Your Window Into Madness

Redovisning av mina hastskrivna hafsiga tankar om spelningarna, as portrayed on the pamphlet.



Johnny Flynn (& The Sussex Wit)
I love you and your face, Johnny Flynn! ...and your sister.

Väldigt söt, väldigt bra, och en av de få skivor jag vill skaffa.


Wild Beasts
Go cry, emo-Clash!

Wild Beasts var den första av mina besvikelser, jag trodde verkligen att de skulle vara något att ha. Jag gillar fortfarande "Devil's Crayon", men allt annat var för mycket falsett och blaha. Förutom White T-Shirt Guy, på bilden, som hade funken i sina ådror. Vilken dansare!

Foals
I really, really like you and your samey guitar-basis.

Jag gillade Foals spelning, det var medryckande trots arrogans (som annars är en deal breaker). Och jag gillade gitarr-rytmen, även om det var svårt att skilja låtarna från varandra pinsamt ofta.

Band of Horses
Jag kommer att hitta dig bakom scenen, slå ned dig, och sno din bandana.

Kvällens dragplåster, så det är klart att de spelar sist, men de kanske hade passat bättre in före Foals. Den första spelningen där gemenskapen kändes.


Sen kanske det inte är så representativt alla gånger, eller uttömmande. Men det är en början.

Man skulle ju kunna tro att en långhelg i naturen och bland familjen borde generera en hel del stoff för uppdateringar, men icke. Jag är helt slut, trots att jag ingenting har gjort sen i torsdags kväll. Det enda som finns kvar att göra är att spela Final Fantasy och låta bli att tänka på morgondagen och det första lillgruppsmötet med de skäggiga idioterna.

I'm a human being, filled with light, and love, and the laughter of small children.

Plötsligt kräver min kropp glass, men fan om jag tänker låta den bestämma. Det är grejen med att vara envis - man behöver inte anstränga sig med att fatta alltför många beslut eftersom man sällan ändrar sig. Men å andra sidan får man nöja sig med att sitta hemma och suga på frusna mangobitar.

Det jag inte riktigt förstår är varför man väljer att läsa en kurs i ett ämne som man redan tycker att man vet allt om. Eller, jag förstår varför man gör det om man är CSN-hungrig och inte vill behöva göra någon annan motprestation än att dyka upp på tentan då föreläsningarna inte är obligatoriska. Är det verkligen så tillfredsställande att ställa femminutersfrågor som inte egentligen är frågor? Att försöka sätta dit föreläsaren? (Vet någon var man kan hitta ett måttband?)

Min personliga favoritdel av föreläsningen idag var efter att det konstaterats att just den här moralprincipen i fråga inte använde sig av några allmänna morallagar vad gäller handlingar - tolv olika händer flög upp i luften med frågor om hur man kunde applicera principens allmänna morallagar i [generisk svår situation]. Svaret är 'nej'. Alltid nej.

Men det här var den sista av föreläsningarna - snart väntar tio timmar ensam med principälskare. Den officiella planen för seminarierna är "vi ses och pratar tills två timmar har gått".

Att skolka eller icke skolka, det är frågan. När närvaron inte är obligatorisk och regnet faller. Är det ädlare att tvinga sig till idiotsammankomsten i geijersalen än att lida exaltedångest hemma?

Den där moderatkampanjen som jag himlade med ögonen åt för ett par år sedan var kanske inte så dum ändå. Jag älskar att äga. Jag älskar att äga vissa saker (mitt "rökbord", mina biblar, min senaste Voxtrot-ep. Men som så vackert har påpekats är det inte av materialistiska skäl, utan av sentimentala. Att kunna hålla i saker är viktigt för konnotationer och minnen.) och ibland älskar jag känslan av ägande. Det finns tillfällen när man äger världen. När man hittar något som är ens eget, som ingen annan har, eller ser, eller hör, eller känner. En disig morgon såg jag en stor vit hund ligga under rosenbusken på hörnet utan någon människa inom synhåll - då ägde jag möjligheten av mer än vad ögat ser. Idag på tåget hem såg jag månen; då var världen min och allting i den, och vad som är mer: jag var en man, min son.

Musiken i GTA IV är faktiskt riktigt bra. Förvånande bra. Blandad, så klart, men det finns flera hyfsade radiokanaler som jag skulle kunna tänka mig att lyssna på i verkligheten, om jag nu faktiskt lyssnade på radio. But I do not. Jag irriterar mig alldeles för mycket på att samma saker spelas om och om igen, och aldrig det jag vill lyssna på. Så är livet om man är grinig, fattigt på variation och musik.

