Your Window Into Madness

Humör: Glad. Men lite arg. GRR!
Soundtrack: Oasis - Champagne Supernova

Något jävla as stal mina cykellampor (småsketna, men ändå!) och skruvade av locken på ventilerna (om det nu är så de kallas...) på båda hjulen. Det är fan värre än att någon stjäl hela cykeln, då kan man kanske på något smärtsamt sätt rättfärdiga det med att de var desperata, men det här är bara sabotage. Precis som jävlarna som slänger ner cyklar i ån. men det ger dem 350 extra år i skärselden, so I guess the joke's on them.

Nu bjuder Per och Ebba också på en lägenhet! På Kungsholmen. Vilket innebär att vi smyger närmre dagen då mina föräldrar säljer mitt barndomshem än en liten bit. Vilket är sorgligt. Det är en fantastisk lägenhet, och vi vet alla att vi har haft tur som har haft den som hem. Ibland har jag skämts för den inför andra, för den försätter mitt ursprung i sinnevärlden, där även andra kan se hur privilegierad jag är. Men märk väl, jag är inte så fruktansvärt bortskämd som jag skulle kunna vara. Faktiskt. Vill jag gärna tro det i alla fall, mina föräldrar är bra sådana. I vilket fall, så kommer jag sakna lägenheten på precis samma sätt som alla saknar sina barndoms magiska och vardagliga lokaler. Och jag tycker lite synd om Spocken, hon tar väldigt lite plats själv, men jag tror hon uppskattar att ha så många ställen att sova på. Och mycket kommer jag att sakna mitt fönster, elementet under fönstersmygen och soliga dagar med benen utanför.