Your Window Into Madness

Idag gick jag upp vid halv åtta och började läsa bloggar, vilket också är allt jag gjort den här morgonen. Två timmar, frågar ni er, hur många bloggar måste man följa för att kunna läsa dem i två timmar? Väldigt få, visar det sig, så länge man inte har något emot att läsa samma sak om och om igen. Jag har läst era senaste inlägg om och om igen, läst dem framlänges och baklänges, med freudiansk approach, med genusperspektiv, med inlevelse, med utantillkunskap. Under den här tiden uppdaterade en av er, en av er gav mig något nytt att bita i, och jag blev så glad att jag nästan grät. Högt visningsantal kan alltså idag förklaras av min sömnlöshet och att ni alla skriver granskningståliga inlägg.