Your Window Into Madness

Jag tycker inte alls om att inte vara nöjd med en text. Att skriva förvirrade svar, eller spretiga uppsatser eller oförståeliga tal har jag inge problem med, för oftast har de något element som jag själv, om ingen annan, ser charmen i. Jag är lite småförälskad i mina egna associationer och har alltid minst en grej som jag gillar i allt jag skriver, om det så bara är en bakomliggande idé, en fras eller en vändning. Men nu är det ingenting som stämmer. Jag har inget flyt i min barndomsminnesnovell, inget alls. And it depresses the hell out of me.