Your Window Into Madness

I'm a goddam winner.

50, 664 ord. Jag har ingen jävla aning om vad jag har skrivit idag, men jag är säker på att det är fantastiskt.

Nu är det såhära va...jag har varit så fokuserad på att få ihop ord, och medveten om att min handling inte skulle räcka till för 50000, att jag har slängt in en hel del sidospår. Nu sitter jag här med 2000 ord kvar, och de har inte ens kommit till biblioteket än! Inte heller har delhistorien om fågelskådarens natt med den elaka tvillingen (den som slutar med att hon nästa morgon har en feting blåtira) kommit någonstans. Oh, crap, helt enkelt. Plus att jag nu är mitt uppe i ännu en satans fågeldröm! Hur ska detta sluta?


Med att alla dör, men det visste jag ju från början. Frågan är bara hur jag ska komma dit...

Plats: Köket
Humör: Slut i huvudet
Soundtrack: Belle  & Sebastian - Piazza, New York Catcher

Shit pommes! Där med magjsukan tog jag ju en paus från skrivandet på nano. Eller, rättare sagt, jag förlängde pausen jag tog i och med att Sarah och Anna kom upp. Det hela ledda i varje fall till jag hade fyra dagar kvar av november, och 20 000 ord på roman. Nästan halva, kanske ni tänker nu. Det tänkte jag också. Jag vet inte riktigt hur det har gått till, men i måndags lyckades jag få 5000, igår klämde jag fram 5000, och idag har det blivit 6000. Jag råkade säga att jag skulle fixa 10 000 idag, då jag får ut en hemtenta imorgon (som jag inte läst allt jag ska till...). Det vore fett med coolt om jag klarade det. Jag ska försöka, men teoretiskt sett kan jag sluta nu och ändå vara stolt. inte för att jag har någon möjlighet att skriva så mycket imorgon. Bla bla bla bla.

Och, roligt, det verkar som om jag kanske kommer få uppleva en rollspels-revival. På riktigt.

Kära mor plockade flera liter trattkantareller idag. Världen är inte som den ska längre, det är ju fan mindre än en månad kvar till julafton. Det ska inte finnas någon svamp ute i skog och mark NU heller.

Ehh. What else? Jo! Ibland vet jag inte när jag ska vara tyst. Så nu vet ni det också.

S-N-A-R-K!!! Skrev 5000 ord idag, men har ändå 15000 kvar. Inte idag, men till på torsdag. Anyway.


Jag kollar in både tjuvlyssnat.se och overheard varje dag, men något som gör orginalet så mycket bättre än den svenska kopian är deras fantastiska rubriker! Ibland är de roligare än själva tjuvlyssningen. Exempel:



Waistline: It's the Cheesesteaks
Harvard MBA student: So, are you flying back tonight? What airport are you flying into? New York?
Suit: Why would we fly to New York? We're from Philadelphia.
Harvard MBA student: I didn't know Philadelphia had an airport.
Suit: It's the fifth-largest city in the U.S., of course it has an airport.
Harvard MBA student: Largest city? Based on what?
Suit: Uh, population...


AAAAAAAAAAAAHHH-HAHAHAHAHAHAHAHAHAAA!!

Ni kanske får något mer matnyttigt sen, nu är jag trött i huvudet och orkar inte vara underhållande.

Jag färgade håret brunt idag. Fortfarande rätt mörkt, den svarta delen blekte jag inte så den är mer eller mindre kvar. Men mörkbrunt i resten. Jag har färgat håret sen jag var tretton, alltid någon del svart, och rött, vinrött, lila, blått. I slingor, halva-halva, osymmetriskt, bara utväxten, luggen och underhåret, bara underhåret. Men nu är det alltså slut. Och som straff har jag fått någon sorts magsjukegrej.

Nanosidan vägrar att samarbeta! Jag har ju nu faktiskt ansträngt mig ytterligare för att komma ikapp mina förlorade ord, och så kan jag inte ladda upp filen och få ett word count att slänga i folks (A) ansikten. Damn!

Och, ja, alla nyheter från min sida i november kommer att vara nanorelaterade. Get used to it, people.

Jag och Emma pratade om våra dåliga och bra dagar i köket. Jag hävdade att jag faktiskt hade en bra, ända tills tre sekunder senare då min hoummus blev för torr och potatismos för blött. Det var oerhört deprimerande.

Och min huvudkaraktär och fågeln hon tar hand om ska nog få gå på cirkus.


Bla bla bla bla.

