Your Window Into Madness

I går jobbade jag alltså på Fröken Nylins efterträdare (det fina namnet på Kalmars söndagsfik). Och det känns inte så bra. Det är ju tänkt att det ska vara två fikavärdar, men än så länge är det bara jag och de verkar inte leta så aktivt efter en andra. Hon som har fiket nu är ensam och sa mest jämt igår att det var det värsta hon har gjort, att hon har känt sig helt övergiven och att hon har jobbat sju dagar i veckan (från klockan sex på morgonen på söndagar). Resurserna som man jobbar med (fem sex pers) verkade helt hopplösa, det var bara utbytesstudenter från Indien och västra Afrika. Och jag har inga problem med utbytesstudenter, men det jag har svårt för att folk som inte gör vad man säger eller gör det skitlångsamt. Som dessa grabbar gjorde. Mike tror att det kan ha att göra med att deras ursprungsländer inte har världens bästa syn på kvinnor och då framför allt kvinnliga "chefer". De kallade mig för "the new boss" och gjorde de på ett sätt som kändes att "få se hur mycket vi kan jävlas med henne". Inte kul. Jag har inte så mycket problem med att säga åt folk vad de ska göra, men att behöva säga det gång på gång på gång, eller att de inte gör det på rätt sätt eller snabbt nog tycker jag inte om. Då kommer det sluta med att jag står där ensam och fixar allt medan de hänger bakom disken. Anyway. Försökte intensivt övertala alla som kanske kanske kanske skulle kunna tänka sig att vara fikavärdar att faktiskt bli det också. Det var mycket det-vore-kul-men-jag-vet-inte-det-blir-ju-så-mycket-jobb man fick som svar.

Jag vet inte om jag är en väldig tidsoptimist eller bara dum i huvudet, men nu känns det att det börjar bli lite tight om tid innan jul. Åker till England om tio dagar och innan det måste jag hinna göra färdigt alla julklappar (typ mammas tröja, koka marmelad, baka en massa shit, sy tre väskor (modell "påse" så det är inte så farligt), komma på något till Aida, och gra proppens ***-******) och köpa till alla andra (Johans väckarklocka (?), pappa, Mikes pappa) eller bara komma på något över huvud taget (Mikes mormor och morfar, Sarah). Det sorliga är att när jag fick reda på att Mikes syster hade gjort slut med sin pojkvän så hann jag tänka "skönt, då slipper jag fixa något åt honom" innan "vad tråkigt". Det är iofs inte första gången de gör slut, så vi får väl se hur det går med den saken.

Och varje gång man blandar in alkohol i korridoren så kommer vi på ännu fler saker vi kan göra som man kan blanda in alkohol i. På julbordet i lördags kom vi fram till vinprovning (alla tar med en flaska var...kommer sluta jättebra) och filmkväll tror jag. Eller var det spelkväll?