Your Window Into Madness

Jag har lite svårt att komma över lärarnas nya grej att spontanberömma folk i klassen. I min värld förmedlar man beröm via små svårlästa meddelanden längst bak på prov eller uppsatser, kanske, kanske får man en kommentar på ett utvecklingssamtal, men man slänger inte bara ur sig det på lektioner inför alla andra. När andra får beröm reagerar jag inte så mycket (kul för dem, liksom), men idag när jag fick en utkastad blev jag så himla överumplad. Nu blev jag ju också väldigt glad över just det här berömmet, då jag har haft väldiga problem med novellen och är i allmänt bekräftelsebehov prestationsmässigt just nu. Anywho...Yay me!

EXALTED
Annars har jag haft fantastiskt delicious fantasier om hur Noriko ska fixa biffen. Hur han faktiskt har argument för varför alla ska bli kompisar igen (argument som jag tänkte tänka ut lite senare...), hur han lyckas manipulera Labyrinten och för en gångs skull inte gör bort sig inför Onåd (Onåd, meet my friend Slaktarsläggan Susanne...som för tillfället ligger i din farkost), hur alla andra kommer 'oooh' 'ahh' 'han var visst inte så dum som vi alla trodde'. Sen minns jag vad det är som vanligtvis går snett med våra planer. Folk och saker reagerar aldrig som planerat...och dessutom har de andra också tid på sig att tänka ut argumentent för varför de inte ska vara kompisar, och jag slösar bort min tid och kraft på dagdrömmar.