Eko
Ibland undrar jag om jag tänker alls när jag pratar med folk. Eller, om jag möjligtvis tänker för mycket efter att ha pratat med dem. I vilket fall som helst har Den Stora Utvärdering Av Min Person påbörjats -igen- och jag kommer fram till en del mindre smickrande slutsatser -igen- som i stort sett går ut på att jag ingenting ska säga om något, om någon, någonsin. Det verkar tyvärr som att skalorna snäll-elak och tråkig-rolig i mitt huvud och hjärta är annorlunda än hos alla andra, för annars skulle det aldrig bli några missförstånd. Att mina på något sätt har blivit konstruerade elak-tråkig och snäll-rolig, vilket oundvikligen gör det till att det alltid är mitt fel, vilket nästan är det värsta.
Kommentarer:
Postat av: Farbror doktorn.
Här kanske jag skulle kunnat säga något uppmuntrande om att det är ett personlighetsdrag som går att tona ner med en del träning och något som människor tycker är skojigt så länge det inte blir för mycket. Jag skulle till och med kunna dra anekdoter från en rik historia av elakheter som bevisar att det aldrig är för sent att be om ursäkt och att problemen faktiskt försvinner efter att man pratar om dem. Men det ska jag inte göra, för jag är trött. Så istället
blir det en digital kram. Bacillfylld.
Postat av: Agnieszka
Kommer du ihåg de dödssöta kattungarna vi såg i söndags? De är som en representation av din själ, fluffig, mjuk och söt!
Kram!
Postat av: Falklina
Thank you for producing such a down to earth site.
Trackback