Your Window Into Madness

Där min skrivknöl hade suttit om min hand hade varit spegelvänd (inte som höger-vänster, snarare upp och ned), dvs sidan av tumleden, gör ont. Det är för att jag fortfarande inte kan räkna stavelser i huvudet, jag måste slå ut dem medan jag säger/tänker dem. Så vuxen är jag. Hexameter är ta mig tusen inte det enklaste här i världen. Men sen när har det varit skamligt att offra innehållet för formen? Juust det, aldrig.

Nanon vill inte med sig just nu -en liten källa till panik för jag vet att jag inte kommer ha den där tiden i slutet av november som jag egentligen behöver. But I'm a winner, goddamnit. Inte en ödmjuk sådan, men banne mig EN. Men som en oväntad bonus känner jag mig förvånansvärt zen med utbildningen just nu, skickade in den svensk>engelska med en minut till godo, har skrivit in den engelsk>svenska i datorn och den verkar inte mördande (dessutom finns det en advantage Karin i den), och till nästa vecka slipper jag Hazlitt. I'm cool.

Dessutom är jag inte lika kinkig idag. Bonus (ett av de många uttryck jag översatt från engelskan (org. bonus))! Har till och med lyckats med fas ett av Planen mot Tröttheten. Och tedrickandet har inte ställt några problem på flera dagar nu (faaan, jag som hade lovat att inte jinxa det).