Your Window Into Madness

Plats: Samma blå soffa
Humör: Mätt utvilad
Soundtrack: Poirot (Fett med bättre än Miss Marple)
(Hercule Poirot: You think it is wrong, Hastings, to enjoy the compliments, or the 'buttering,' as you say?
Captain Hastings: No, but do you have to show it quite so much? It's not English.
Hercule Poirot: Perhaps it is Belgian. And why should I be the hypocrite, to blush when I am praised, and to say like you, "It is nothing." Hmph! I have the order, the method, and the psychology. There, I admit it. I am the best. I am Hercule Poirot.) Too true.

I förrgår åkte vi alltså till Reading. Det kändes rätt konstigt att vara tillbaka och inte ha någonstans att sova, så att säga. Reading är egentligen inte ett ställe man åker till för att roa sig, man bor där eller är fast där. Pratade med banken (bankkort måste man inte ha i England, men det känns onödigt att stänga kontot då det är rätt praktiskt när man faktiskt fortfarande har pengar kvar sen man bodde där. OCH man kommer ihåg sin pin), blev påhoppad av de gamla vanliga ge-oss-pengar-människorna på Broad Street, och mötte sedan upp Dan i the 3B's runt fem. Sarah dök upp efter ett tag och gav mig min och Annas post (HSBC tänker frysa Annas konto då hon inte har använt det på över två år. Hennes saldo är £1.32 så jag tror inte hon kommer bli så upprörd). Kvällen gick i nostalgins tecken, vidare från the B's gick vi till the Cooper's, till the Thai Corner, tillbaka till the Cooper's, till the Purple Turtle. Varför ändra ett vinnande koncept liksom?

Sarah försvann innan the Turtle, då hon skulle upp och jobba nästa dag, men jag, Mike och Dan fortsatte glatt vidare in i natten. Planen var att åka tillbaka till London samma kväll, men rätt snart stod det klart att det inte var så sannolikt, så istället tog vi oss hem till Dan samtidigt som de första snöflingorna började falla.

Dan har en nioveckors kattunge. Väldigt söt, men smått livsfarlig. Han och hans bror har tydligen döpt den efter en fotbollsspelare som jag inte kommer ihåg vad han heter. Roligt är att de sen tidigare har en hund (Ellie!) som JAG tycker är väldigt snäll och charmig, och hon är lite avundsjuk på kattungen. De är väldigt söta tillsammans, sover i samma korg och katten försöker fånga både sin egen och hundens svans. Tydligen gillar hunden att sitta på katten. Och under tiden vi var där förökte hon putta in honom i den öppna spisen.

Blablabla. Jag och Mike fick sova i världens kallaste rum, på en bäddsoffa som var lite smått U-formad. Det var helt okej, men som jag skrivit tidigare kan jag inte sova så bra när jag är full. Jag var jättefull. Faktiskt drack Mike bara en pint mer än jag gjorde, Dan bara två. Så inte helt oväntat mådde jag skitdåligt igår. Hela dagen var bara ett stort "öughhh". Men när jag gick upp var det faktiskt ett litet snötäcke över staden. Ett snötäcke som helt hade smält bort runt klockan ett förvisso. Taxisnubben var helt till sig, så mycket snö hade han inte sett sen 1983. Det var knappt att man hade hjärta att berätta hur det är hemma hos oss.

Virgin var helt omgjort. HELT. Det kändes väldigt konstigt, allt såg så organiserat och städat ut. De hade till och med en rulltrappa. Unbelievable. Och Gideons rum på övervåningen hade de rivit ner, alla genrer som fanns där inne hade dessutom blandats ihop till "specialist music" (här pratar vi alltså jazz, world musik och country) vilket är ännu konstigare än att bara ha dem i samma rum under "easy listening". Då var i alla fall alla genrer på olika hyllor och sektioner, nu var det värsta röran. Och soundtracken hade minskat med två hyllor! Alltså inte hyllor som i hyllplan, utan som i hyllor. Upprörande. Soundtracken blev ju mina små hjärtebarn efter all tid jag tillbringat med att märka, sortera och hata dem. Men roligt var att the Darkness (spelet, inte bandet) var på framsidan till 360. Och bara John With The Big Nose var kvar och han hälsade inte.

Det mesta av det här betyder ingenting för de flesta av er, men ni får fan ta och stå ut.

Var på Lush i the Oracle i Reading också. Jag vet att de finns i Sverige, men det är ändå inte samma sak. Köpte en shampokaka och fick sjukt mycket grejer på köpet. Jag luktar gott nu. Igår luktade jag pub.

Och det känns oerhört skönt att veta att allt som krävs för att mota bort lappsjuka är att påpeka att man har den. Love and Kisses.