Your Window Into Madness

Så gick hon "äntligen" och joinade facebook. Men jag känner mig redan lite trött på det, allt det här själarannsakandet och sätta fingret på vem man är, och att man måste definiera sina relationer själv. Jag får alltid en outgrundligt stark längtan att bara fylla i hur tråkig och jobbig och gnällig jag är när jag konfronterar ett fält under fliken "personal". Redan när jag var tolv och låtsades att jag var arton på aftonbladets chatt (och puckona köpte det) hatade jag när de i ett försök att hålla uppe en konversation kläckte ur sig "vem är du (då)?". Frågan är om det är en personlighetskris eller prestationsångest det handlar om, eller bara ren och skär ordtrohet. Folk brukar hur som helst inte förstå när man skriver något nedvärderande om sig själv till allmän beskådan, ingen tyckte det var roligt när alla mina mejl skickades från Daft Twat heller. But I giggled every time I saw it.