Your Window Into Madness

Shit pommes, alltså! I'm in love. Big time.

Men lite rädd och orolig över det som komma skall. Tänk om, tänk om, tänk om inte. Skulle vara jätteroligt om, men nu märker jag att jag sitter här och bygger upp förväntningar som jag inte borde. Det bästa vore att somna in i någon månad eller två för att sen vakna upp i ett nytt hem. Det var skitjobbigt att gå in, framför allt då det bara var vi där över huvud taget. Och väldigt annorlunda från vad jag förväntat mig med tanke på stockholm. Typ folk överallt och massa armbågar, både bildliga och bokstavliga. Men i alla fall. Jag har svårt för sånt, att gå in genom dörrar. Imorgon måste jag gå igenom en annan dörr som nog kommer att kännas än mer i magen. Jag är rädd att jag pratar i nattmössan.


woot!