The Aftermath

Plats: En blå sammetssoffa i Forest Hill, southernmost förort till London
Humör: Konstigt
Soundtrack: Lars Winnerbäck - Samma håll

Det verkar fortfarande lite på låtsas, allt är likadant men helt annorlunda. Nana var liksom spindeln i nätet i familjen.

Och jag oroar mig lite för skolan, och har lite dåligt samvete för att jag oroar mig för skolan. Mest hjälper jag bara till om dagarna, städar lite, lagar lite mat, diskar lite, lite sånt. Tänker på alla böcker jag inte läser och alla uppsatser jag inte skriver. Alla mejl jag inte får svar på! Tentan var idag, inskrivningen imorgon. Vet inte när delkurserna ska väljas. Begravningen är på fredag (nästa), ska försöka boka om biljetterna till nästa helg i stället för på onsdag.

Folk dricker för mycket varma drycker i det här landet. Jag tackar nej två av tre gånger men får ändå i mig en sex-sju koppar om dagen, och då jag inte dricker te längre blir det en väldig massa kaffe. Mer än vad jag dricker hemma i alla fall, där är det väl mellan noll och två om dagen.

Någon sa precis "nothing makes God happier than...". It pisses me off.

Annars är det väldigt mycket snack om big brother här, kändisvarianten, och rasism. Faktiskt är det mer intressant här borta än hemma där de bara tycks fokusera på storbystade bimbos och innebandykillar. Jermaine Jackson är med. Skitskumt. Och rasism, eller nåt. Och programledaren är rätt rolig, ingen Adam Alsing här inte. Anyway, jag har bara sett ett avsnitt och ett efteravsnitt (I know!). Folk är idioter. Bla bla.

I can't believe I just wrote about Nana and Big Brother in the same post. Fan.

Nu: fauxplugg
Senare: Vem vet.

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback