Bad to the bone

Jag hade massor av saker att säga, men så får ni nöja er med den här skiten istället. Vad är det för stil? Note to self: om du känner att du skulle kunna klara av att skriva något intressant på bloggen, så gör för guds skull det. Vänta inte tills du inte orkar längre eller skjut upp det till morgondagen. Det funkar inte så.

Jag är lite grinig, och tom i huvudet, och rädd för att jag har varit det i ett par timmar redan, och att det har varit pinsamt uppenbart. Nåväl.

Mellan allting som var tvunget att göras i helgen har jag haft julstämning. Faktiskt. Den där obeskrivliga längtan efter att få göra något (fixa en inflyttningskorg till Aida! Sticka ett par vantar (i år igen)! Sy en NaNo-väska! Baka! Koka sylt!), jazz i skivspelaren, långkok, begynnande julklappsångest (/glädje). Jag bakade lussekatter, vi rostade kastanjer i den öppna spisen - eh, invigde eldstaden (de förra ägarna var uppenbarligen töntar som aldrig testade den)- drack kanna på kanna av te (and I slept beautifully).

Bläh. Den överväldigande tröttheten. Jag tycker inte om den, den förlamar. (nonsensparentes (än så länge i alla fall): nu kan jag ändå stå ut med tröttheten på ett plan, för just nu har jag möjligheten till ursäkt och även i sådana fall till en lösning. Men om jag inte undersöker möjligheten kommer jag ju aldrig komma till den delen, den med lösningen, utan kommer bara skylla allting på det enda 'kanske:t'. Men det är jobbigt, jag har svårt för telefonkontakt med institutioner och när jag inte vet vad det är som gäller, så jag har fortfarande inte hört av mig för att säga att jag inte vet om de vet att jag vill prata med dem, och kan jag få en tid, tack. One of these days.)

Bla bla bla bla bla bla bla bla. Bla. Bla bla bla. ($5)

Kommentarer:

Ny kommentar:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress:

URL:

Kommentar:

Trackback