What? Who? Me?
Hjärtklappning.
Jag satt alldeles nyss (och uppenbarligen fortfarande) i översättarrummet och gjorde inte det jag skulle (ie textanalys av en textanalyshandbok som jag inte läst) när jag hör tunga steg bakom dörren, ett polisradioklingande och en aggressiv knackning på dörren. Vänder mig om, ser ett ben med väktarreflexer genom glaset vid dörren och tänker 'Fan', av anledningar som bara Agnieszka känner till. Inte för att jag hade gjort något fel tidigare idag eller något liknande, jag är ju en snäll, och framförallt, hjälpsam person nu för tiden (min teori är att om jag upprepar det tillräckligt ofta så blir det så småningom sant). Så jag öppnar dörren med mitt allra finaste och charmigaste leende, det som jag bara plockar fram för vissa speciellt utvalda, för att en gång för alla bevisa att 'nej, det är inte mig du letar efter' - och där står en väktare som ser ut att intensivt lyssna på vad det nu är som utbasuneras ur radion (vandalbeskrivningar från svc, så vitt jag vet). Hon tittar upp på mig och viskar hest 'kort'. No more, no less. Så jag går och hämtar min plånbok, plockar upp mitt passerkort och står och tittar på det lite frånvarande. Då hör jag ett litet 'tack', och hon är borta.
Jag hatar den där känslan jag får, förvånansvärt ofta faktiskt, när jag inser eller vet med mig att jag har gjort f-e-l.