Plats: Nyss hemkommen från det hiskeligt kalla regnet.
Humör: Ont i magen av alla kaffekarameller, men BOO-JAH!!
Soundtrack: Oprah talar om hur man inte ska ha håret i en tofs...eller nåt.


halvvägs, suckers! Stannade kvar i skolan efter språkhistorieintroduktionen (jag HATAR språkhistoria!) för att försöka komma ikapp lite på nano, och om det inte hade varit för Agnieszkas glada tillrop när vi skiljdes åt (25000 ikväll var väl kontentan), så hade jag gått hem efter de dagliga 1667 orden med något lamt löfte om att skriva färdigt ikväll...men nu jävlar var jag ju tvungen att stanna kvar i 3104! Och hon är bara två!! Klockan alltså.

Om det är så bra vet jag inte, det var något om terroristigelkottar, tedrickande och hur folk inte dör.

Sarah kommer till Sverige imorgon kväll, så ska ner till Stockholm och umgås och ljugas för. Men det ska bli kul ändå, har inte sett henne sen i julas. Råkade ju 'glömma' bort att säga till henne när vi var i England senast...men det var rätt skönt.

Nu: hemlagad champinjonssoppa (väldigt god. Och så enkel att göra!)
Sen: Skies of Arcadia
Efter det: Skriva på...romanen? hemtentan? c-uppsatsen? Äh.

Plats: Hemma
Humör: Lite sömnig
Soundtrack: Glenn Miller - I' Got Rhythm

Idag mötte jag upp Agnieszka i skolan för att börja skriva på hemtentan i textanalys- och gjorde det! Den behöver inte ens vara inne förrän på måndag. Jag är helt chockad. Dessvärre har den längdbegränsats rätt rejält, skiver man mer än 4 A4 så kommer Görel att bli arg, det har hon själv sagt. Jävla skit, jag skriver alltid för långt. Har redan knepat ihop två A4.

Däremot har jag inte skrivit ett bajs på romanen.

Buähähähä.

Proppen röstade ner bakisbilden, så här kommer några från själva dagen D. Steffi och jag under fördrinksminglet.

Sofia har lagt några finbilder från ostkakegillet på sin blogg, och jag har skickat några till mor och far. Men det här från dagen efter och den tagen tre sekunder senare på Proppen är nog ändå mina favoriter. Kanske lägger jag upp den på henne också om hon inte protesterar alltför högljutt. Annars blir det väl en från kvällen innan, det får bli upp till henne. Fast det här är roligare. Notera tänderna.

Plats: Bakismölla
Humör: Lite sliten och trött
Soundtrack: Gustav Mahler - Symphonie nr. 5 (dirigenten heter Anton Nanut. Väldigt, väldigt bra namn.)

I fredags var det alltså korridorsfest med taco- och tp-tema. Och rumsrunda. Alla skulle bjuda på en drink i sitt eget rum, och svårigthetsgraden gick från kallt rödvin med florsocker till sommarbål till gör-din-egna-jävla-drink-här-är-mitt-spritförråd-till-förfogande. Jag tyckte det verkade vara en bra idé att göra mojitos. Låt oss bara säga att ica västs myntautbud inte var särdeles övertygande. Men mitt rum var näst sist, så jag tror att de tidigare åtta rummens drinkar hade tagit udden av allas omdömen. H-anyway.

Vi har ju blivit av med en hel del ost i korridoren, en del vin och skinka också, så Uppsalahem ändrade alla andra i husets tillgång till vår våning som har tvättstugan. Men det verkar inte ha fungerat som det ska, för Carine såg hur någon kom ut ur köket med en massa grejer i armarna mitt i natten, när de flesta hade gått och lagt sig efter festen. Så nu är frågan hur vi göra, för det verkar som att det är en person som läste den extra litterturkursen som jag tog tidigare i höst. Vi har alltså ett namn också. Jävla as.

I alla fall. Igår kom Sofia och Steffi, och efter en rätt stadigt lunch på en indisk restaurang och lite småshopping begav vi oss hem till mig för att kläda oss i högtidsdräkt och ordnar. Det var nämligen den superhemliga ostkakeordens ostkakegille på kvällen. Låt oss bara säga att jag inte vill äta ostkaka på väldigt, väldigt länge. Och champagne klarar jag mig också utan ett tag. Men att inte koka äggen för länge är väldigt viktigt. Och jätte, jätteroligt.

Dagens nanoprognos: 2529 ord kvar...snark.

