Your Window Into Madness

Så jag fick The Brooklyn Follies i födelsedagspresent av den goda modern som tycker få saker är så bra som New York-trilogin. Och redan på sidan 57 början den inre striden i mig. Å ena sidan vill jag bara läsa en bok, som i läsa den, tycka om den eller inte, kanske prata lite lätt om den med någon annan som också läst den och tyckt om den eller inte. Å andra sidan har min close reading av City of Glass förstört min hjärna. På sidan 57 avslöjas berättarens hela namn:

"Ah," he said, "the famous Uncle Nat. Tom's spoken of you often."
"I'm just Nathan now," I said. "We dropped the uncle business a few hours ago."
"Just Nathan," Harry replied, furrowing his brows in mock consternation, "or Nathan, pure and simple? I'm a little confused."
"Nathan," I said. "Nathan Glass."

And I'm like, for Christ's sake! I am NOT going to interpret that more than I have to. Glass?! Hans side-kick heter Tom Wood. Denna Harry var från början Harry Dunkel men har tagit sig efternamnet Brightman. Det finns en James Joyce, for crying out loud. Och en Mazzucchelli. F U, Auster. F U.