Your Window Into Madness

Idag är jag missunnsam. Idag kan hela världen lida utan att jag bryr mig överdrivet mycket. Idag kan tvättsnubben inte lura in mig i ett lättsamt samtal med sina lustigheter, idag tittar jag utan känslor på fågelkadavret vid cykelstället. Fast idag önskar jag också att även jag kunde dra till med stilgrepp i oförberett tal. Att även jag bekymmerslöst kunde bära hatt. Inomhus, till råga på allt.

Imorgon ska vi umgås alla kursare på Snerikes (!) och jag hoppas att jag är snällare då, mer älskvärd och generös. Inte som idag när jag försöker kortklippa allt och alla.

In other news, Kalles kaviar ska tydligen lansera en banankaviar. Min officiella hållning är oreserverat äcklad, men i hemlighet kommer jag att köpa en tub så fort jag ser en. Jag tycker om bananer. Jag tycker om kaviar. Jag tror till och med att jag någon gång i tiden har gjort en bananmacka med kaviar. Jag vet bara inte riktigt hur jag ska lyckas pussla ihop den här nya omfamningen med min tidigare skoningslöst avvisade filosofi om Kalles äggkaviar. Men vem bryr sig? Idag är jag som sagt missunnsam.