Your Window Into Madness

Jag försöker skaffa vänner, försök 239.

Runt ett bord i en korridor i Ekeby sitter en grupp människor och samtalar, de flesta har vid ett eller annat tillfälle bott tillsammans, förutom en (vi kan kalla henne Sofokles). Det är mörkt och god stämning, radion spelar Rix FM.

Emma: ...så då erkände jag för mina kompisar P&F att jag dömer folk efter deras musiksmak.
Jag: nickar förstående
Sofokles: Jaha? Varför då?
Emma: Jo, men såhär. Jag har en kompis som jag inte umgås jättemycket med, vi träffades i början av terminen, och jag kunde inte placera honom någonstans, så jag var tvungen att frågade vad han lyssnade på. Och han ba 'jo, men jag lyssnar på glad musik, musik som jag kan relatera till...(historiens dramatiska slutpoäng) och så lyssnar jag på [en av de artister som Karin hatar mest i hela världen, men vars namn har censurerats för att inte kliva på någons tår (någon flers tår)] !!!
Jag: gasp!
Sofokles: Och...?
Emma: Ja, så nu kan jag inte umgås med honom längre.
Erik petar på Emma för han har tydligen något viktigt att säga, hon vänder sig bort.
Sofokles, vänder sig till mig, anklagande: Så vad spelar det för roll om han gillar något som hon inte tycker om? Jag tycker att det är så det ska vara, att alla tycker om olika saker.
Jag, uppenbarligen personligt ansvarig för allt lidande och alla hatbrott i hela världen: Eh, jo, asså...jag tror att problemet är om man verkligen hatar en artist jättejättemycket, eh, inte känner personen så bra än, så öh, kanske man har svårt att förstå HUR den kan tycka om något som är så fruktansvärt...(försöker reparera skadan) det måste ju vara något fel på den personen då, tycker man.
Sofokles, väldigt kort och aggressivt: Ja. Nej. Jag tycker det synd att det ska vara så. (vänder sig demonstrativt om och lämnar festen en kvart senare)

Det som kommer vara roligt när jag kommit över att jag fick en person att ställa sig upp och gå, är att det egentligen var Emma som var den onda. Det var hon som tog upp ämnet med en så hård approach, det var egentligen bara taskig tajming för mig som plötsligt var tvungen att försöka rättfärdiga beteendet på en generell nivå. När Emma väl vände sig tillbaka igen var Sofokles all love and sunshine med henne, till råga på allt! (men citat Emma senare på kvällen: Jag tycker det var värt det.)