Good People, Bad Dreams
En morgon när Mike W vaknade ur sina oroliga drömmar fann han sin armbåge förvandlad till en golfboll. Han låg på sin uppsvällda arm, och om han reste sig lite kunde han se den röda, värkande leden. "Vad har hänt med mig?" tänkte han. Det var inte en dröm. Mike W vred på huvudet för att se ut genom fönstret på det trista vädret. Han kunde höra hur regndroppar slog emot fönsterbrädet, något som gjorde honom ledsen. "Kanske jag kunde sova lite längre och glömma bort de här dumheterna", tänkte han, men det var något han var oförmögen att göra då han var van att sova på vänster sida, och i sitt nuvarande tillstånd kunde han inte ligga i den ställningen. Hur mjukt han än försökte vända på sig, sa golfbollen ifrån och han låg på rygg igen. "Herregud", tänkte han, "vilket besvärligt yrke jag har valt! Att sitta vid ett skrivbord dag in och dag ut. Till råga på att jag måste planera och producera de nya verktygen, måste jag också ta hand om alla andras buggar och fixa dem, jag får varken solljus eller motion och colan kostar bara två kronor, så det finns ingen anledning att inte dricka dem till mina tänders fördärv. Åt Helvete med alltsamman! Att gå upp tidigt på morgonen gör en dessutom korkad."
Det första han ville göra var att stiga upp i lugn och ro, klä på sig, och mer än något annat äta frukost. Först då skulle han fundera på vad han skulle göra härnäst, då han var fullt medveten om att han inte kunde förmå sina tankar att komma till någon vettig slutsats genom att ligga i sängen. Han mindes att han ofta kände av en lätt smärta när han låg till sängs, möjligtvis orsakad av att han legat konstigt, men det hade alltid visat sig vara ren inbillning, och han undrade hur hans inbillningar sakta skulle upplösa sig under dagen. Så Mike W gick till jobbet.
Sedan ringde han mig och tyckte att vi måste åka till sjukhuset. So we did. Och ta mig tusan om mitt vendetta mot Akademiska inte är över! Trots att vi både förväntade oss strul och krångel och otrevlighet (om tidigare erfarenheter är något att gå efter) så ställde inte ens det faktum att han inte hade något sätt att legitimera sig på till några problem (Brittiska Ambassaden har hans pass för förnyelse). Vi fick vänta hyfsat kort tid, alla pratade engelska, doktorn visste direkt vad det var ("Studentarm" - efter att Mike sagt att det börjat så smått innan han gick och la sig igår fyllde doktorn glatt i "...and now it hurts infernally!" och petade på golfbollssvullnaden), tog blodprov, fick vänta i två timmar (under vilka vi passade på att äta lunch och lämna blod), Mike fick recept på smärtstillande, en modern variant av mitella och förbud att jobba tills i nästa vecka.
OCH biografen hade hittat mina nycklar som jag tappade där igår. (Vilken abyssal?) OCH mina skivor har kommit. Så det har, trots omständigheterna, varit en bra dag.
Det första han ville göra var att stiga upp i lugn och ro, klä på sig, och mer än något annat äta frukost. Först då skulle han fundera på vad han skulle göra härnäst, då han var fullt medveten om att han inte kunde förmå sina tankar att komma till någon vettig slutsats genom att ligga i sängen. Han mindes att han ofta kände av en lätt smärta när han låg till sängs, möjligtvis orsakad av att han legat konstigt, men det hade alltid visat sig vara ren inbillning, och han undrade hur hans inbillningar sakta skulle upplösa sig under dagen. Så Mike W gick till jobbet.
Sedan ringde han mig och tyckte att vi måste åka till sjukhuset. So we did. Och ta mig tusan om mitt vendetta mot Akademiska inte är över! Trots att vi både förväntade oss strul och krångel och otrevlighet (om tidigare erfarenheter är något att gå efter) så ställde inte ens det faktum att han inte hade något sätt att legitimera sig på till några problem (Brittiska Ambassaden har hans pass för förnyelse). Vi fick vänta hyfsat kort tid, alla pratade engelska, doktorn visste direkt vad det var ("Studentarm" - efter att Mike sagt att det börjat så smått innan han gick och la sig igår fyllde doktorn glatt i "...and now it hurts infernally!" och petade på golfbollssvullnaden), tog blodprov, fick vänta i två timmar (under vilka vi passade på att äta lunch och lämna blod), Mike fick recept på smärtstillande, en modern variant av mitella och förbud att jobba tills i nästa vecka.
OCH biografen hade hittat mina nycklar som jag tappade där igår. (Vilken abyssal?) OCH mina skivor har kommit. Så det har, trots omständigheterna, varit en bra dag.
Kommentarer:
Trackback