Your Window Into Madness

Har jag bara inbillat mig att jag i min barndom tittade på program i vilka man lät historier utspela sig i tallrikar med filmjölk? Och om jag inte inbillar mig, varför har ingen lagt ut några klipp på nätet?

För tillfället har jag många titlar på inlägg som jag gärna vill använda, men ingenting att säga i dem. Titlar kan annars vara svåra, inte nödvändigtvis på inlägg, men noveller och uppsatser. Som med namnen jag ger mina krukväxter vill jag helst att det första som kommer upp utan antsrängning också är det bästa, men tyvärr är det sällan så. Novellen vi skulle skriva till den svenska textproduktionsdelkursen försökte jag först kalla Guld men lämnade in den i sin andra inkarnation som Klaffen. Uppsatserna till engelska b var det ingen som någonsin förstod, allra minst Helga.
Titlar är för övrigt fantastiska. Ibland tror jag att jag är mer förtjust i titlarna än själva innehållet, som om tanken om berättelsen på något sätt överträffar berättelsen själv - de som lyckas fånga möjligheter och stämningar på bara några ord. A Raisin in the Sun. Kvinnor och äppelträd. The Real Life of Sebastian Knight. Rape - A Lovestory. Bokhandlaren som slutate bada. Jag önskar jag vore bättre på att samla dem, att jag skrev listor och organiserade alla titlar som fångar mig. En dag ska jag skriva de berättelser som egentligen ligger bakom dem. (Och då jag ska jag också försöka hålla mig till ämnet som anslås i titeln.)

En annan dag ska jag ta mig i kragen och faktiskt snyggifiera min blogg. Jag gillar inte ens orange.