Your Window Into Madness

Kassörskorna på ICA ger mig onda ögat. Jag förstår inte varför, jag lägger mina streckkoder mot mig, jag säger hej, jag säger något efter att de informerat mig om summan (oftast 'javisst' (är det förolämpande?)), jag säger 'inget kvitto, tack' eller 'gärna det, tack' om de frågar, med ett leende på läpparna hela jävla tiden. Jag stirrar inte surt på dem, jag undviker inte ögonkontakt men söker den inte principfast heller. Ändå blänger de på mig, inget litet leende tillbaka. I don't get it. Hatar de sitt jobb eller alla kunder eller mig specifikt? Så, like the bigger man mumlar jag något när jag har packat mina varor och vänder mig om för att gå. Någongång ska jag lära mig att inte bli sur på folk utan folkvett, inte bara uttråkade kassörskor. Som grannar som inte säger hej, folk som tränger sig i köer, bilister som äger gröna övergångsställen. Whatever. Nu ska jag vara glad och inte grinig.