Imorgon åker jag ned till Stockholm igen för att underhålla och visa trevliga tider. Det kommer bli kul, men också nervöst, för jag blir helt jävla hispig när jag försöker agera värdinna för främlingar - i det här fallet Mikes systers kompis. Vi har träffats ett par gånger tidigare, och jag hyser bara positiva känslor mot henne, men jag är fortfarande fast i min tunghäftesstartsträcka i vårt umgänge. Jag kan bara klämma ur mig banaliteter, och ofta med grova och pinsamma talfel, och sitter större delen av tiden bara med ett fånigt leende på läpparna. Men det kommer gå bra, säkert kommer det att gå bra.

För övrigt verkar oväntat många ha bestämt sig för att läsa etikkursen bara för att kunna hitta ett förhållningssätt åt sig själva. De vill ha hjälp med hur de ska bete sig gentemot resten av världen, och blir arga när de inte gillar den moralprincip som för tillfället gås igenom.

Innan jag säger något om helgen (om jag säger något om helgen, mina ska-skriva-om-det-senare-löften infrias sällan) presenteras här små glimtar av min första etikföreläsning.

Folk är idioter och lyckas visa det på en imponerande kort tid; att allt föreläsaren säger (och skriver upp på tavlan) inte är del av hennes egen moraliska grundprincip var visst lite svårt att förstå.

"Filosofi går i stort sett ut på att försöka komma på teorier och hitta fel på andras. Och eftersom så många aktivt letar efter fel finns det inga felfria filosofiska teorier."

Och lång förklaring innan slutklämmen-ish: jag hade inte mina vanliga pennor med mig idag och var missnöjd med bläckets läsbarhet i mina anteckningar, som var av det allmänfilosofiska slaget, dvs ett tyst resonerande om vad som sades, och fyllde därför i vissa utvalda ord lite extra mycket. För sent märkte jag att han som satt bakom mig (i Geijersalen) lutade sig framåt och smygläste dem. Det han troligen kunde utläsa var följande slumpmässigt utplacerade ord: Semantiken screws us over again; moraliskt val; straffas i det tysta; I do nothing when I do harm; blodsfäder; köttet via säden; skuld; av ondo; ideal observatör; det kristna oket. Det var en bra början för min vara-odräglig/irriterande-ambition med kursen.

Det här är lugnet innan den sociala stormen. Jag har ont i huvudet, antagligen, troligen, ingen tvekan om saken, vätskebrist.
 Vilket betyder att det går att åtgärda.

Hemliga källor tipsar om att the Mighty Boosh kanske kommer att göra en skiva tillsammans med en radioheadproducent. Det känns som början på slutet.

Reglerna för denna min sommarlovsvecka är att jag får göra vad jag än vill (sova, läsa, spela FFXI, sy, baka bröd) utan dåligt samvete så länge jag lämnar lägenheten minst en gång om dagen gör en städgrej om dagen. Idag var dammsugning och moppande av köket. Jag har köpt mig min frihet.

Maia Hirasawa - Though, I'm Just Me

Det här är egentligen helt fel tillfälle att skaffa sig Maia Hirasawas debut: för sent för att vara i tiden, för tidigt för att kunna hävda att man inte var tillräckligt intresserad för att betala fullpris. Men i alla fall.

Though, I'm Just Me drar mig åt flera håll samtidigt. Det låter som kalmar och min Virginperiod samtidigt, som sommar och höstlov. Men hela tiden väldigt skört, en fågelunge som ramlat ur sitt bo. Och däri ligger väl charmen, precis som med många andra är svagheten styrkan. Sött, och uppnosigt. Och kanske tar Maia Hirasawas persona över ibland, men det förlåter man.

Videon är för sådana som mig, som inte tittar på schlagern.

Betyg: 3  2.5

Vampire Weekend - Vampire Weekend

Det känns nytt, det känns fräsch, det känns hypat, det känns lite torrt. Glädjen som jag hörde i deras låtar i ett bortglömt dis av tidsångest och trötthet finns där, men är mycket mer svårtåtkomlig än vad jag hade väntat mig. Underwhelmed, som sagt. Jag vet inte, jag vet inte. De har karisma, det vet jag. Jag vill egentligen ge A for effort, men det håller inte hela vägen, trots några riktigt bra låtar (videon, bland andra). Det är transportsträckorna - alltid transportsträckorna.


Betyg: 3.5 okej då, 4

På tal om sanndrömmar (som det verkar ha varit många av på sistone, rent generellt) så drömde jag att Mike tappade tvålen i toaletten, och om våndan som följde när jag stod i affären och försökte välje doft på den som skulle ersätta. Jag vaknar besviken på mitt undermedvetna. Men. Det första Mike gör när han vaknar? Juuuust det. I toaletten.