Your Window Into Madness

Nu är jag så där sur igen. Och då känns det alltid som att bloggen är rätta stället att explodera på. Vilket får mig att fundera på om jag inte borde ha en anonym blogg istället, eller kanske en bättre, så jag kan exludera en del människor. Men sen inser jag att nej, det skulle inte gå. Det är bekräftelse jag vill ha.

Jag har fyra bloggar som jag "följer", skrivna av personer jag aldrig träffat, eller hört talas om av någon annan. Två av dem har visat sig vara idioter. Insåg jag idag, när jag i ett anfall av (ord jag inte kommer på and drives me NUTS) effektivitet? gick tillbaka några månader i deras skrivande. En av dem har nyligen blivit gravid med en pojkvän som hon har klagat på i flera, flera månader. Inte klagat som i "han diskar aldrig" eller är "svår att prata med" utan som i "he's obviously a retard som kallar henne väldigt taskiga saker och är allmänt psykiskt nedbrytande" och den andra har valt en likadan livspartner, fast värre, över sin familj. Och i början tänkte jag "åhh" och "svårt", men när månad efter månad av samma elände toppas av horder av kommentarer som alla peppar och tycker "sätt dig själv först" och "ingen förtjänar att behandlas på det viset" så reagerar jag istället med svordomar och irritation. I mean, COME ON! For Fuck's sake, man. And I realize I'm not a nice person after all. (duh)

Och jag är less på ALLT! Jimmy Corrigan, Theme park, kursen, uppsatsen och musiken. På tåget upp häromdagen saknade jag min iPod väldigt mycket, men då jag inte är helt övertygad om var min sladd är har jag inte lyssnat på den på jättelänge. Men nu när Mike tog hem min Dark Side of the Moon från jobbet igår så är jag helt off musik igen. Jag har känt för att lyssna på den rätt många gånger faktiskt, den senaste månaden, men nu när den fanns inom räckhåll var det inte intressant längre. Beställde sex skivor i förra veckan som nu har blivit försenade, och jag misstänker att det är Mikes fel som ville ha Guitar Wolf. Men just nu skiter jag faktiskt i det. Det känns lite som en kamp att fortsätta lyssna nu, ingenting känns helt rätt och jag har inte energi nog att leta efter något nytt. Den enda av dem som är på väg hit inom den närmsta framtiden som jag ser fram emot är Au Revoir Simone, men de andra tilltalade mig ju när jag beställde dem, så förhoppningsvis gör de det igen när de kommer fram. Och är lite sur att Freezepop vill att jag ska skaffa antingen en paypal eller kreditkort. I don't swing that way, sister.

Imorgon ska vi skriva vårt game treatment and I am NOT looking forward to it.

Och jag frågar mig; blir jag gladare av det här eller borde jag avsluta gnällharangen innan jag blir surare? Hmm.
Det kanske inte var mer än såhär. Well.

Jag har börjat flörta med tanken att skriva på engelska igen. Nu ska jag bara hitta mitt forum. (See? Not whining anymore.)

Och för att den var hilarious - 2001? 2003? Whatever. - and always makes me smile. The Kitty Cat Dance.