Plats: Ovanpå klädhögen
Humör: Ont
Soundtrack: The Magnetic Fields - Asleep & Dreaming

Fler borde lyssna på de 69 kärlekssångerna, de är faktiskt underbara. Det gäller bara för skeptikerna att ta sig förbi låtar som Love Is Like Jazz.

För övrigt är jag in the zone. Skrev 2000 ord till på romanen idag, och jag kan till och med stå för den. Fast det är inte så att jag direkt kommer uppmana, om ens tillåta, folk att läsa den.

Har börjat evighetsarbetet med att lägga upp min musik på Angus MacApple (den heter så, datorn). Hade i alla fall vett nog att inte göra det i alfabetisk ordning. Eller menar jag att jag inte hade vett nog? Det får tiden utvisa.


Dagens citat (försök lista ut varifrån): Love is like jazz, you make it up as you go along and act as if you knew the song. But you don't, and you never will. (. . .) It's divine, it's asinine, it's depressing.

ahh, love is in the air tonight, kiddies!

nanoprognos: 2318 ord före!

14257 ord! Funderade ett tag på om jag skulle orka få ned 743 till bara för att få ge mig själv ytterligare en guldstjärna på ordräkningspappret. Men nej, inte idag. Kanske till 20 000-stjärnan att jag orkar anstränga mig i förväg, men inte nu.

Dagen nanoprognos: 921 ord ahead. Boo-jah!


Edit:  jag kunde ju inte låta bli. 15 237 ord enligt nanoräknaren. Guldstjärna! Tips till alla som vill ha ett: inre monologer kräver ord.

De översatte precis 'cool beans' med 'schyssta bananer' på Everwood, som något UTSTUDERAT TÖNTIGT!! WTF, mate!

Plats: Under täcket
Humör: Lite grinig faktiskt. Eller kinkig, som man sa förr, efter den där blöjreklamen.
Soundtrack: The Magnetic Fields - Papa Was A Rodeo

VAD har Bo Kasper gjort med ögonbrynen? Han ser ju skitläskig ut nu för tiden.

H-anyway. Jag är en person som antingen somnar på fem sekunder eller inte alls. Igår var det inte alls. Dessutom kändes det som det var på väg att bli en paniknatt, en sån som jag inte haft sen jag någon gång mitt i förra termins stress under en natt då Mike var i England fick för mig att jag faktiskt hade en hjärntumör (lustigt, jag vet.). Men det blev det alltså inte, en paniknatt det vill säga. Det konstiga var bara att min hjärna betedde sig som den gör när jag desperat försöker låta bli att tänka på en viss sak (som en förödande incident, till exempel, eller en hjärntumör). Men det gjorde jag inte. Skumt.

Summan av kardemumman är alltså att jag är trött. Och sushistället var stängt igår, så det bidde inget. Kanske på torsdag. I don't know, you don't care.

Igår verkar ha varit värsta skrivardagen, plötsligt ligger alla före! Utom Proppen...men det är okej, kämpa på ändå. Jag som hade tänkt skryta med att jag fortsatte skriva lite efter jag kom hem från skrivarträffen, men så hade ALLA gjort det. Jävla as. Steal my glory, why don't you?! Idag ska jag skriva skiten ur mig, och i mitt förvirrade tillstånd i natt fick jag för mig att jag nog har tid för c-uppsatsen också. Vi får väl se hur det blir med den saken. Har i alla fall fått poängen från språkvetenskapkursen från förra terminen nu. Woo! (Wii!)

Lämnade in ett kuvert med cashitos till 1q via baren igår. Till och med via Bernardh, via baren. Jag hoppas att det kommer fram ordentligt. Men om de nu tycker att det är svårt att svara på mejl, eller i telefon, så kanske de tycker det är enklare att trycka in en extra person vid bordet. Och inte har jag hört något om texten som ska läggas till till Luciabilden, eller om något med den borde ändras.


Fast nu är det nog dags för Everwood. Frukost är överskattat.

Ord kvar till dagens "officiella" nanokvot: 894 (och det innan jag ens börjat. HA!)

Plats: Framför sjunde himlen
Humör: Mätt, men hungrig.
Soundtrack: Störiga snorungar med låtsasproblem och övermoraliska föräldrar


I denna soppornas höst passade jag igår på att göra den älskade thai kycklingsoppan med kokosmjölk. Den är sjukt enkel att göra, och sjuk god. Och det blev tillräckligt mycket över för att jag skulle kunna få lite till lunch också. Med vitlöksbröd! Lite utav en cross-over.

Idag pratade vi om normer på text och tal-kursen. Det visade sig att jag egentligen är rätt konservativ, fast jag väldigt länge har tyckt att ärke-liberalen Fredrik Lindström har haft en poäng, fast då gällde det ju skitsaker som jag själv tycker är oviktiga och direkt fel. Som att börja en mening med och eller men. Och som ni kanske har märkt har jag inga som helst problem med att börja hela stycken med och. Anyway.

Jag märker nu att romanen allt mer håller på att ta över allt mitt skrivande. Nu, till exempel, försöker jag peta in lite extra ord här och där bara för att få upp antalet. Exempel: jag la till "som helst" i inga som helst problem i stycket över, bara för att. Men har kommit upp över 10 000 ord! Fast dessvärre verkar det gå lite segare för varje dag som går...

Och jag hatar verkligen hela jävla familjen Camden.

Men romanen, i alla fall. Jag tror att min författarsignatur ska bli att ha med hjärntumörer. Det kommer att bli min grej, ändå tills jag bittert kommer få ångra det i och med att min egen hjärntumör kommer att upptäckas en vacker dag. Romanen som jag började på förra året, och som jag någon gång kommer att skriva färdigt, hette ju Tumören, och hela konceptet var att en av mina huvudkaraktärer hade just en hjärntumör, och hans främsta oro i tillvaron var att han hade en tumör i hjärnan, men inte vågade gå och kolla upp den. Den andra huvudkaraktären var i stort sett baserad på mig själv, eller i vilket fall de sidor av mig som jag försöker dölja och/eller får mig att ibland må sämre än jag egentligen borde. De är inte lika dominanta nu som de har varit tidigare, faktiskt har jag nog slagit de flesta av dem på käften, även om de ibland dyker upp igen. En av dem är att jag alltid minns allt jag gör som gör bort mig, inte roliga utskämningar som när jag skakade hand med en utsträckt arm på väg att krama Lotta (även om jag minns det med), utan med förödande och förödmjukande pinsamheter. Som när vi skulle gå kräftgång på gympan. Frågan är bara hur många andra som minns det. En annan är att jag är livrädd för att missförstå eller missförstås. Den lever fortfarande vidare ganska starkt. Det värsta exemplet på det är väl när jag och Skrufsan skulle befrienda Tyko, och han inte förstod att vi skämtade. I flera månader (för det var väl inte ett år?) trodde han att vi hatade honom, när vi egentligen bara var "sarkastiska". Sofia har fått höra att vara sarkastisk egentligen betyder att man är elak, och kan väl kanske stämma ibland då. Poängen med all den här själablottningen är egentligen bara att det är en reaktion. För grejen med alla dessa sidor vi försöker dölja är att vi ofta gör det så bra att andra inte märker det, och då märker de inte heller att de inte är ensamma.

Drack precis årets första julmust. Nu är det officiellt, julen är här.

Nanoprognos: 1275 ord till idag.

Plats: Hemma i soffan
Humör: Glad och uppspelt (oboy oboy obooy)
Soundtrack: Joanna Newsom - Sprout and the Bean

HaHA! Jag har köpt mig en dator! Med å, ä och ö! Och den är snabb som natten! Och vacker som jag vet inte vad! Min alldeles egan MacBook. Det känns oerhört skönt att vara tillbaka i äppeldjungeln efter de här avstickaråren med en ärvd pc och Mikes kryptiska superdator.

Det kommer bli SÅ mycket enklare att skriva romanen nu (som har gått väldigt bra ändå, vi hade skrivarträff på café Lion idag. Bortsett från att tjejen mittemot vägrade hålla käften så var allt tipptopp), för att inte tala om att göra läxor, faktiskt få slippa hacken i låtarna på iPoden, skriva mejl och uppdatera den här saken. Men jag garanterar inte att det kommer bli särdeles ofta ändå.


MEN...det är ju svårt att lära gamla hundar sitta, så bli inte förvånade om jag missar att trycka på åäöna i alla fall...

Dagens nanoprognos: 215 ord kvar ikväll.

Plats: Den trasiga soffan hemma med den lilla, lilla laptopen
Humor: Lite hungrig men on top of things
Soundtrack: Eroll Garner - I Get a Kick Out of You

Idag hade jag mitt informerande tal i skolan, och allt gick superbra. Så dolde jag min snuttepenna också. I morgon blir det argumenterande, med talarstol och allt. Jag tror att jag kommer prata om hur ditt favoritband suger, men jag vet verkligen inte. Har ingen aning om vad jag annars kan prata om.


Dagens nanoprognos: 500 ord kvar (aiight)