Moving on to Better Things

Humör: Förväntansfull. Och lite orolig.
Soundtrack: The Kooks - She Moves In Her Own Way

Nu finns det inte en endaste låda märkt "diverse" som inte har gåtts igenom. En massa damm var det, men också saker jag helt glömt bort, saker jag har letat efter, undrat över, oroat mig för. Men allt är okej!

Det roligaste jag hittade var nog "Karins övertygelsebok 1999", en sån där basic svart anteckningsbok med röda kanter på sidorna, som vi fick i nian (antar jag att det var, eller möjligtvis slutet av åttan) på SOn för att skriva ned våra åsikter om olika religiösa och filosofiska frågor. Tankar som för övrigt betygsattes. Då, när vi fick dem, var jag mitt uppe i min religösa antireligion-period. Det var intressant, och lite förvirrat.

Men det jag hade tänkt dela med mig av var insikten att jag älskar mig själv. I love me! Framför allt den jag var förr, det händer oftare än min ödmjukhet vill erkänna att jag hittar ett papper där jag skrivit ned något några år tidigare, och gapskrattar. Jag var skitrolig när jag var yngre än jag är nu, och jag tycker att det är lite synd att jag inte insåg det då. Alltså, att jag tycker jag är rolig betyder väl egentligen inte att jag de fakto VAR rolig, det beror väl på vad man har för humor. And I totally get me.

"Symboliskt tomma sidor". HA!

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback