Your Window Into Madness

Nu har jag lyckats moocha bort en hel dag. Jag hade tänkt plugga på förmiddagen, jag hade tänkt plugga efter lektionen, jag hade kanske tänkt lyssna på musik (det där som jag så sällan 'har tid för' numera, att bara sitta på min sittknöl och lyssna på musik), hade kanske tänkt ta ett långt bad, och läsa, och rita (inspired!) lite kanske. Kanske till och med skriva något. Istället har jag en stor del av dagen bara suttit, på sittknölen förvisso, och stirrat ut genom fönstret. Tyckt synd om mig själv. Fikat med Mike och beklagat mig över hur synd det faktiskt är om mig. (Det är inte synd om mig.) Tittat runt på facebook. På YouTube. På länkar som länkat vidare och vidare. Spelat lite tvspel.

Varför valde jag foreword framför preface?

Jag börjar oroa mig för utvecklingssamtalet igen. Fast det borde jag inte. Inte egentligen. Förhoppningsvis har de fem dagarna gått över tills dess. (eh, hallå? kan du räkna?)

Preface är för övrigt ett mycket gammalt ord, det kom in i Middle English. Via urfranskan. En upphottad latinism. Foreword å andra sidan tillkom först under mitten av 1800-talet. Det är ett compund av fore- och word. Där ser man.


Och med det drar jag undan mina tjänster.