonstans i magtrakten, och har faktiskt inte riktigt kunnat släppa det än. Känner att jag vill såra tillbaka, visa att jag inte bryr mig, men vet att det inte bara är onödigt och korkat och missriktat, utan bara elakt också. Det var inte meningen. (Eller var det det? Hur kan jag veta? Ska jag bara ta det? Låta folk trampa på mig?)

Och Rogers mamma gick bort förra helgen. Jag vill prata om det, men vet inte med vem. Jag träffade henne aldrig, men jag oroar mig. Oroar mig för Anna, mest, och Roger också så klart. Men det ska inte pratas om. Låt oss prata om något annat.

I 100 höjdare igår spelade de Midlake. Jag blev ledsen.

Snubblade över ytterligare ett litet test på nätet tidigare, som bland annat innehöll frågan "How emotionally stable do you feel on any given day?" alternativen var "Stable as stable can be" eller "Somewhat / not very / I am crying now". Jag kryssade för stable as stable can be, men det svänger ju. Uppenbarligen.


However...I'd like to end on a high note (och här skulle egentligen Dixon Bainbridge sjunga Total Eclipse of the Heart, but alas!). Här kommer i stället lite språkskämt, som jag älskar. Och kanske i alla fall A och A kan uppskatta. No-one can live at that speed!

Det har varit en bra helg. Per och Ebba har en väldigt fin lägenhet med en grönskimrande globen i bakgrunden. Mamma och pappa (som är på Irland) har typ världens skönaste säng. Fältan har faktiskt både väldigt god sushi och en bra spelaffär. It was nice.

OCH vi kom inte bara ut ur kloaken, vi flydde Törne! Utan att någon av de stadsbor vi har släpat runt där nere dog. Och jag är lite förvånad över att jag var med på båten när den lämnade hamnen. Inte bara att jag klarade mig ut ur värvningen till vakten, utan mest för att jag spottade en väldigt arg och stark ärkefiende i ansiktet. Och kallade henne för en dum jävla fet kossa. Och moonade henne. Igen.

Sov inte alls inatt. Inte bara för att en massa svarta och vita stenar flyttades runt framför mitt inre öga.

Och jag stör mig på folk som bara går runt och lämnar kommentarer i andras bloggar för att få fler besökare till sin egen.

Vissa lär sig aldrig av historien. Nu sitter jag och väntar på att äggklockan ska ringa så jag kan smyga iväg till tvättstugan, göra det jag ska där, smyga tillbaka och skölja ur håret. I natt drömde jag att jag hade färgat håret i väldigt explosiva färger, därtill gjort någon sort fyrflätehistoria, och som en del av er vet går många av mina drömmar i uppfyllelse. Typ som när jag drömde att jag skulle sy en klänning till kroppkakegasquen, den där kakan jag gjorde på fiket en gång, när jag tog upp akvarellmålningen igen, och en massa andra småsaker. "Det kom till mig i en dröm". Så nu vaknade jag upp med en stark längtan att göra om det dät exprimentet jag gjorde i gymnasiet, ni vet det där som slutade med att det såg ut som om någon hade slängt en flaska med syra i bakhuvudet på mig. Icke dock, däremot var det kanske dags att använda den där färgen jag köpte efter klippningen. Sagt och gjort, förberedde allting, blandade allt och klämde ut den första klimpen med färg i benan. Hmm, vad gul den ser ut. Några sekunder senare, Hmm, vad orange den ser ut. Vad hette nyansen nu igen? Tittar på bilden, visst, en leende ung dam med mörkbrunt hår, kanske kan man ana lite röd/lila skimmer. Läser namnet. "Djup mahogany". Bajs. På den tiden då Kaffekannan fortfarande färgade håret körde hon också på någon sorts mörkbrun, men det tog henne ett tag att hitta en nyans att hålla sig till eftersom vi irrade runt i mahoganyträsket ett tag. Anledningen till att hon inte höll sig till mahogany? Det blir rött.

Såatteh...mina rötter kommer bli röda. Inte jätteröda, men mycket mer så än resten av håret. Inte bara för att färgen inte räckte till hela håret.

För övrigt har brevis tryckt in mina kursböcker i brevlådan. Vilket låter bra, jag slipper ta mig till ICA väst och allt sånt, men som det är nu får jag inte upp luckan. Hurra!

Det här är typ det sötaste jag sett på länge och jag vill köpa (eh, tvinga Mike att köpa?) en PS3 bara för att kunna spela det! Skåda capen! Den lilla vita snubben när han försöker komma upp på fotbollen! Stjärnorna! Raketer på snören! Musiken! Awww...they're so cute!

Har precis käkat middag i form av rödbetor, klyftpotatis, valnötter och chevre, alltsammans i en honungsmarinad. Ahhh. Allt i inspiration av kaffe med mjölk.

Idag, go vänner, har yours truly läst en handskrift från 1500-talet. Eller, tragglat mig igenom mystiska bokstavsutseenden och dimmiga böjningar. Lite coolt, men inte jätte. Jag tycker bara om att skryta.

Imorgon ska vi ned till Skärmarbrink för att titta på Per och Ebbas lägenhet och göra söder, tydligen. På lördag blir det födelsedagskalas i korridoren. Fett busy. Men kul, jag klagar inte. När jag införskaffade födelsedagspresenten passade jag på att köpa ett par örhängen av gamla cola-burkar. "Made in Kenya, by Handicapped person", apparently.

Pratade även med Elisabeth idag, hon verkade glad och bara lite läskig. Jätteläskigt är däremot att hon har "min" mapp väldigt lättillgängligt, som om hon läser den jämnt eller bara väntar på att jag ska komma förbi. Hon verkar tyvärr även vara väl medveten om att jag och Agnieszka inte har lämnat in våra Rape-uppsatser...

...eller upprörd, eller ledsen, eller lättstött, eller nedstämd, eller whatever. Tänkte bara varna folk att jag inte kommer vara glad och/eller trevlig de närmsta dagarna. Och jag kommer ha väldigt lätt för att ta åt mig.

Nu ska jag sätta mig och sura i några timmar, det kommer göra mig på än sämre humör, but I'm going to enjoy every goddamn second of it.



edit: Det har alltså inte hänt något. Jag är bara på jävligt dåligt humör.

Jag tycker inte om att på tentor bli överraskad av nya termer.



Nu börjar hela lägenhetsgrejen sjunka in lite, och även om jag nu kommer att få mina grejer från rummet i Stockholm uppkörda (ja, jag har fortfarande kvar mitt flickrum) så kommer vi att sakna en hel del. Även om vårt rum nu är rätt fullproppat med saker så är lägenheten mer än dubbelt så stor. Men det är väl ett inte jätteakut problem. Jag har börjat skriva en lista. Den är jättelång. Och inte har jag vågat berätta det för korridorarna heller.

Försöker komma på en bra färg att måla köket och garderoberna i (det finns ingen bild på dem på länken, men om man tittar på badrumsbilden så ser man en bit av dem speglas i spegeln. Det är en fruktansvärt ful färg.) Oh well.

Idag ska jag bara såsa. Hade tänkt skriva ytterligare några meningar på c-uppsatsen, men ska nog skjuta upp det till imorgon. Eller måndag.

Imorgon blir det även lite mer rollspel! Jag måste bli bättre på att fantasirikt smälla till stora läskigheter i svarta rustningar och på att förolämpa dem.