Your Window Into Madness

Too much information no. 67: Mitt problem är att jag väldigt sällan är vattentörstig. När jag var yngre var det till och med så att jag mådde lite illa om jag drack vatten utan att mina kinder lyste i neonrosa och jag hade gympadojjer på mig (and you ask yourselves, and she is still alive?). Nu blir jag törstig ibland på kvällarna. Så där toktörstig då det är enklare att dricka än att andas, då när man bara häller i sig mer och mer vatten som om man precis hade svalt tändvätska. Och sen vaknar man mitt i natten och tycker att sängen är för bekväm att lämna för att gå på toa. Men efter någon timmes envishet måste man ändå alltid ge upp och springa iväg. ("Envisa människa! sa min mor om mig i helgen. I'm like...where've ya been?)

Varsomhelst tänker jag förövrigt börja peta in mina adverbial, mest bara för att jag kan.



Sen Bror Johans tolvtimmarskalas i lördags har jag haft Depeche Mode på hjärnan. Och för jag vet inte vilken gång i ordningen frågar jag mig varför jag inte har några skivor själv. Hmm. Might need to sort that out. Det enda deprimerande med titel-titeln är att videon är fruktansvärt fruktansvärd. Och att det är väldigt svårt att dansa snyggare än de gör i den till den.