Your Window Into Madness

Jag tycker inte om farbröder utan tröjor som tycker det är en bra att klippa häckar med flashiga verktyg tidigt på morgonen. Så nu var det sagt.

Mamma och mormor kommer upp till Uppsala idag. VI ska fika och gå till Linnéträdgården, och jag ska försöka lura ur mamma en massa smaskiga detaljer till srågesporten på hennes kalas. Jag brukar vara rätt dålig på att dölja mitt mischievous-smile när jag har något på lur, OM, det vill säga, jag inte ersätter det med en blank stare och plutmun.

Annars har det varit en mycket trevlig helg, om man inte räknar med halvtimmen jag surade igår då pumpen till feskarna slutade fungera efter att jag under mycket lång tid och möda hade rengjort den med tops. Grr.

Och jag tänker släppa mitt manus! Och det känns varken jättebefriande eller som ett misslyckande, bara som ett vettigt beslut. Jag kommer inte hinna skriva något med mammas kalas och Mikes föräldrars besök, och egentligen, om jag ska skriva på något, så borde det vara omstruktureringen av uppsatsen. Men lite synd är det, för jag är rätt nöjd med det jag än så länge lyckats prestera, men också bra, för jag är rädd att förstöra det med hetsskrivning. Jag tycker om ostrukturerade berättare, och när den döda farmodern bråkar med den.

Strax ska jag traska iväg till affären så damerna kan få lite mjölk i sitt kaffe. Innan dess ska jag försöka engagera mig i pappershögen på bordet.