Banan. Eller, vänta, nej! Jag menar banal.
Nu har jag gått igenom min singelsamling. Det tog inte så lång tid, jag har aldrig riktigt varit en singelmänniska (förutom under en tvåveckorsperiod när jag var 16 och cdon säkert hade rea). Jag tror att det ofta har att göra med det faktum att om jag gillar en låt så pass mycket att jag köper singeln, tycker jag antagligen om den tillräckligt för att även köpa skivan. And I do. Min genomsnittliga singel har något sorts plink (piano/xylofon/whatever) lite i bakgrunden, mycket stråkar (MYCKET stråkar) och en oj-vad-synd-det-är-om-mig-som-är-så-missförstådd-text. Eller så är den väldigt glad och up-beat. ANYWAY, det fick mig att tänka på hur jag sörjer musikvideorna.
Säkert är det bara att jag är gammal och inte hänger med i svängarna längre, men MTV suger och ZTV har tagits ifrån mig. Varför spelar MTV inte några videor längre? Allt är bara störiga tonåringar i USA och idioter som gör sig och andra illa. Och de få tillfällen de faktiskt visar musik är allt nischat, väldigt ofta åt hiphop-hållet. Dudes! Musikvideoformatet har världens potential! It doesn't have to be tits and asses. Därför blir det nu lite multimediagalore.
Tre saker: Två videor från gången tid som jag älskar av olika anledningar, och Popagandareklamen, för it tickles my funny bone.
Jag gillar Infinite Mass. Kanske inte alltid, men de är väldigt charmiga. Vi som var på Popaganda 2004 minns kanske nineteen-ninety-motherfucking-one. Sånt är kul. Och hela springa igenom Stockholm påminner väldigt mycket om den video som aldrig blev, men vars början var underbar. Jag och Anna skulle göra en till Keep On Running, och hade lyckats lura Pernilla till att gå med på att få fjortis-musche och göra sig en väldig massa illa. Det var tänkt att hon inte skulle skadas egentligen, det visade sig bara att jag och Kaffekannan inte var världens bästa stuntkoreografer. Roligast var när hon sprang in i en pelare i Tyresö centrum och fick hjärnskakning. Anyway...
Faktiskt bara jätterolig och jättesmart, och jag önskar att jag hade kommit på den först.
Och sist men inte minst kommer Kristofer Åström. Jag lyckades inte med konststycket att få in den, så ni får tyvärr ta och klicka istället. Den är bara väldigt fin och charmig och resulterade i en liten crush när det begav sig. Han ser ju så ledsen ut.
Egentligen borde jag packa, men det känns inte riktigt som min stil att göra sånt i god tid. Sniglarna på Malta borde börja sända sina böner till gud nu, 'cause here we come!
Kommentarer:
Postat av: Sofia
Malta? Vadan detta?
Postat av: Karin
Mammas jag-fyller-60-grej, planerad sen jättelänge tillbaka men jag lyckas jämt och ständigt glömma bort det. Det var för en vecka sen ungefär som jag insåg "ja, just det...".
Postat av: Alexandersonja
Just Surfin.. Hello From Gold Coast Australia.. Well Done.
Trackback