Your Window Into Madness

Vissa lär sig aldrig av historien. Nu sitter jag och väntar på att äggklockan ska ringa så jag kan smyga iväg till tvättstugan, göra det jag ska där, smyga tillbaka och skölja ur håret. I natt drömde jag att jag hade färgat håret i väldigt explosiva färger, därtill gjort någon sort fyrflätehistoria, och som en del av er vet går många av mina drömmar i uppfyllelse. Typ som när jag drömde att jag skulle sy en klänning till kroppkakegasquen, den där kakan jag gjorde på fiket en gång, när jag tog upp akvarellmålningen igen, och en massa andra småsaker. "Det kom till mig i en dröm". Så nu vaknade jag upp med en stark längtan att göra om det dät exprimentet jag gjorde i gymnasiet, ni vet det där som slutade med att det såg ut som om någon hade slängt en flaska med syra i bakhuvudet på mig. Icke dock, däremot var det kanske dags att använda den där färgen jag köpte efter klippningen. Sagt och gjort, förberedde allting, blandade allt och klämde ut den första klimpen med färg i benan. Hmm, vad gul den ser ut. Några sekunder senare, Hmm, vad orange den ser ut. Vad hette nyansen nu igen? Tittar på bilden, visst, en leende ung dam med mörkbrunt hår, kanske kan man ana lite röd/lila skimmer. Läser namnet. "Djup mahogany". Bajs. På den tiden då Kaffekannan fortfarande färgade håret körde hon också på någon sorts mörkbrun, men det tog henne ett tag att hitta en nyans att hålla sig till eftersom vi irrade runt i mahoganyträsket ett tag. Anledningen till att hon inte höll sig till mahogany? Det blir rött.

Såatteh...mina rötter kommer bli röda. Inte jätteröda, men mycket mer så än resten av håret. Inte bara för att färgen inte räckte till hela håret.

För övrigt har brevis tryckt in mina kursböcker i brevlådan. Vilket låter bra, jag slipper ta mig till ICA väst och allt sånt, men som det är nu får jag inte upp luckan. Hurra!