Your Window Into Madness

Kära översittaröversättarlärare,

Jag hatar dig har funderat på en grej. Jag vet att du egentligen är en sadistisk jävel utan själ inte menar något ont, och jag vet att vi har snackat skit om dig bakom din rygg diskuterat saken i klassen och att slutsatserna förhoppningsvis kommer att krossa ditt självgoda leende nå dig och att du kommer lyssna på dem och gråta dig själv till sömns. Jag borde inte sparka och spotta säga alltför hårda ord innan du har fått chansen att ändra dig, du har troligtvis inte vetat hur vi känner det innan din dumma jä. Det jag har gråtit kommit fram till är i alla fall att jag hatar hatar hatar inte bryr mig längre. Det känns som att en bra hämnd vore jag inte kan vinna, allt blir fel. Jag vill så gärna bara slita av din slipover och tvångsmata dig med den tills dina kinder blir lika uppblåsta som ditt ego. Vilket är synd, egentligen vill jag ju slå hårt och bara bli bättre, men det känns som att du är en ond och missunsam människa det inte går.

Jag hoppas att smärta och plågor kommer att det vänder, att allt blir bättre. Än är slaget inte över det inte försent. Men just nu skiter struntar jag i allt.

Dra åt hel Stick och bri Högaktningsfullt MVH

Karin, din svurna fiende

PS. Jag hoppas att
Ps. Om du bara kunde
PS. Nothing personal ...(ass)